Ett oskrivet Ark Postad av: Archileaks, Datum: 2015-01-19

Nyåret 2015. På centrum för arkitektur och design visas den vandrande Vitra-utställningen med Konstantin Grcic, och pepparkakshusen står på rad, populärt och tryggt, men med lite damm på karamellerna. Allt är så inaktuellt som det kan vara. Men snart händer det grejer. Tillförordnad chef Kerstin Brunnberg arbetar med den äran fram till sista februari, varpå ny överintendent ska tillsättas. I en liten serie om tre artiklar kommer Malin Zimm, före detta medarbetare på ArkDes som sakkunnig i arkitektur, att ta upp ArkDes förhållande till omvärlden genom tre frågor. Det första förhållandet handlar om relationen mellan designuppdraget och myndighetens kommunikationsstrategi. Nästa artikel handlar om förhållandet mellan myndigheten och branschen, och den tredje artikeln handlar om kopplingen mellan ArkDes och Moderna museet. 

På ArkDes instagramkonto rullar det förbi en bild av en fåtölj som också är en bokhylla, med texten ”kanske något för den som älskar böcker?”. Som svar på en kommentar i fältet upplyser ArkDes att man är ”varmt välkommen att kontakta återförsäljaren”, samt kontaktuppgifter till säljaren. Om detta hade varit ett inredningsmagasins insta-konto hade ingen förvånats över inlägget, men varför formulerar sig myndigheten Arkitektur- och designcentrum på det här sättet? Är det så att man med detta inlägg tilltalar, som del av en medveten strategi, en designintresserad köpstark urban klass – kanske dem man ser som främsta målgrupp? Detta skulle med lite god vilja i så fall motivera upplägget med frågan ”något för den som…?”, trots att objektet på bilden visar sig kosta runt 6000€. Eller, kanske är det så att inlägget ingår i en konsekvent serie upplägg med ”en stol om dagen”, som en del av pågående utställning? Nej, här finns ingen konsekvent linje i uppläggen – och dessutom, om ArkDes ville förmedla ämneskunskap skulle man väl åtminstone angivit formgivare och årtal i relation till stolen på bilden, och kanske utelämnat uppgiften om återförsäljaren? Nu kan man undra om det inte är fel på mig som mottagare, som hänger upp mig på det här inlägget: det är ju bara en bild i flödet, en jättefin och rolig stol man väljer att visa, som inspiration, ska det vara något att klaga på?

 -->

 

Globalt språkmässigt är begreppet ”design” mycket mer inkluderande än vårt förhållningssätt till ordet inom det svenska språkområdet. Design är verbet ”formge”, även ”rita byggnad”, det vill säga som svar både på frågan ”vad gör en arkitekt” och ”vad gör en designer”. I det svenska språket förekommer sällan ordet design i media utan sällskap av anvisning om pris och köpställe. ArkDes är inte motståndskraftigt mot den lätta vägen genom kommunikation, att göra som alla andra gör. Låta kändisar uttala sig om andra kändisar, låta frilagda designobjekt mot vit botten glänsa i sin kontextlösa avbildning, låta mode (Gaultier-utställningen 2013) och möbler/inredning (Grcric-utställningen 2014) dominera när det breda designämnet hanteras. Jag vet inte vad som underskattas mest – ämnet eller publiken – när ArkDes låter design representeras efter samma annonsmarknadslogik som styr månadsmagasinens inriktning. Inget borde vara lättare än att utgöra en motvikt till den rådande uppfattningen om design, som dikteras av konsumtion och annonsmarknad. Hur utvecklas designämnet av att man frågar vad chefredaktören för Residence och svenska producenter och formgivare har att säga om sin europeiska manliga designkollega?

Är det så att ArkDes inte har en aning om, eller inte bryr sig om, vilket tolkningsrum de producerar med den här typen av innehåll och tilltal – ”en designpryl, något som kan bli ditt”, ”Tom Hedqvist om Grcic”? Jag tror att anledningen till att ArkDes både ser ut som och låter som en plocksida i Sköna hem är att man inte gör förflyttningen tydlig från att visa stolen till att diskutera sittandet. Om det är så, hoppas jag att det är för att man inte vill, inte för att man inte förmår göra det. Det senare vore oroväckande, medan det förra åtminstone vore en medveten strategi. Det är trots allt denna kunskapsförflyttning, från objekt till samhälle och kultur, som medborgaren har all rätt att förvänta sig av ArkDes som myndighet. Ämneskunskapen som behövs för att lyfta förtroendet för ArkDes finns på sina ställen i organisationen, men den får alltför sällan genomslag i själva kommunikationen, som främst styrs efter varumärkesbyggandets principer.

