Attefalls förenklade regler skapar fler problem än de löser Postad av: Archileaks, Datum: 2014-04-01

 Nyligen riktade lagrådet hård kritik mot regeringens förslag till nya byggregler för småhusägare. Förslaget går ut på att man utan bygglov skall kunna uppföra komplementbyggnad på 25 m2, friggebod på 15 m2, bygga ut huvudbyggnaden med 15 m2, bygga två takkupor samt inreda en extralägenhet. Trots lagrådets starka och välmotiverade kritik har regeringen lämnat en proposition till riksdagen och hoppas att de nya reglerna skall börja gälla redan 2 juli. Att på detta sätt forcera igenom ett förslag som innebär en devalvering av detaljplanesystemet, vars praktiska konsekvenser är dåligt utredda, är högst anmärkningsvärt. Som arkitekter med lång erfarenhet av bostadsbyggande delar vi lagrådets kritik fullt ut. Regeringens förslag syftar till att underlätta för småhusägare, men resultatet riskerar att bli det rakt motsatta. Istället för att undvika onödig byråkrati kommer det att skapa en komplex och svårtolkningsbar gråzon mellan detaljplanekrav och generella möjligheter till avsteg. En gråzon i vars förlängning man ser oklara regeltolkningar, inkonsekvent handläggning, rättslösa grannar och ökad risk för ovarsamma tillägg i den fysiska miljön.

Problemet med att hitta generella regler för byggande är att de just är generella. Möjligheten att kunna bygga ut sitt hus med 15 m2, bygga friggebod och komplementbyggnad på 15 respektive 25 m2 samt bygga två takkupor och inreda extralägenhet utan bygglov vore en utmärkt idé om alla svenska villor var 1,5-planshus på stora plana trädgårdstomter. De flesta villatomter, i synnerhet i de attraktiva storstadsnära villaområden som regeringen hoppas kunna förtäta genom de nya reglerna, är små, kuperade och bebyggda med hus av varierande storlek och form. Ofta råder en skör balans mellan utsikt, insyn, skuggning och integritet. Även små tillbyggnader kan leda till stora negativa konsekvenser för grannarna. Bygglovsprocesser kan därför lätt bli krångliga och långdragna. För att dylika områden skall utvecklas konstruktivt krävs såväl detaljplaner vars bestämmelser är avpassade efter platsens förutsättningar, som en öppen och god kommunikation mellan de som bygger, deras grannar och initierade bygglovsarkitekter.

Grundidén med förslaget, att underlätta för småhusägare att göra mindre ombyggnader, inreda extralägenheter eller bygga komplementbyggnader, är bra. Så som det är utformat saknar det dock förankring i den praktiska bygglovshandläggningen. Är syftet primärt att möjliggöra komplementbyggnader inredda som extralägenheter, varför inte bara öka tillåten storlek för friggebodar till 25 m2? Friggebodens storlek och form kan styras av generella regler eftersom den uppförs avskild från huvudbyggnaden och därför inte berörs av eventuella detaljplaneregler.

När det handlar om bygglovsbefriade åtgärder på huvudbyggnader blir det mycket mer komplicerat eftersom formen i många fall styrs av just detaljplaneregler. Riskerna med att skapa två parallella regelsystem; dels detaljplanerna, dels de åtgärder som man får utföra utan att söka bygglov oavsett om planen tillåter dem eller ej, är uppenbara. Bortsett från att detaljplanerna urholkas och att grannar plötsligt ställs inför fullbordade faktum att stora planvidriga förändringar sker på granntomterna utan möjlighet till påverkan, kommer det bli mycket svårt att i varje enskilt fall att avgöra om en åtgärd kräver bygglov eller ej. Med tanke på svårigheterna i att hitta generella, juridiskt hållbara definitioner för byggnadshöjd, totalhöjd, sluttningsvåningar mm, inser man snabbt att ännu värre definitionsproblematik kommer uppstå kring de nya reglerna. Hur ser t ex en ”takkupa” ut på ett tak som inte är sadeltak? Tillåts kupor även på vindsvåningar som enligt plan inte får inredas? Tillåts utbyggnad på 15 m2 även om huset redan från början har större yta än vad planen tillåter? Kan man få bygga ut sitt hus med 15 m2 i flera plan, eller ovanpå andra byggdelar? Hur tillses att möjligheten att bygga ut ett hus med 15 m2 inte utnyttjas flera gånger? Vem avgör om ett hus har så stora kulturhistoriska värden att bygglovsbefriad tillbyggnad ej får ske? Hur skall man kunna bygga takkupor om inte husets konstruktion får ändras? Hur hanteras utfyllnader/markarbeten som kan behövas för utbyggnader? Frågelistan kan göras mycket lång, och vittnar om att kommunerna kommer att ställas inför svårigheter vid bedömningen av om en åtgärd behöver bygglov eller ej, med konflikter och kostsamma rättsprocesser som följd.

 

 

Lägg till detta att alla regler kommer utnyttjas till max. Det är t ex troligt att man vid bygglovsärenden för nya hus i stor utsträckning kommer att utelämna de 15 mest kontroversiella kvadratmetrarna samt takkupor, för att sedan bygga dessa utan lov i efterhand. Grannar kan i denna situation inte vara säkra på att man godkänner det utseende huset faktiskt kommer att få. Ett trixande med reglerna för att vinna maximal yta på den egna fastigheten kommer helt säkert att uppstå.

Det byråkratiska krångel som småhusägare stöter på ligger sällan i själva bygglovshanteringen utan i det faktum att många detaljplaner sätter stopp för naturliga tillbyggnader. Idag uppstår ofta konflikter mellan hårt skrivna detaljplaner från 1900-talets mitt och till synes självklara byggprojekt som att bygga ut äldre hus efter deras arkitektoniska stilart eller ta upp nivåskillnader på tomten med sluttningsvåningar. I vissa fall kan dagens tolkning av gamla detaljplaneregler motverka såväl god byggnadsvård som varsam terränganpassning. Det är t ex inte ovanligt att äldre kulturhistoriskt värdefulla hus står i områden som detaljplanerades på 1960-talet utifrån grundtanken att allt gammalt skulle rivas. Då dessa hus ofta har högre fasadliv än vad detaljplanerna tillåter blir de omöjliga att bygga om eller till utifrån sina arkitektoniska stilar enligt dagens stränga plantolkningar. Ofta är det i tolkningen av begreppet ”våning” som problemen uppstår. Hårklyverier kring markens medelnivå och takfotens höjd över bjälklaget tenderar att överskugga arkitektoniska frågor som husets verkliga höjd, utseende och anpassning till landskapet. Generella bygglovsbefriade åtgärder löser dock inte dessa problem. Om inte alla rigida gamla detaljplaner görs om (vilket är tids- och resurskrävande) behövs större frihet för kommunerna att godkänna välmotiverade planavvikelser, t ex inredning av extralägenheter, takkupor och mindre tillbyggnader. Detta måste dock ske i demokratiska bygglovsprocesser där aktuella förutsättningar rörande topografi, arkitektur, tomtstorlek och byggtraditioner vägs in och där grannar ges möjlighet att tycka till. Godkänns regeringens förslag är risken stor att många villaområden istället förvandlas till konflikthärdar där okänsligt utformade tillägg stör såväl den estetiska upplevelsen som grannfriden.

//

Fredrik Rosenhall, Arkitekt SAR/MSA

Stefan Rupert, Arkitekt

inobi analys och arkitektur, Göteborg

Bild: Flygfoto Saltholmen, fotograf Magnus Falck