Miljonprogrammet 50 år: Erik Stenberg Postad av: Archileaks, Datum: 2015-12-07

För att uppmärksamma att miljonprogrammet fyller 50 i år har vi på Archileaks gjort en serie korta intervjuer med personer som har särskild kunskap, intresse eller åsikter om ämnet. Först ut är Erik Stenberg, arkitekt och lärare på KTH.

Hur har miljonprogrammet satt spår i dagens bostadsarkitektur?

Det är en fråga med många bottnar, men miljonprogrammet var resultatet av en lång uppbyggnad av en bostadsstandard, God Bostad. En uppbyggnad av kunskap både i praktik och forskning. Den kulminerade i miljonprogrammets lägenheter med stora, ljusa rum som var funktionsstyrda och ordnade efter en produktions- och boendeapparat. Och det finns kvar spår av det, även om det är devalverat. Lägenheter planeras fortfarande efter funktioner i stort. 

Skulle du säga att man frångått stilen och typologin idag?

Nej, typologin den sattes under efterkrigstiden, alltså uppbyggnaden av miljonprogrammet. Så de flesta typologier är kvar, med smalhus, skivhus, punkthus, stjärnhus och så vidare. Även inom lägenheterna så är organisationen inte så radikalt skild från idag. Jag menar att funktionen är kanske inte lika hårt styrande idag. Även om man kallar ett rum för sovrum så är det inte helt anpassat till sängarnas storlekar och ljusförhållanden och så vidare. 

Om regeringen presenterade en plan idag att på kort tid bygga ikapp bostadsbristen med en halv miljon nya bostäder, vilken skulle då vara den viktigaste lärdomen att ha med sig från miljonprogrammet?

En positiv sak var att man lyckades förena forskning om vad en god bostad är med en produktions- och finansieringsapparat. När piska-morot från staten funkade ända ner till att rummen faktiskt blev bättre. Det är någonting som det finns väldigt lite samordnad kunskap om. Hur man bor idag, en motsvarighet till God Bostad. Då menar jag inte att man måste konstruera en ideal typbostad, men man måste ställa sig frågan om vad en bostadskvalitet är idag och det har vi inte lika gott underlag för.

På negativa sidan var det ju så att under miljonprogramsepoken byggde man väldigt enformigt, för en tänkt svensk kärnfamilj och det utgör idag en fjärdedel av bostadsbeståndet eftersom det var en så stor satsning. Det har då visat sig inte vara en bra egenskap att det finns hela områden, som Hovsjö i Södertälje, eller Tensta i Stockholm, där alla lägenheter är planerade utifrån samma ideal på samma plats. Särskilt eftersom samhället har förändrats så radikalt sen dess. Efterkrigstidens kärnfamilj med någon slags växande medelklass med ambition om bil och hus på landet existerar inte i samma grad idag. 

 
Förekommer det i debatten, men också bland yrkesverksamma en vilja att ta avstånd från alla aspekter av miljonprogrammet? 
 
Absolut, jag tror att den stora underliggande kritiken är mot modernismen och den exemplifieras bäst i funktionssepareringen. Man byggde stora bostadsområden och det kritiseras från alla håll i den nya urbana vågen. Jag tror egentligen att det ligger kvar väldigt mycket i den där kritiken mot modernismen inte bara som stil, men som företeelse. Den kritiken har ebbat in och ut sedan 70-talet. Jämför man andra forskningsfält så är det först nu man kan börja omvärdera och nyansera i den diskussionen utan att det är för känslomässigt. 

Hur ser vi på miljonprogrammet om 50 år?
 
Det har redan hänt väldigt mycket. Jämfört med 15 år sedan, när jag började forska på det var det många som förespråkade rivning och en total omdaning. Nu tittar man mer på vad det finns för kvaliteter och hur man kan utveckla dem. Det är en mycket mer nyanserad diskussion, sen tror jag fortfarande att det dåliga ryktet inte kommer att försvinna på 50 år. Om man bara tittar på alla effekter av globalisering, växande främlingsfientliga krafter och fortsatt hög invandring i Sverige så kommer den här diskussionen kopplad till den fysiska miljön finnas kvar. Det kommer fortfarande att vara extremt problematiskt.

Tror du att det kommer stå kvar så som det ser ut idag? Eller kommer det, i och med renoveringsskulden, en ny rivningsvåg inom debatten om miljonprogrammet? 
 
Nej, det tror jag inte. Däremot så tror jag att man kommer ha olika nivåer på upprustning. Men jag tror att de flesta seriösa fastighetsägare och man kan säga att de är ju i stor majoritet, de kommer att kunna renovera och underhålla sina hus med mer eller mindre skador på det sociala livet. 

Vilket projekt vill du särskilt lyfta fram från den här eran?
 
Det dyker upp nya, häftiga saker hela tiden, men det jag under en lång tid pratat mig varm för är Ohlsson & Skarnes flexibla byggsystem, system Skarne 66. Systemet har bärande ytterväggar och bärande mittpelare och med en inbyggd idé, faktiskt, att bostäderna skulle förändra sin form över tid. Man byggde ett skal. 

Ett annat byggsystem jag upptäckt nyligen, i Råslätt, som också byggdes med hög grad av prefabricering av arkitekten Lars Stalin. Inte släkt med den andra Stalin. Men de gjorde en fantastiskt fin studie över det de kallade för stomfacksvarianter. De hittade storlekar på stomsystemen som kunde inrymma många olika rumsfunktioner kunde pusslas runt i olika varianter. Det är mycket mer varierat och spännande än det som byggs idag, tycker jag.

Faktablad om Ohlsson & Skarnes "System Skarne 66".

Bostäder i Västra Orminge byggda med Ohlsson & Skarnes byggsystem.

Hyreshus i Råslätt av arkitekt Lars Stalin.

Skulle du säga att de här kvalitéerna lite har gått förlorade? 

Den samordningen som fanns, mellan policy, arkitekt, forskning, byggproduktion och så vidare, saknas helt idag. Det fanns på 60- och 70-talet ett starkt intresse för strukturalism och systematisering och den gick till överdrift på många sätt, men många av de experiment som genomfördes och sen faktiskt byggdes är ju extremt intressanta idag när man pratar om att eftersträva en variationsrikedom. 

Hur har det sett ut i de befintliga byggnaderna under deras levnadstid, du har ju till exempel jobbat i Tensta med hopslagning av lägenheter. Finns det fler exempel där man utnyttjat den här strukturen?

Både ja och nej, det glöms delvis bort och sen så slutade man utbilda i det, men det är nu man har chansen att göra det. Däremot så finns det i Orminge bostadsrätter med samma byggsystem och där finns det många som har flyttat väggar eller byggt nya. Man har tagit chansen att flytta runt precis som många andra bostadsrättsinnehavare gör i innerstaden, men utan att då behöva lägga in avbärningar och balkar, såga massiva träväggar eller bila igenom tegelväggar. 



Erik Stenberg är arkitekt och lärare på KTH. Han har jobbat med miljonprogrammet i snart ett och ett halvt decennium och bodde tidigare i Tensta där han även byggde om ett antal lägenheter för att visa på potentialen i de flexibla byggsystemen.

Foto: Jonathan Berglund