Arkitektur och politik Postad av: Archileaks, Datum: 2014-03-14

Arkitekturen är beroende av politiken och politiken kan manifestieras i arkitekturen. Vad består egentligen förutsättningarna för en riktigt bra arkitektur av? Det är givetvis många olika delar – allt från duktiga arkitekter och ambitiösa beställare till lagstiftning – men en viktig del är det politiska klimatet.  

Hur den politiska makten kan manifesteras i arkitekturen är lätt att se. Spana in valfritt slott, gå på Champs Elysées eller ta en tur till ”Per Albin-husen” i Bromma, folkhemmets radhus där statsministern själv bodde – visserligen i ett specialbyggt dubbelt så stort radhus, men ändå.

Politiska beslut som påverkar arkitekturen tas hela tiden. Om det så är en ny gräns för direktupphandling i LOU eller om det är revideringar i Boverkets byggregler, BBR. Om politiska beslut tas utan en förståelse – eller för den delen ens ett intresse – för hur besluten påverkar arkitekturen är vi illa ute.

För Sveriges Arkitekter är det inte en isolerad politisk fråga som är viktigast att driva, utan en generell perspektiv-förflyttning hos beslutsfattare av vad arkitektur är och kan göra. Därför har vi genom otaliga möten lärt känna våra politiker och lärt dem känna på arkitektur. Under våren – med start i dag – bjuder vi in fyra politiska partier för att prata arkitektur under rubriken ”Så ökar vi (bo)stadsbyggandet!”.

Vi har inför det gått igenom partiernas partiprogram. I inget av dem nämns ordet arkitektur. Vilket i sig inte är förvånande, tyvärr. Vissa partiprogram tar dock upp frågor om urbanisering, bostadsförsörjning och miljöfrågor och andra attraktiva livsmiljöer. Men ingen tar upp arkitekturen. Min misstanke är att alltför många ser arkitektur som en fråga om utsmyckning. I det ligger antagligen också den stora skillnaden mellan Sveriges och de nordiska ländernas arkitekturpolitik.

Även om Sveriges arkitekturpolitik (Framtidsformer – ett handlingsprogram för arkitektur, form och design) som antogs i riksdagen 1998 var bra och ambitöst för sin tid så har den liten realpolitisk betydelse i dag. Målen som anges i den har helt enkelt inte fått genomslagskraft. Smaka till exempel på dessa två mål för regeringen – som fortfarande är gällande. ”Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden” och ”Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphandlande skall på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor”. Ambitiösa? Absolut! Men de flesta politiker jag möter känner inte till Framtidsformer och inte heller dessa mål eller övriga som är uttryckta i den. Och de flesta arkitekter jag möter uppfattar inte att den offentliga beställaren i alla lägen behandlar kvalitetsfrågor på ett föredömligt sätt.

 

 

I Norge och Danmark är arkitekturpolitiken bred och även brett förankrad bland de flesta departement med uppdrag till många myndigheter och framförallt – den har en budget. Arkitekturen ses som ett verktyg i första hand och som en konstform i andra hand. Detta reagerar ibland vissa arkitekter negativt på, men om vi vill att arkitekturen ska komma in i maktens rum så är det en nödvändighet. Två exempel: I Norges satsning på Turistvägarna föregicks de olika besöksmålen av arkitekturtävlingar, med ett fokus på oetablerade arkitekter genom ett Wildcard-system. För att kunna ro det i land gick staten in med åtskilliga miljoner kronor. Budgetposten förverkligade den stora satsningen på oetablerade arkitekter. I Danmark har DAC ett separat anslag om flera miljoner kronor för medverkan på arkitekturbiennalen i Venedig. I Sverige finns inget specifikt anslag utan Sveriges medverkan ska tas ur anslaget som går till Arkitektur- och designcentrums hela verksamhet.

Att kulturministern nu tillsätter just en utredning om den svenska arkitekturpolitiken är bra. Det innebär att nästa majoritet efter valet måste ta ställning till utredningens förslag, vare sig de vill eller inte. Det är ett sätt att föra in arkitekturpolitiken i nästa mandatperiod. Och vi kommer fortsätta prata med politikerna. Vad säger politikerna om arkitekturpolitiken och hur vill de öka (bo)stadsbyggandet? Följ samtalet här och på twitter (#arkpol förstås!). 

// Tobias Olsson

 

Tobias Olsson är arkitekturpolitisk chef på Sveriges Arkitekter. Han är även fritidspolitiker och har tidigare arbetat som strateg på Länsstyrelsen i Stockholm och som verksamhetschef på jagvillhabostad.nu.

Seminariet Så ökar vi (bo)stadsbyggandet kan du se här.