Intervju med Jan Olav Jensen Postad av: Archileaks, Datum: 2012-02-23

I samband med publiceringen av Jensen & Skodvins kyrka i Mortensrud samtalar vi med Jan Olav Jensen om arkitektur, byggande och kunskapsåterföringen i arkitektbranschen.

Hur ser ni på relationen detaljer och helheten i ett arkitekturprojekt?

För oss är detaljen viktig. Vi ser ett arkitekturprojekt som ett slags kulturprojekt som inte först och främst är scenografiskt på det sätt att det ska ses på avstånd, utan att det är en integrerad del av en fungerande kultur. Ett byggnadsverk är representativt för vad en kultur kan frambringa. I den synvinkeln är det viktigt att det vi ritar relaterar till det som finns omkring oss och möjliga processer och kompetenser. Detaljerna förstärker de arkitektoniska ambitionerna i ett projekt. Om man har ambitioner som är klara och tydliga, och det varierar själklart från projekt till projekt, kan detaljerna eller sättet man sätter samman byggnaden på göra iden starkare.

 

 

 


Om vi utgår från projektet vi publicerar, kyrkan i Mortensrud.  Hur skulle du beskriva projektet i relation till detaljerna och byggprocessen?

Det är ett projekt som på många sätt är ett resultat av många händelser på vägen genom processen. En stor del var ändringar som kom från brukarna. En annan typ av påverkan kom från en del fel som hände på byggplatsen, sådant som inte kunde rivas och byggas upp igen. Vi blev tvungna att bygga vidare på det som gjorts. Den tredje typen av påverkan eller yttre faktor var tomtens egenheter som vi lärde känna efter hand. Allt hände på vägen och några saker var principiellt omöjliga att förutsäga för en arkitekt.

De här händelserna styrde projektet i hög grad trots att vår idémässiga utgångspunkt var ganska tydlig från starten. Vi ville bygga ett rum som speglade den religiösa ceremonin, en uppgift som arkitekter gett sig i kast med så långt bakåt i tiden som man talat om arkitekter och religioner. Jag tyckte att det var spännande att göra ett rum helt utan upprepningar, ett rum som bestod av mönster eller bitar som inte upprepades någon annan stans.

I nästan all arkitektur har du en rytm som kommer igen men det vi försökte få till var att på olika sätt och med olika tekniker undvika upprepning så långt det var möjligt. Utöver den mest grundläggande arkitektoniska tanken så var det olika diskussioner om rummets dimensioner och hur ljuset skulle komma in, men det kom i nästa omgång. Vi försökte göra ett kulturrum men med en naturkomplexitet, med en komplex rumklang. Utifrån de arkitektoniska önskningarna blev detaljerna väldigt viktiga.

Ni betonar ljuset i många av projekten ni ritar.

Ljus är något som vi är intresserade av. Det är enligt min mening något som i hög grad ger stämningen till ett rum eller hus. Ljuset väcker den känsligheten hos människor som gör att man kan uppleva olika rumklanger. Som i musik kan man uppleva klanger i arkitektur. Ljus är en helt grundläggande ingrediens i arkitektur menar jag. Man kan ju uppleva arkitektur på andra sätt, genom öronen också med akustik och så vidare, ändå är ögonen det viktigaste för att uppleva arkitektur. Det är ljuset som gör att det är möjligt.

 

 

 

Du nämnde att allt inte gick som planerat under bygget. I en tidigare intervju i Magasinet Conditions beskriver du hur det är viktigt att tillåta sig att misslyckas för att kunna göra framsteg och på hemsidan beskriver ni de positiva lärdomarna ni drog från projektet. Av de misstag som gjordes finns det några lärdomar som ni tog med er?

Ja absolut! Nu vill jag inte säga att det var så många fel i just det projektet. Jag vill göra skillnad mellan tekniska fel och arkitektoniska försök. Jag är en stark förespråkare för att man ska skapa ett klimat där man ska kunna experimentera. Det är väldigt grundläggande för att utveckla arkitektur.

Utan ett tillåtande klimat för experiment måste man i princip upprepa vad man tidigare gjort och då kan man fråga sig hur länge man kan kalla det arkitektur. Jag menar att en helt fundamental förutsättning för arkitektur är att det är nytt, att det är en utveckling. På samma sätt som att en författare att inte kan skriva samma bok om och om igen är det en helt självklar sak att arkitekter ska berätta nya historier. Det är ett mänskligt behov.

Hur ser du på kunskapsutvecklingen i arkitektvärlden i stort?

Det är något jag är väldigt intresserad av. För att kunna besvara frågan vill jag skilja på det man kallar kunskap eller teknik å ena sidan och ambition, mål eller vad man kan kalla stil.

Jag tror att alla arkitektkontor har ett arkitektoniskt projekt som inte har något att göra med de enskilda projekten utan är ett slags övergripande intresse, en yrkesmässig kompass, som ett slags gehör. Man letar efter något som man inte vet vad det är men man har en apparat för att identifiera det. Jag är helt övertygad om att det är viktigt att man inte vet vad man ska bygga i förväg. Det är vad jag skulle vilja kalla ett överordnat spirituellt intresse som man kan se hos enskilda kontor.


I den andra änden av skalan, som också är väldigt viktig, har vi den hantverksmässiga sidan, teknikerna för hur man faktiskt får till det. Den typen av kompetens, hur man realiserar ett byggprojekt, fattas i utbildningen. Det är kunskap som finns inom väggarna av de enskilda kontoren.  Det jag pratar om är en samlad kompetens eller rutiner. Det kan vara ett insamlat vokabulär, som ett slags bibliotek som man inte kan hitta på internet eller i uppslagsverk. Jag menar att den typen av kompetens i mycket högre grad borde delas med andra kontor.

