Krossa den urbana normen! Postad av: Archileaks, Datum: 2014-09-17

I en ojämlik maktordning är den ena norm och alltings utgångspunkt, det andra just det andra. Att mannen har en privilegierad samhällsposition i relation till kvinnan är erkänt och ofta omtalat men hur är det med staden i relation till landsbygden? Varför framställs urbaniseringen som obestridligt av godo? Varför pratar vi aldrig om stadsnormen?

Vi vet ju alla hur det var. Förr. Kvinnan ansågs vara mindre begåvad. Mindre intelligent. Opålitlig, oförmögen. Mannen var normen och samhällets verkliga resurs. Han var den som räknades och aldrig behövdes ställas till svars. Den med makt. Hur man såg på kvinnan och beskrev henne fick naturligtvis konsekvenser. Den mest uppenbara kanske att hon förnekades rätten att rösta. Men hon nekades även utbildning och tillträde till vissa jobb. 

En ojämlik maktstruktur gynnar per definition de redan mäktiga. Därför går förändring långsamt. Vi har kommit en bit på vägen. Vi är mer medvetna om vad vi säger och gör och vilka konsekvenser det får för samhället. Men fortfarande är (den vite) mannen norm. Kvinnor och män tillskrivs fortfarande olika egenskaper som laddas med olika värden. Och det får, nu liksom då, konsekvenser för hur vi utformar samhället. Mediciner utformas efter ett manligt ideal, vägar skottas på ett sätt som utgår från ett manligt rörelsemönster, arbetskläder designas efter en manlig kropp. För att bara nämna ett fåtal exempel.

Men låt oss nu tänka att staden är normen, och landsbygden det avvikande. Tänk om staden och landsbygden, på samma sätt som män och kvinnor, laddas med olika värden? Värden som inte är ”objektiv fakta” utan som är ett resultat av våra föreställningar? Då får ju det också konsekvenser för hur vi bygger samhället. 

Om man anses ”dum i huvet” om man stannar kvar - vill man stanna då? Om staden är ”motorn” - vill man satsa på landsbygden då? Nej, det säger sig självt. Och så är den självuppfyllande profetian på plats.

Makt kan ta sig olika former. Det kan handla om möjligheterna att sätta dagordningen för vilka beslut som ska tas. Makt kan också handla om tolkningsföreträde. Staden intar idag en priviligierad position i relation till landsbygden, precis på samma sätt som män intar en priviligierad position i relation till kvinnor. I samhällsdebatten är landsbygden underordnad och passiv i förhållande till staden. Satsningar som görs i staden behöver sällan legitimeras, de är självklara. Och nyttan för Sverige är självklar. 

Satsningar på landsbygden anses tämligen oviktiga. Allt är (diskursivt) större och helt enkelt bättre i städerna och urbaniseringen framställs oemotsagt som en positiv process. Landsbygdens avvikelse från normen talar man om som ett handikapp som ska avhjälpas med närheten till staden. Landsbygdens människor görs ansvariga för platsens problem, medan stadens människor är nyckeln till platsens framgång.

Må så vara. Men de skillnader i värderingar mellan stad och land som avspeglar sig i och reproduceras via språket, blir verklighet. De förverkligas genom hur vi prioriterar, rekryterar, fördelar, premierar, investerar, lokaliserar, planerar… 

Sammanfattningsvis gör vi det (visserligen omedvetet) omöjligt för individer att bo var de vill. Vi förstärker urbaniseringen vilket drabbar både individer och samhällen. Allas lika värde urholkas. Och ingen tar ansvar för det, vilket sannolikt kommer att medföra oönskade konsekvenser på många plan och försvåra vårt mål om att uppnå det genuint hållbara samhället. Ur alla tre dimensioner.

Att gå mot normen är att vara modig. I synnerhet då det idag varken är ekonomiskt eller politiskt gångbart att göra det med en geografisk utgångspunkt. Men om ingen trycker på paus riskerar vi alla att surra runt samma sockerbit och därmed framstå som idioter om 100 år. Det handlar inte om att skuldbelägga den priviligierade - staden och de som bor i den - utan att genom insikt om hur maktrelationen ser ut få kunskap om hur vi kan göra framtiden bättre. För ett mer inkluderande samhälle.

/Härifrån

 

Härifrån vill synliggöra den urbana normen. Genom samtal, möten, kunskap och nyfiket ifrågasättande. Länkar till avhandlingar och relevanta studier hittar du på www.harifran.nu. Syns även på twitter.

 

Bild: Ronan Cantwell, från Flickr Commons