Innehåll har ställts mot viljan att befästa myndighetens varumärke, vilket har inneburit att vissa delar av verksamheten haft svårare att nå ut, exempelvis forskningen och arbetet med samlingarna. Det spelar ingen roll att forskningen och samlingarna utgör centrala delar av ArkDes uppdrag, det anses inte tjäna museets varumärke att kommunicera denna verksamhet utåt. Mot bakgrund av detta måste man betrakta det enskilda Instagram-inlägget som en slags ”minsta betydelsebärande enhet” i ArkDes kommunikation. Får man inte till tilltalet på denna nivå, då är det inte säkert att man får till det i utställningsrummet heller. Det spelar inte någon roll om nio instagram-upplägg av tio är relevanta och välformulerade när det tionde inte på något sätt skiljer sig från innehållet i annonsfinansierad designmedia. Kom ihåg att ett förtroendekapital lätt går förlorat, det som håller ihop förtroendet är bara är så starkt som dess svagaste uttryck, i det här fallet ett okritiskt och ogenomtänkt inlägg, hur oskyldigt det än kan verka bland andra bilder som strömmar förbi i sociala media. Istället för att hämta styrka ur kunskap som finns innanför väggarna, buren av såväl personal, forskare, besökare och föremål i samlingarna, väljer ArkDes att ge sig in i en konstruerad konkurrenssituation där myndigheten kommunicerar som en aktör på en designmarknad, där alla beslut utgår från etablering och vård av varumärket ArkDes som arena för design.

Denna text har mest fokuserat på designuppdraget och hur det uttolkas och kommuniceras av ArkDes. Arkitekturuppdraget är sedan ett par år väldigt sparsamt representerat i de tillfälliga utställningarna, för att inte tala om stadsbyggnadsperspektivet som inte heller togs om hand när man hade chansen under 2014 års utställning Cykel. Den kom att domineras av cykeln tolkad som designobjekt (en mycket välgjord form-genealogisk framställning visserligen) men ambitionen från början var att fatta ett brett kunskapsgrepp om cykeln i samhället och dess infrastrukturer. ArkDes har egentligen alla möjligheter att förmedla värderingar, beteenden, status, produktion, teknologi, kultur, kort sagt, det vittnesmål historien ger oss för att hantera samtiden och utveckla och förstå samhället, men något verkar stocka sig i själva kommunikationstillfället.

Jag hoppas att den nya överintendenten inte är ”road av design” eller ”mycket arkitekturintresserad”. Jag hoppas att hen är helt oförmögen att förblindas av designbegreppets marknadsskapande aura runt enskilda objekt. Jag hoppas att hen hellre förirrar sig i kvarteren runtom ikonbyggnaden istället för att ta selfie med Gehry-glans som bakgrund. Jag hoppas att hen hellre vill ta det röda pillret än det blå, och spola ut föreställningen om design som något som kröner ”den ljusa nyrenoverade bostadsrätten med inslag av färgklickar”. Jag hoppas att den nya ledningen kan dra nytta av Brunnbergs gärning att gjuta grund och ordning för vidare verksamhet. Jag önskar att 2015 blir vändpunkten för ArkDes, året då man beslöt sig för inte underskatta publiken och istället lita på sina ämnen. Jag längtar efter ett ArkDes som berättar om sittandet när alla andra pekar på stolen.

// Malin Zimm

Malin Zimm är doktor i arkitektur och forsknings- och utvecklingschef på White arkitekter.

Fram till sommaren 2014 var Zimm sakkunnig i arkitektur på Arkitektur- och designcentrum, en tjänst som inrättades 2010 på myndigheten som då hette Arkitekturmuseet.

Zimm var chefredaktör på tidskriften Rum 2007-2009 och är verksam som skribent, kritiker och föreläsare.

Bild 1 av W.carter från Wikipedia

Bild 2 från ArkDes Instagram

Ett urval av annan kritik mot Ark Des:

"Pr-chef fick sparken efter föräldraledighet" – Resume 9/3 2011

"Arkitekturmuseets femtioårskris" Tidskriften Arkitektur 9/11 2012

"Arkitektkåren kritiserar regeringen" SVT 20/11 2012

"Tälttanten 2.0" Tidskriften Kritik

"Kulturministern: Vi har flera gånger påtalat en del brister" SVD 24/7 2014

"30 grader och Lena Rahoult är borta från Arkitektur- och designcentrum" – Arkitekt.se 4/8 2014

"Nu måste Arkitektur- och designcentrum kasta sig in i debatten" Sydsvenskan 4/9 2014

 

 

M