Archileaks läser Archileaks Postad av: Archileaks, Datum: 2012-06-06

I en mycket läsvärd och nyanserad recension av The reader reflekterar Rick Poynor över den kritiska grafiska designens vilja att återuppfinna sig själv, gång på gång, på gång. Han inleder sin recension:

There is an old saying that every new generation thinks it has invented sex. That is also how it sometimes seems with graphic designers and critical practice. The old-timers just didn’t get it — bless them! — but now, thanks to a mysterious sudden enlightenment, the new guard sees the situation of being a graphic designer more clearly, and more critically, than anyone ever managed to see it in the past.

Poynor pekar på problemen med en yrkeskår som misslyckas med att reflektera över sin egen vilja att expandera, definiera om och utveckla sitt eget ämnesområde - delvis genom att utmana andra, i vissa fall högst kompetenta, professioner. Vad har  brukare, publik, marknad och samhälle för nytta av att den grafiska designen (och i Archileaks fall, arkitekturen) ständigt försöker omtolka sin egen roll?

Som bakgrund till praktikens bristande självinsikt tecknar han upp en kompletterande bild komponerad av gnagande självkritik och professionellt tvivel, både över sin egen kompetens och kring sin svaga position inom produktionssystem. Sammantaget är risken att viljan att bredda och omformulera yrkesrollen och att självkritiskt intellektualisera sitt kunskapsfält reduceras till en förlamande intern diskussion som, likt Baron von Münchausen i träsket, enbart syftar till att manifestera sig själv i relation till sig själv. Men Poynor ser flera vägar ut ur den cirkelgången. En första sådan riktning är att avmystifiera den egna rollen genom att öppna upp för en dialog utanför det egna fältet, med kringliggande professioner, med institutioner, samhällsaktörer och med brukare. Han pekar också på möjligheter (exemplifierad i The reader av Experimental Jetset och Metahaven) i att använda externa referenser och idéströmningar för att vinna

insikt, informera och tydliggöra sin praktik i form av metodmässiga, estetiska, politiska och ideologiska ställningstaganden - snarare än att bara positionera sig i relation till  omläsningar av tidigare generationers praktik.

Parallellerna till Archileaks är många och fallgroparna i hög grad de samma. För att lyckas krävs (som Nille Svensson påpekar i The reader) att arkitekturbranschen i en sådan dialog med utomstående aktörer förmår demonstrera sitt eget specifika värde och behovet av sin unika kunskap - och inte uteslutande i ekonomiska och produktionsmässiga termer. Exakt hur det värdeskapandet ser ut, hur den kunskapen skall komma att genereras och spridas, och hur den processen kan förändra arkitekturpraktiken hoppas Archileaks kunna bidra till att svara på.

Genom att erbjuda en plattform för öppen, självorganiserande och undersökande kritisk arkitekturdebatt och genom att dela med sig av ämneskunskap, praktiska verktyg och tolkningar är ambitionen med Archileaks att experimentera inom, utanför och med hjälp av svensk arkitekturpraktik. Som ideellt och fristående initiativ befinner sig Archileaks delvis utanför de institutioner som i nuläget kontrollerar, stöttar och generar arkitekturklimatet och arkitekturdebatten i Sverige. Om det är en position och en ansats som ligger i linje med Poynors positiva läsning av The reader återstår att se.

Iaspis Forum On Design and Critical Practice: The Reader har omfattat en utställning, ett internationellt seminarium och nu en publikation om undersökande, spekulerande och kritiskt orienterad design. Medverkande: Åbäke, HC Ericson, Practise, Europa, Experimental Jetset, Metahaven, Dexter Sinister, Ramia Mazé, Zak Kyes and Mark Owens m fl. Redaktion: Magnus Ericson, Zak Kyes, Martin Frostner, Sara Teleman och Jonas Williamsson

Bild från Jonas Williamsson's presentation på hans hemsida