Arkitekter bör i mycket större grad dela fragment eller deluppfinningar och bidra med sina arbeten till andra. Jag anser inte att det inte är någon fara eftersom arkitektur är så komplext. Det beror på så många faktorer hur en byggnad eller hus blir. Risken att man ska bli utnyttjad är näst intill obefintlig. Jag tror i stort sett att det bara är fördelar med att dela kunskap. Om vi gör det i större grad än idag vore det en fördel för alla arkitekter.

Idag behålls kunskapen på de enskilda kontoren. Det blir en kontorsspecifik kompetens som du väldigt sällan ser, varken i offentliga- eller i studiesammanhang. I böcker och tidskrifter presenteras i stort sett bara yta: översiktliga planer och i mycket mindre grad detaljer. Jag tycker att det är synd. Kunskapsdelningen blir mer gåtfull. Det tar längre tid för kunskapen att absorberas i arkitektbranschen som helhet om man undanhåller på erfarenheterna från andra kontor.

På Jensen & Skodvin delar ni själva ut mycket material på er hemsida, även detaljer och beskrivningar av hur man gör. Vet du om många laddar ner dem?

Hehe, ja det är ganska många, många studenter. Vi vet vi ju förstås inte riktigt vem som laddar ner vad och vi håller inte riktigt räkningen.

 

I Norge finns ett projekt för att samla arkitektonisk kunskap, Byggforsk. Hur ser du på det?

Jag tycker att projektet Byggforsk är intressant som sådant, men jag uppskattar att det finns en försening på 30-40 år. Det kanske inte är helt sant. Vissa delar uppdateras hela tiden men nivån är extremt låg. Om man hittar en detalj på Byggforsk kan man vara ganska säker på att den håller. Vi har ett uttryck i Norge som heter ”bälte och hängslen”. Jag vet inte om det går att använda på svenska men vad som menas är att man alltid har dubbel och trippel säkerhet. Det Byggforsk kan användas till är att förstå principerna, men ur arkitektonisk synvinkel är det helt obrukbart och väldigt primitivt. Det är en ingenjörsstyd konservativ produktion, men den fyller en funktion.

 

 

 

Du är professor på Arkitekthögskolan i Oslo och där arbetar du med en bokserie som heter "As built". Skulle du kunna beskriva det projektet?

Målet är på sätt och vis det vi har pratat om, att den arkitektoniska metabolismen ska ta fart och att man kan dela den forskningen som pågår på kontoren. Det är en slags grundforskning om hur man realiserar ting och hur man bygger utanför standardlösningar. Vi är ute efter projekt som visar hur man får till lösningar eller detaljer som till exempel inte kan hittas i Byggforsk. Devisen har varit att visa lösningar som är lagliga och följer alla föreskrifter men som samtidigt visar på alternativ. Vi har lust att visa den subversiva sidan av arkitektbranschens forskning som inte bara är marknadsstyrd utan också har arkitektoniska ambitioner. Jag menar att mer och mer av detaljproduktionen underkastas en profitstyrd konservatism. Det är skadligt för arkitekturen. Vi förlorar bokstäver i vårt alfabet varje år. Det leder till slut till en arkitektonisk demens. Med våra böcker försöker vi skapa en motvikt till den tendensen.

 

Utifrån uppdelningen som du gör mellan ambitioner och mål och å ena sidan och det hantverksmässiga kunnandet å den andra sidan, finns det något som du tror att man inte borde dela?

Jag menar att man bör dela allt! Nästan alla tidskrifter är så upptagna det som är minst nyttigt för andra arkitekter. De är helt upptagna av enskilda arkitekters affinitet och så är det andra arkitekter som försöker kopiera dem. Jag menar att det är en helt galen väg att gå. Det är mycket viktigare för enskilda arkitekter att finna vad de själva vill, hitta sin individualitet, sina intressen och sin egen väg. Det man borde dela är detaljer, tekniker, lösningar på hur man kan göra. Självklart kan man dela arkitektoniska idéer också, men jag menar att det är allt för liten vikt som läggs vid detaljer. Det är ett slags nördområde, lite som programmering i datavärlden. Det är sexigare att snacka om hur något ser ut men det finns ingen genväg dit, man kan inte undgå byggandet.

 

Hur gör ni själva när ni söker kunskap inför nya projekt?

Det är alltid spännande att följa med i processer och lära sig om maskiner och bearbetnings- och tillverkningstekniker. Både om vad man kan kalla klassiska tekniker: vad man kan göra i ett snickeri, vad man kan göra med en trästock, hur den uppför sig och så vidare. Det har också varit viktigt för oss att studera industrier utanför byggvärlden. Vi har haft glädjen att hitta maskiner i skeppsindustrin som nästan inte används inom byggindustrin som kan göra fantastiska saker på ett rimligt sätt. Det betyder att vi har kunnat bygga saker som vi inte trodde var möjligt inom de budgetar vi vanligtvis opererar i. Det tycker jag är väldigt fint, om man kan ha en sådan blick av världen runtom och se möjligheterna som finns.

Vilken detalj skulle du själv gärna se beskriven härnäst?

Det är en detalj som jag har funderat över. I Asplunds krematorium på Skogskyrkogården finns en vägg som kan sänkas ner i golvet och höjas upp igen. Det hade varit väldigt intressant att se hur den byggdes.