Väggen i Garnisonens gula galleri Postad av: Stina Nyberg, Datum: 2013-04-05

Med sin 347 meter långa fasad sträcker sig Garnisonen längs Karlavägen i Stockholm. Jan Gehls gåendeperspektiv och debatter om småskalig fastighetsindelning är långt borta.  En söndagseftermiddag i november möter jag Tage Hertzell och Gösta Wallmark i Garnisonen för att få se den böljande väggen i det gula galleriet.

1972 stod det enorma kontorskomplexet i Garnisonen klart att husera fyra stora statliga institutioner och flera tusen anställda. Det stora antalet nya arbetande medförde så stora belastningar i lokaltrafiken på morgonen att flextiden uppfanns. Bakom det projektet stod A4 arkitekter som på ett tidstypiskt vis ägdes gemensamt av de fyra arkitekterna Lennart Lundström, John Sjöström, Ragnar Uppman och Tage Hertzell. Hertzell berättar om hur de som unga, idealistiska arkitekter i början av 70-talet ville skapa en byggnad där generalitet och struktur var viktigare än konstlade utsmyckningar.

“ Vi frågade oss aldrig om det var vackert, vi frågade oss om det var riktigt.” och pekar på de TT-kassetterna i taket som visar hur systematiskt byggnaden är planerad. Fem år före Centre Pompidou stod klart målades Garnisonens exponerade armaturer i blanka accentfärger efter rörens funktion. Ventilationsrören målades blåa, elstegarna röda och ljusarmaturerna gula, allt i kontrast till de gråa betongväggarna.

På Karlavägen 100 mellan den stora kontorsbyggnaden och restaurangen, i den gamla cafeterian, ligger det gula galleriet. Det långsmala rummet hade bara upplevts som ett mellanrum om det inte var för den gula, blänkande väggen som rör sig som vågor i rummet.

Väggens upphovsman, konstnären Gösta Wallmark, hade tidigare samarbetat med A4 arkitekter med färgsättningen av Garnisonen och var införstådd med deras idéer och arbetssätt. När statens konstråd, som enligt enprocentsregeln la en procent av projektbudgeten på konst, gav honom uppdraget att göra ett konstverk i det långsmala rummet, var det självklart att arbeta tredimensionellt.

Vilka omständigheter ledde till att väggen ser ut som den gör?

Jag ville förvandla hela väggen till ett konstverk. Att göra någon utsmyckning i form av ett platt måleri kändes fel. Liksom resten av byggnaden är  väggen uppbyggd av element och dess indelningar överensstämmer med byggnaden. Dessutom tror jag att formspråket utvecklats av att jag som seglare fascinerats av vind, vågor och havets, vattenytans levande reflexer. Men lika viktigt var att jag tillbringat en hel del tid på trottoarserveringar i Paris, Rom, Stockholm. Och att jag känner mycket för barockmusik.

Den 7 x 27 meter stora väggen är består av tre varianter av element tillverkade i glasfiberarmerad polyester, som är vanligt i tillverkningan av båtar.

Garnisonens väggar av platsgjuten betong har ett dekorativt mönster från den grova klingan som sågat gjutformens brädor.Betong är en av Hertzells specialiteter, han har bland annat skrivit materialklassikern Betongens yta.

Garnisonens fasad sträcker sig nästan 350meter längs Karlavägen i Stockholm. Många röster har kallat den enformig,Tage Hertzell kallar den enhetlig. Bild: Wikipedia

Vad gör väggen för rummet?

Uppbyggnaden av väggelementen som med reflexer spelar med  dagarnas skiften i väder och tid, klocktid och årstid. Väggen förändrar akustiken så att man kan föra lågmälda samtal så väl som sjunga eller spela musik utan hinder.

Vilka material används?
Hade jag inte känt till hur man bygger båtar, så hade väggen inte sett ut så här. Väggelementen är gjorda i glasfiberarmerad polyester, infärgad gelcoat med gul framsida och vita gavlar. Elementen är tillverkade hos en båtbyggare i Åkersberga, som sedan monterades på plats. Det är tre moduler med olika kurvor. De står på en träregel på golvet och är fastskruvade i betongen med fransk skruv. I taket är de fästa i en aluminiumskena som kniper åt elementens övre kant.

Fyrtio år senare står väggen kvar, nästan opåverkad av tidens tand. Men det är ändå inte samma sak menar Gösta Wallmark.
“När väggen uppfördes fanns det ett café som var funktionellt inbyggt i väggen, idag har det tagits bort och ersatts med en ful vägg av gul board. Det har gjort att det gula galleriet har tappat sitt sammanhang.”
Med tiden har både det gula galleriet och resten av Garnisonens strukturalistiska idéer fått kompromissas. Det är inte alla som uppskattar råheten i byggnaden.

Många av de kontor som flyttat in vill dölja betongen och har byggt för med undertak och innerväggar. Tage Hertzell tycker att det är tråkigt att man har kompromissat bort viktiga idéer från byggnaden, samtidigt som A4s ambition var att bygga flexibelt.
“Vi ritade en byggnad som präglades av generalitet och flexibilitet, då får man räkna med att folk använder byggnaden på sitt sätt”

Tillsammans med byggnader som Arkitekturskolan KTH och Fältöversten har Garnisonen flera gånger pekats ut som en av Stockholms fulaste byggnader. Alla byggnader från en tid som påminner oss om miljonprogram och segregation. Men snart kommer trenden att vända och allt fler uppskatta byggnaderna och ge möjlighet att upptäcka guldkorn som väggen i Garnisonens gula galleri, som kanske är Stockholms vackraste vägg. Fast det behöver inte alltid handla om vad som är vackert, ibland handlar det om vad som är riktigt.

 

 


---------------------------
Artikeln om väggen i Garnisonens gula galleri önskades av Malin Zimm, från arkitekturmuseet, i en tidigare del av detaljen om Gunnar Asplunds höj- och sänkbara vägg.

När Gösta skickade sitt första utkast till statenskonstråd tyckte de att väggen var för våldsam, skissen blev inte godkänd. Väggen som står i Garnisonen idag är inte lika barockt utsvävande utan skjuter bara ut 600mm i djupled. Skiss: Gösta Wallmark

Över 40 år efter Garnisonen färdigställdes träffas Gösta Wallmark och Tage Hertzell i det gula galleriet för att prata om den böljande väggen.

Bild 1,2,6: Viktor Stansvik