Det oskrivna bladet Postad av: Anders Dahlgren, Datum: 2011-11-03

 

Med lanseringen av Archileaks ser Anders Dahlgren hur två grundläggande frågor aktualiseras:

Hur går den skapande processen till? Och var börjar den?

Den brittiske filosofen John Locke (1632-1704) menade att människan föds som ett oskrivet blad, en tabula rasa, på vilket våra erfarenheter präntas in och vår livshistoria skrivs. Den romantiska föreställningen om geniet och dennes skapande har en liknande struktur där den kreativa processen anses börja med en nollpunkt, ett oskrivet blad. Som en ren produkt av geniets medvetande växer idéer fram och överförs till pappret. Denna seglivade bild av det isolerade geniet har sedan länge förlorat sin aktualitet – men det betyder inte att det inte finns geniala människor, det finns det gott om. Skillnaden är att de istället för att arbeta i ett vakuum arbetar tillsammans, delar kunskaper och erfarenheter samt utvecklar nya idéer genom samarbete och utbyte.

 För att förstå den moderne kulturskaparens metod är den franske curatorn och konstteoretikern Nicholas Bourriauds text Postproduction till god hjälp. Bourriaud menar att dagens kulturskapare kan liknas vid programmerare och DJ:s. En DJ skapar inte musik från grunden utan väljer istället ut befintliga låtar som de fragmenterar, omarbetar och sätter in i nya sammanhang: ”Det handlar inte längre om att fabricera ett föremål, utan att välja ett bland de som existerar och använda eller modifiera dessa enligt en specifik avsikt.”

 Prefixet post syftar på att den kreativa processen inte börjar med ett oskrivet blad utan snarare med ett annat objekt, projekt, ritning eller idé som utgångspunkt. Denna beskrivning stämmer mycket bra in på hur arkitekter idag arbetar. Man studerar hur andra tidigare har löst uppgifter som liknar de man själv arbetar med och inspireras av eller reagerar mot dessa. Dagens arkitekter ritar sällan igenom varje detalj eller möbel från grunden utan väljer bland befintliga lösningar och skapar en ny helhet. Det som således hamnar i fokus för den arkitektoniska verksamheten är den åstadkomna helheten, scenariot: ”Att skapa är att placera ett föremål i ett nytt scenario.”

Arkitektur handlar om helheter, om rumslig organisation av en stor mängd funktioner som skall samordnas på ett intressant och verkningsfullt sätt. Det unika arkitektoniska uttrycket står således att finna i summan av delarna, inte i det partikulära. Vi har därmed anledning att komplettera Mies van der Rohes credo: God is in the details – but architecture is about assemblage and organization.

Arkitekter har mycket att lära av programmerar- och DJ-kulturen men även av det öppna vetenskapssamhället. Den grundläggande idén med offentliga bibliotek är ju att samla en dokumenterad kunskapsmassa på ett ställe. Om man grubblar över någonting – som exempelvis vad det innebär att vara människa, vad gentrifiering har för effekter eller varför svenska flaggan är gul och blå – så finns det med stor sannolikhet någon som har tänkt på detta tidigare. Då kan man besöka och använda biblioteket, kanske inte alltid för att finna ett tillfredsställande svar på exakt det man letar efter men för att få hjälp med att utveckla sina egna tankebanor. Min förhoppning är att Archileaks kommer kunna fungera som ett bibliotek som ständigt förbättras av sina användare. Den som inte tar tillvara på andra människors erfarenheter arbetar i det kunskapens vakuum som det oskrivna bladet utgör och är därmed onödigt ineffektiv.

Genom att ta utgångspunkt i någon annans arbete slipper vi ständigt börja om från scratch och kan istället bygga vidare på befintlig kunskap och erfarenhet. Så fungerar ju redan studieresan där hela den byggda miljön blir som ett museum över arkitektoniska experiment.

Utmaningen för Archileaks som plattform blir således att finna bra sätt att skapa en informationsstruktur som hjälper användaren att hitta fram till relevant fakta.

 

Detta påkallar ett instrumentellt tänkande där sitens nytta sätts i centrum. Archileaks kan tänkas ha en (ut)bildande funktion, men är som jag ser det främst ett verktyg. Därför bör sitens instrumentella funktion vara i fokus. Diskussioner om och definitioner av vad arkitektur är, blir härmed irrelevanta. Det intressanta är frågan om vad informationen och materialet kan användas till och hur detta kan utveckla arkitekturen. Professionens utmaning ligger i att skapa nya samband, användningar och helheter utifrån det kunnande och den erfarenhet som finns samlad på ett förhoppningsvis tillgängligt sätt – en ny arkitektur som använder sina föregångare som språngbräda.

 Var inkluderande! Archileaks har stor potential att bli ett verktyg för arkitekter. Det är därför viktigt Archileaks är inkluderande och har högt i tak. Som verktyg kommer Archileaks att värderas efter dess instrumentella värde. Det instrumentella värdet ligger i hur informationen kan användas. Därför är det endast i ett retrospektiv, efter användningen, post postproduction, som vi vet om det instrumentella värdet hos information är högt eller lågt. Den instrumentellt nyttiga kunskapen är den som kan omsätts till något intressant eller som kan lösa ett specifikt problem. Detta innebär att all information som har en potential att bli nyttig för byggande verksamhet i någon mån hör hemma på en site som Archileaks.

Talesättet ”ingenting är nytt under solen” stämmer inte riktigt. Alla projekt är visserligen inte genomförda, men alla projekt är påbörjade. Alla problem har besläktade föregångare – det gäller bara att finna dem. Här kan Archileaks vara till stor hjälp, så att arkitekter aldrig mer behöver börja om från scratch med ett oskrivet blad. Det är därmed dags att säga farväl till idén om det oskrivna bladet.

___________________________________________________

Källa: Bourriaud, Nicolas, ”Postproduktion” i OEI #15/16/17, 2003/2004.

Bild: Caspar David Friedrich, Der Wanderer über dem Nebelmeer


Anders Dahlgren är arkitekt och konstvetare för närvarande verksam som doktorand vid Göteborgs Universitet. Han forskar om projektet Svensk stad (1950, 1953) samt dess betydelse för svensk arkitekturhistoria och -praktik. Anders Dahlgren har tidigare varit redaktör för tidskriften 4 ARK.