Hyror för de som hänger med i svängarna Postad av: Archileaks, Datum: 2015-06-25

Att det var viktigt att bedriva en social bostadspolitik var en självklarhet under många årtionden. Det var inte många som rynkade på pannan och suckade över uppfattningen om att alla skulle ha rätt till en bostad. Det stod ju i grundlagen. Det står så nu med. Fast det är länge sedan någon ansåg att den typen av formuleringar i grundlagen var något att fästa sig vid. Dessutom står det att det “åligger det allmänna” att trygga rätten till bostad. Barbro Engman efterlyser en bostadspolitik som garanterar allas rätt till en bostad till en rimlig kostnad.

Nu har vi istället haft en lång period där vi byggt för ett fåtal, där “det allmänna” har abdikerat och där begrepp som social bostadspolitik ansetts vara hopplöst föråldrat och det har därför utmönstrats i den allmänna debatten och i politiken.

Nu sitter vi i klistret. Stora befolkningsgrupper står utan möjlighet att skaffa en bostad. Som ett brev på posten kommer det då förslag om att  även i Sverige införa ett system med social housing. Man tar kanske till det engelska uttrycket social housing så att ingen kan misstänka att man  kommer dragandes med de gamla kraven på en social bostadspolitik, där allas rätt till en bostad till rimlig kostnad skulle garanteras.

Nej, här är det istället fråga om att skilja ut den ene från den andra och låta staten subventionera ett boendet för människor med inkomster som inte matchar bostadsutbudet. Det är så himla dyrt att bo i hyresrätt och ännu dyrare borde det bli enligt bland annat Fastighetsägarna som efter varje ny hyresförhandling känner sig kränkta och sårade. Så det blir allt tuffare för allt fler att nå upp till en rimlig hyresrättsinkomst.  

De boende renoveras bort, hyresrätterna ombildas till bostadsrätter, andrahandshyrorna har blivit svindlande höga, det byggs för lite och alltfler klarar inte av de höga kraven för att få ett förstahandskontrakt. Så man måste nog ändå säga att samhället varit framgångsrikt när det gäller att se till att att mängder av människor inte har en chans på bostadsmarknaden. Dessutom är kostnaden för att bygga hyresrätter uppenbarligen skriven i sten eller så är det fråga om ett gudomligt påbud. Inget går nämligen att förändra. 

Det verkar närmast vara en naturlag att hyresrätten ska beskattas högre än andra boendeformer, att byggmaterialpriserna måste fortsätta att ligga bland de högst i EU,  att markpriserna ska vara så höga som möjligt, att fastighetsägarnas höga vinstnivåer ska fortsätta att ligga på en allt högre nivå, att ROT avdrag och annat som tillkommer boende i andra boendeformer icke skola tillkomma  hyresgäster och att alla inslag av konkurrens bör ses med skeptiska ögon. 

Dessutom är en alltmer förhärskande åsikt att man nu när det är bostadsbrist måste få lite ruljans på hyresgästerna eller som det heter på politiskt finspråk, öka rörligheten på hyresmarknaden. Hyresgästerna måste helt enkelt förmås flytta på sig för att ge plats åt andra. Och då duger det inte att sänka hyrorna, då bor de ju bara kvar ännu längre. Den önskvärda rörligheten inträder först när det blivit för dyrt att bo kvar.

Däremot kan man inte ta bort ränteavdragen, ROT-stödet och höja fastighetsskatten på det ägda boendet. Det skulle ju innebära att villaägare och bostadsrättsinnehavare fick lov att flytta. Hemska tanke. Det skulle ju visserligen skapa rörlighet på villamarknaden men människor har ju vant sig vid sina ekonomiska villkor som Magdalena Andersson brukar säga.

 

Det finns inget land på hela jordklotet som har social housing som inte också har marknadshyror. De är oupplösligt förenade och förutsätter varandra. Det finns inget exempel någonstans där marknaden förmår bygga och där hyrorna kan betalas av merparten. Där marknaden huserar måste politiken ordna subventionerade bostäder.

Så utan tvekan kommer ett system med social housing i Sverige att öppna dörren till marknadshyror. Det finns liksom ingen anledning att hålla emot då. Vi kommer att få en hyresmarknad för de som kan hänga med i svängarna och en för de som saknar svängrum. Fastighetsägarnas vinster ökar ännu mer och skattebetalarna får betala för det. Verkar det vara ett bra sätt att spendera våra gemensamma tillgångar?

Ett vanligt argument  bland de uppgivnas skara är att det är för sent att göra något åt segregationen så det är lika bra att ta ett steg vidare på den vägen och se till att segregation och stigmatisering blir ännu tydligare. I vilken skrubb har man förlagt de politiska verktyg som används för att förbättra villkoren på andra samhällsområden? Nu är det tid att ta fram dem och smörja upp exempelvis skatteinstrumentet så att vi får lite ruljans på byggandet.

Mitt hopp står definitivt till allmännyttan. Det är bara de som återigen kan bevisa att det går att fixa bostadsbristen och bygga för bredare grupper. De är på god väg och SABO borde tjäna som föredöme. Men staten måste ovillkorligen se till att hyresrätten får samma ekonomiska möjligheter som andra boendeformer. För annars kommer anhängarna av särskilda bostäder för vissa grupper att bli alltmer högljudda.

Bland det sista Anders Borg lämnade efter sig var en utredning som visade att det är 2.500kr dyrare per månad att bo i en nybyggd hyresrätt jämfört med en nybyggd bostadsrätt. Borde vara nåt för Kaplan att sätta tänderna i.

Arkitekterna som samhällsdebattörer då, var har de tagit vägen? Inte kan de väl utan inre plågor sitta och iakttaga vad som sker med med samhällsbygget och fundera på hur man designar modulhus, studentbostäder utan kök och hus för de mindre bemedlade? 

//Barbro Engman

Barbro Engman är krönikör för Archileaks. Hon har tidigare varit ordförande för Hyresgästföreningen. Innan dess kommunfullmäktige, landstingsledamot och riksdagsledamot. Barbro har arbetat som folkhälsoplanerare, chef inom missbruksvården, utredare inom barnpsykiatrin, varit försäkringskasseanställd och fackligt aktiv. Hon är uppväxt i allmännyttan men har bott i alla upplåtelseformer. Barbro bor nu i hyresrätt i Hammarby sjöstad.

Bild: Flickr commons