Alla hatar småhus Postad av: Archileaks, Datum: 2014-07-01

 Svenska urbanister kan delas in i två läger. De som hyser agg mot hus i kvarter och de som hyser agg mot punkt- och lamellhus. Men alla älskar att hata små hus. Småhus - och de som bor i småhus - uppfattas som konservativa, heteronormativa, segregerade och resursslösande. De är helt enkelt omoderna. 

Men är det typologin i sig, självägandet eller småskaligheten som är omodern? Här vill vi hävda: Inget av det. Tvärtom, tack vare möjligheterna för individuella och småskaliga initiativ finns en stor inneboende kraft och potential i våra städers villaområden. För förr eller senare kommer stadens invånare tröttna på de (konservativa, heteronormativa, segregerade och resursslösande) bostäder som byggs, i såväl kvartersform som i punkt- och lamellform, och ta saken i egna händer. Nu bubblar det av byggemenskaper och byggande arkitekter. Och de hade kunnat vitalisera villastaden - om bara stadens policy inte hade varit så omodern.

Vi har valt ut tre svenska kommuner för ett litet stickprov. Tre starkt växande tätorter med bostadsbrist i storlekarna small-medium-large, spridda över landet: Skurup, Umeå och Stockholm. I varje ort har vi valt ut tre stadsdelar med småhusbebyggelse och med bra läge för att kunna gå, cykla och åka kollektivt i vardagen. Sedan har vi läst detaljplaner och bestämmelser. 

Resultatet är inte oväntat, men slående i sin entydighet. Inget område har fått någon uppdatering av plan eller bestämmelser sedan området byggdes. Det är inte bara konservativt, det är konserverande. Ideal från år 1929, 1946, 1962 och 1971 kommer fortsätta styra nutid och framtid i dessa stadsdelar tills dess att vi ändrar spelreglerna. Och det både kan och bör vi göra. Vi föreslår, i en uppdaterad policy för småhusområden i växande städer, att:

•Antalet självständiga bostäder per fastighet inte begränsas

•Minsta tomtstorlek inte begränsas

•Komplementbyggnad får användas som bostad

•Bebyggelse i tomtgräns tillåts 

•Byggrätterna blir mer generella och mer generösa

•En grönytefaktor införs

Plan- och bygglagen kan i viss mån användas för att få ett nationellt genomslag med kraft. Efter 2 juli 2014 kommer enbostadshus i hela landet kunna byggas om till tvåbostadshus, trots att gällande detaljplaner ofta bara tillåter en bostad per fastighet. Det är en effektiv och välkommen uppdatering. Men för att komma längre, utan att sätta lokal planering helt ur spel, måste kommunerna agera. Att kommuner uppdaterar detaljplaner så att de motsvarar samtidens behov borde vara en självklarhet.

Den som vill bo i ett oföränderligt utomhusmuseum får lägga bud på en bit av Skansen, som Viktor Barth-Kron uttrycker det. Vi har utmaningar att möta. Täta, låga, gröna och varierade stadsdelar med småhus och inte-så-små-hus kan mycket väl vara en del av lösningen, ifall vi kan tänka bortom vår schablonbild av suburbia. Flerfamiljsvillor, byggande bostadsrättsföreningar, små hyreshus och avknoppade bostäder i alla storlekar kan vitalisera villastaden och skapa underlag för den lokala service och kollektivtrafik som de allra flesta värdesätter. 

Typiskt för växande städer i Sverige är att de inte blir särskilt mycket tätare. De växer främst genom att tätortsgränsen förskjuts utåt, ett fenomen kallat stadsspridning. Villaområden, som tidigare låg i periferin, hamnar i ett allt mer centralt läge. Ta till exempel stadsdelen Spånga i Stockholm, där småhusbebyggelse nu får sällskap av kvartersstad i närliggande Barkarbystaden och Ursvik. Restid från Spånga till Stockholms central är 13 minuter med kollektivtrafik. Som gjort för organisk tillväxt, baserat på individuella initiativ och med en tydlig kommunal policy som katalysator.

Av Sveriges 4,5 miljoner bostäder utgörs 2 miljoner, alltså nära hälften, av småhus. Men trots att småhusen utgör en så stor del av beståndet, utgör villaområden oftast vita fläckar på stadsutvecklingens karta. Suckar tycks höras från stadsbyggnadskontoren: Å nej, det är inte lönt. Så många överklaganden. Och grannkonflikterna.

Vi menar att det verkligen är lönt. Matematik ger att om 5 procent av Sveriges småhusägare bygger ytterligare en bostad i anslutning till sitt hem, så skapas 100 000 nya bostäder i landet. Tolv tillkommande bostäder längs varje gata där det idag ligger fem enfamiljshus skulle ge 643 200 nya bostäder bara i Stockholms kommun, och en dubblering av antalet hushåll sett till hela landet. På sikt, en bostad i taget. Många bäckar små.

Med en tydlig policy för hållbar utveckling i villaområden skulle alltså det svenska bostadsbeståndet kunna fördubblas - utan stadsspridning. Varför inte låta det ske?

 ///

Kod Arkitekter:

Erik Pettersson, Karin Anstenius, Karin Arnberg

Karin Kjellson, Lina Lindqvist, Loise Tengsved

Luciano Peirone, Lukas Narvaja, Magnus Schön

Maja Westman, Marcus Heverius, Sanna Hederus

Åsa Kallstenius

Kod Arkitekter har, med Boverkets stöd för innovativt byggande av bostäder för unga, undersökt potentialen inom det svenska småhusbeståndet. Rapporten släpps i september.

”Microradhus” med sju små bostäder i stadsdelen Shimokitazawa, Tokyo. Tomtstorleken är ca 120 kvm.

Ett av huvudstråken i stadsdelen. Ju närmare Shimo-Kitazawa station, desto mer liv och kommers. De flesta rör sig till fots eller med cykel.