Hur ska vi bo egentligen? Postad av: Archileaks, Datum: 2014-10-13

Under två dagar i början av oktober samlades forskare, aktivister, politiker och andra aktörer på Bostadsmötet i Uppsala. Pernilla Hagbert rapporterar från mötet och frågar sig hur vi ska ta oss vidare i utmanandet av rådande bostadsparadigm när det fortfarande är fokus snarare på problem än på lösningar och radikala förslag. 

Att delta i konferenser av alla dess slag innebär ofta att positionera sig. Det är ofrånkomligt, oavsett om det gäller en nischad vetenskaplig sammanslutning eller en tillställning likt Bostadsmötet, som ordnas vartannat år av Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF), Uppsala Universitet för en något bredare publik.

Inte sällan sker första intryck och handskakningar under namnskyltarnas välde. Se, där står en klunga från Hyresgästföreningen. Oj, där var en från Bostadsrätterna, undra vad han tänker. Där är en kulturgeograf. Nej men ser man på, nån från Stena Fastigheter, vad trevligt att tjyvlyssna när du står och pratar kostnader och långsiktig förvaltning i stora bestånd. 

Att vi ofta definieras av vår professionella tillhörighet är knappast något unikt för bostadsbranschen, men sällan blir det så tydligt som när forskare förlitar sig på en disciplinär vetenskaplig tradition för att distansera sig på olika sätt i olika situationer. Trots att stuprörstänkande förkastades i flertalet diskussioner kring hur vi tar oss vidare i ”bostadsfrågan”, är ett samlat intryck från mötets två dagar att det dessvärre inte präglades av gränsöverskridande engagemang. Kanske beror det på att frågorna i grund och botten är politiska, även om statsvetarna och juristerna var noga med att försäkra oss andra och sig själva om att de åtminstone i sin egen forskarroll ej tar ställning. Politik i sin tur handlar tydligen dessa dagar mycket om gränsdragningar.

Bostadsmötets undertema; Läget, prognoser och utmaningar i bostadspolitiken och på bostadsmarknaden, hintar också om att problematiken upptar en stor del av forskningen. Vilken problematik som lyfts i vilken kontext beror i sin tur på vilka som är närvarande i diskussionen eller analysen. Samtidigt är det beklagligtvis enkelt att ställa sig frågan: var är människorna, de vi pratar om och kring, men inte till eller med? Genom ett växande nätverk mellan forskare, praktiker, aktivister och ”vanligt folk” får fler en plats i paneldiskussionerna, men är det tillräckligt? En namnskylt vittnade om ”boende i allmännyttan”, någon som lever i det som mötet på olika sätt dansade kring.

Att lyfta flera parallella förhållanden gör det hela mer komplext, men samtidigt ökar även relevansen när man vågar bli specifik. Inläggen under Bostadsmötet tycktes röra sig till stor del (om dock inte uteslutande) mellan mantran om brist, behovet av ökat byggande och ”regleringens” vara eller icke vara. Ord som marknad, liknelser med produkter, synen på de boende som konsumenter. En bostad är som en bil är som en matvara. Vete hut den som styr produktionen! Det här med att bo, att vara boende, att skapa ett hem, det står någon annan för. De ges utrymme i nån annan session, de smyger sig in i kvalitativa studier snarare än i statistik. 

På det hela taget kan man spekulera kring var människan i bostadsforskningen får plats. Bortom kalkyler, partipolitiska strategier och ”innovativa” arkitektoniska lösningar. Hur närmar vi oss kärnan med vad det faktiskt innebär att bo i Sverige år 2014? Framförallt verkligheten bortom det som syns i branschens egna marknadsundersökningar. Även om en reflexiv bostadsbransch kanske förblir en blåögd utopi är en dynamisk aktivism en viktig del i ifrågasättandet av rådande bostadspolitiska- och marknadsparadigm. Det arbete som bedrivs exempelvis på IBF är självfallet ytterligare en del, såväl som kontinuerliga försök med mer radikala projekt i praktiken. 

För andra krävs det att se bortom egna käpphästar och en nervös navigering i forskningspolitiska eller avkastningsstyrda landskap. Föga förvånande lämnade Bostadsmötet mig med en rad frågor kring hur vi driver lösningar baserade i förståelse såväl som utmanande av nuvarande problematik, snarare än tydliga svar och brett förankrade riktlinjer för utveckling. Vilka positioneringar krävs för att ta oss vidare, vilka aktörer bör vara med i diskussionen och framförallt, hänger bostadsforskningen med?

Bostadsmötets minst förvånande:

Hans Lind, professor i fastighetsekonomi KTH, bekände färg och medgav att han inte bryr sig om segregation i sig, samt att avskaffande av bruksvärdessystemet nog allt skulle medföra ett svagare skydd för hyresgäster.

Bubblare:

Sonny Modig, f.d. VD MKB, startade sin ppt-presentation med en bild på sig själv på motorcykel. Ifall någon undrade om gubbarna skärpt sig så är svaret nej.

Bostadsmötets mest angelägna:

Konstprojektet Våra Hem visade ett renoverat kök från Gränby, Uppsala. Gav mötet en välbehövlig mänsklig såväl som materiell dimension.

// Pernilla Hagbert

Pernilla Hagbert är arkitekt, doktorand på Chalmers Arkitektur och för närvarande gästdoktorand vid Urbana & Regionala Studier på KTH, inom forskningsmiljön Bortom BNP-tillväxt: Scenarier för ett hållbart samhällsbyggande. Pernillas forskning undersöker begreppet hem ur ett socialt och kulturellt perspektiv och hur det relaterar till radikalt reducerade energi- och resursintensiva boendemiljöer.

 

 

Bild från konstprojektet "Våra hem", fotograf Daniel Carlenfors Pennypodden