Kommunen har bollen Postad av: Archileaks, Datum: 2014-08-26

Med vår tradition av att äga och förvalta husen vi bor i är steget kort till att återigen hjälpas åt att bygga dem - oavsett politiska och sociala preferenser. Staffan Schartner svarar på Ulf Barkans inlägg om byggemenskapernas svårtillgänglighet och pekar på kommunernas ansvar.

Härligt att läsa en artikel som börjar problematisera byggemenskaper!

För den som besökt Freiburg, Tübingen och andra tyska städer – t ex inom ramen för de årliga studieresor som Föreningen för Byggemenskaper ordnar tillsammans med Tysk-Svenska Handelskammaren – är det uppenbart att byggemenskaper kan fungera väldigt olika, både som enskilda projekt och som stadsbyggnadsinstrument. Om vi ser på vår egen historia, där vi förr kallade byggemenskaper för ”bostadsförening”, ”bostadsrättsförening” eller ”kooperativ hyresförening” finns ytterligare varianter på temat.

 Stadsdelen Vauban i Freiburg, som helt domineras av byggemenskaper, visar upp gaturum som för svenska fyrkantiga ögon kan se ut som bilder i en sagobok samtidigt som det verkar vara ett väldigt segregerat område. Den som inte är en cyklande grön aktivist kan säkert känna sig främmande här.

På behagligt cykelavstånd från Vauban ligger stadsdelen Rieselfeldt. Här är kanske en tredjedel av byggnaderna uppförda av byggemenskaper i en kontext som för mig upplevs som ”socialdemokratisk ingenjörskonst bygger kvartersstad”. Väldigt annorlunda, med stor omsorg på att undvika social segregering och samtidigt långt ifrån Vaubans lummiga sagovärld – och långt från byggindustrins standardhus. 

För oss som tror på byggemenskaper som verktyg i stadsbyggandet är en annan stad i sydvästra Tyskland den allra mest inspirerande förebilden – Tübingen. I denna universitetsstad, närmast jämförbar med Lund, har man lyckats göra byggemenskaper till det dominerande sättet att bygga nya hus. Här är alla typer av människor med i byggandet i olika typer av konstellationer. Genom ett långsiktigt, aktivt arbete från kommunens sida har trösklarna för att kunna vara med blivit mycket lägre. Genom enkla, transparenta plan- och markanvisningsbestämmelser styr staden mot mångfald och socialt fungerande, långsiktigt hållbara stadsdelar – ungefär som Ulf önskar sig. 

Vauban – lummigt och småskaligt

 

Rieselfeld – nykter planeringsideologi

 

Tübingen – byggemenskaper som verktyg för en levande stad 

Många av de problem Ulf Barkan beskriver är i högsta grad reella för de pionjärer som i den nuvarande svenska kontexten kämpar med systemets väderkvarnar. I Hamburg, Berlin och Wien har man kommit längre och städerna hjälper på olika sätt till med att sänka trösklarna – särskilt för den som har små egna resurser, men det handlar fortfarande om att spränga in enskilda projekt i en större stadsväv. 

Det som verkligen skulle kunna göra skillnad i vårt land vore om någon kommun skulle våga följa Tübingens exempel. De viktigaste komponenterna för de kommunala processerna skulle vara att:

1) dela in marken i mycket mindre fastigheter, för 4-20 lgh, 

2) planera först och markanvisa sedan för att korta tiden från idé till genomförande, 

3) markanvisa på kvalitetskriterier istället för på kvadratmeterpriser för att gynna den som har högre ambitionsnivå, 

4) lägga betalningarna så sent som möjligt utan att nödvändigtvis sänka priset för mark, plan, anslutningar osv.

Det avgörande steget är ändå att kommunerna istället för att deala med byggindustrin börjar med att bjuda in de som ska bo i en ny stadsdel, låta dem diskutera hur de skulle vilja bo, hjälpa dem att hitta varandra och formulera sina koncept och se till att de grupper som bildas på lämpliga sätt kan genomföra sina projekt. På så sätt skulle vi kunna se både byggemenskaper, allmännytta och kommersiella projekt med de boendes föreställningar som utgångspunkt genomföras i stor skala. 

Den 26 augusti arrangerar Föreningen för Byggemenskaper ett seminarium för 25 politiker och tjänstemän i några utvalda kommuner. Tübingens byggborgmästare kommer att i detalj beskriva hur de har gjort och eftermiddagen ägnas åt att diskutera hur erfarenheterna från Tyskland skulle kunna tillämpas i Sverige. Ett par platser är fortfarande tillgängliga för intresserade kommuner.

 
 

Den 4 november vänder vi blicken mot våra nordiska grannländer vid en konferens som är öppen för alla. I Finland finns redan en särskild lagstiftning för byggemenskaper och i Danmark finns en lång tradition av att bygga tillsammans.

Jag delar Ulfs vision av en – för svenska förhållanden – ovanligt diger hylla av rykande färskt, doftande bröd. Med vår tradition av att äga och förvalta husen vi bor i är steget kort till att vi återigen hjälps åt att bygga dem – oavsett vilka politiska och sociala preferenser vi har.

//Staffan Schartner, Föreningen för Byggemenskaper

 

 Bild från Flickr Commons, Elaine Hu