En svensk modell för 2030? Postad av: Archileaks, Datum: 2016-02-05

Malmö stads Bjarne Stenquist höll fram till 2014 i Bygga-om-dialogen i Lindängen. Målet var att rusta upp Lindängens miljonprogram utan stora subventioner och utan stora hyreshöjningar. På så sätt ville man hitta nycklar till ”en svensk modell 2030”. 

Hur föddes idén om att testa nya metoder när Lindängen skulle rustas upp?

När vi räknande på kostnaderna för att rusta upp husen så såg vi att runt 600 miljoner skulle behöva täckas av så stora hyreshöjningar att folk skulle tvingas flytta. Det var inte ett alternativ, men samtidigt fanns ingen instans som kunde skjuta till en massa pengar. Så istället försökte vi lösa ekvationen genom att använda befintliga resurser på nya sätt. Vi såg att Lindängen har lägre sysselsättningsgrad, sämre hälsa och sämre skolresultat än malmösnittet. Vi bad nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wademark att räkna på samhällskostnaderna – det landade på ungefär 2 miljarder per mandatperiod.  Så vi ville se om man kunde koppla samhällsekonomin till fastighetsekonomin. Nyckeln till att ha råd att rusta Lindängen på ett hållbart sätt blev att skapa bättre förutsättningar för bra liv, att fokusera på jobb, utbildning, hälsa, etc. Fastigheterna och deras värde kopplades till kvaliteten på de liv som levs i dem.

Ni gick alltså bortom den vanliga fastighetsekonomin? 

Ja, till exempel så kostar en arbetslös ungdom samhället en halv miljon kr per år, det är ungefär lika mycket som renoveringen av en lägenhet kostar. Så grovt sagt kan vinsten av en ungdom i jobb motsvara kostnaden för att rusta upp en lägenhet. I Malmö hade vi erfarenhet av en mängd stora projekt som Storstadssatsningen och Välfärd för alla, det var projekt som var värdefulla men som inte förändrade de grundläggande problemen. Vi hade lärt oss att utan långsiktighet så skulle jobbet omintetgöras inom några år. Så frågan blev: hur många behöver gå från utanförskap till permanent innanförskap för att täcka 600 miljoner kronor? Nu måste man se detta som en tankemodell. I praktiken är det svårt, utan förändring av olika samhällssystem och tillskapande av nya finansieringsmodeller, att fånga upp dessa samhällsvinster och göra dem till en praktisk del av en upprustning av miljonprogrammen. Men det är inte omöjligt, det kräver bred samverkan och förståelse, men är fullt möjligt. I mindre skala har ju Trianon visat att det är sunt affärstänkande.

Så sysselsättning har varit centralt?

Jobb är viktigt men det är bara en del av ett brett anslag. Det handlar om stadsdelens inre och yttre underhåll, om kollektivtrafik, om att ha ett attraktivt stadsdelscentrum, om skola, förskola, föreningsliv, äldreomsorg, energieffektivitet… Det handlar om att se stadsdelen som en del av ett samhälle där allt hänger ihop. Man kan inte bara se på en fråga i taget. 

Vad krävs för en sådan process?

Tid och flexibilitet. Det gäller att skapa en gemensam förståelse, och dialog tar tid. Kommun, bostadsföretag, landsting, rättsväsende, försäkringskassan, arbetsförmedlingen etc – alla är vana att se till sin egen roll. De blev tvungna att breddas och organisera sig på ett annat sätt. Det var, och är, komplext och kräver tid och politisk uppbackning. En viktig del var att få till ett ”Framtidens hus” – det blev en samlingspunkt där man så att säga kan prata Lindängen. Där skedde de flesta av dialogerna. Det måste finnas utrymme för att prova sig fram, att kunna få göra fel. I centrum fanns förstås de boende – vi utgick från deras önskemål och prövades oss fram. 

Kan du ge ett exempel på komplexiteten?

Ta arbetsmarknaden. Exempelvis är Arbetsförmedlingen inte platsspecifik. Vi ville skapa jobb för boende i Lindängen, men för Arbetsförmedlingen spelar det ingen roll var du bor, det viktiga är vad du kan jobba med. Är du snickare så går du till en viss arbetsförmedling, är du lärare till en annan, etc. Stadsområde Söder, som stod värd för Bygga-om-dialogen, fick övertyga dem om en ny, platsspecifik arbetsmetod i Lindängen, och att vissa arbetsförmedlingar skulle släppa ’sina’ arbetslösa trots att det skulle skada deras statistik. Och det finns en mängd andra saker som måste tas i beräkningen, som LAS och turordningsregler. Det kräver tid och politiskt stöd. Ett annat exempel är förstås att få bostadsbolagen att se att fastighetsekonomi inkluderar liven som levs i deras hus. Det är för övrigt något bland annat Gunnar Blomé på Malmö Högskola har visat tidigare.  

Så hur har det gått med Lindängens hyresvärdar?

Av de tre stora hyresvärdarna i Lindängen så hoppade Stena och Willhem av en bit in i processen. Men den tredje hyresvärden, Trianon, var intresserad. Idag har de rekryterat från Lindängens arbetslösa, både i energirenovering av existerande 460 lägenheter på Vårsången och i ett nybygge av 140 lägenheter på samma plats. De har även engagerat sig på andra sätt. De bygger kombinerade tvättstugor/mötesplatser i de nya husen, en öppen förskola, och sponsrar barnfamiljer för att de ska ha råd att vara med i den lokala fotbollsklubben. Som en del av avtalet med Trianon fick de rabatt på en tomträtt där de ville bygga nytt, i utbyte mot att en fjärdedel av arbetskraften hämtades från arbetslösa i Lindängen. Och nu är folk i arbete och det byggs nytt i Lindängen för första gången på 37 år. Och andra bolag har sett att metoden har fungerat och blivit intresserade. 

Det finns en ambition att sprida Bygga-om-dialogen till övriga Sverige och Europa. Hur går resonemanget?

Det finns många stadsdelar som Lindängen: Malmö har 30 000 lägenheter från miljonprogrammet, Sverige har 650 000. Och i EU 15 finns 37 miljoner liknande lägenheter. Så potentialen är enorm. I Lindängen och övriga Malmö pågår diskussioner med övriga fastighetsägare. MKB, som har drygt 20 000 lägenheter i Malmö (men inga i Lindängen), har just börjat med sociala klausuler, men lagen om offentlig upphandling gör sociala frågor mer komplicerade för allmännyttan än för privata bolag, paradoxalt nog. Det pågår en diskussion i Region Skåne om att regionalisera arbetssättet, och Boverket har också visat visst intresse. Det här är en chans att knyta ihop svaren på de stora sociala och ekologiska frågor våra samhällen står inför. 

//Jonas Bäckström

Jonas Bäckström är statsvetare och har en kandidatexamen i arkitektur. Han har tidigare skrivit en serie artiklar om Frihamnen för Archileaks.

Bild: från Flickr