Kvinnor missgynnas av dagens planering Postad av: Karinbrodin, Datum: 2014-03-25

Hur mycket påverkar det bristfälliga genusperspektivet stadens struktur och planering? Karin Brodin, initiativtagare till nätverket No Man’s Land, pekar ut exempel på stadsplanering som befäster könsroller.

Utifrån sina egna behov, referenserramar och intressen har de redan priviligierade(läs vita män) och inflytelserika bestämt stadens utseende. Baserat på patriarkala strukturer och ojämn maktfördelning har stadens vuxit till en plats där de kan åtnjuta dess fördelar medan många andra, inte minst kvinnor, missgynnas. I Stadsplanering och gestaltning krävs ett genusperspektiv och ett bredare perspektiv, annars kommer exkluderingen av många grupper att fortgå.

I fråga om färdsätt och resmönster kan tydliga könsskillnader skönjas. En undersökning av Trivector i Malmö om stadens totala bilanvändande, visar att män åker bil på 48 % av sina resor, kontra kvinnornas 34% . Män resor också avsevärt mycket längre sträckor över en dag, vilket förstås är enkelt med bil. Att däremot åka kollektivt eller cykla mellan bostad, jobb, dagis, fritids och affären är betydligt mer ineffektivt och omständligt med dagens planeringsideal. 

Men det finns konkreta åtgärder och förhållandevis enkla insatser som gör stor skillnad, många städer har exempelvis sett över sin snöplogning och förstått poängen med att prioritera gångtrafikanter och cykeltrafik, snarare än bilar.  Ytterligare ingrepp är att bygga om bilfiler till bussfiler, höja kvaliteten på gång- och cykelbanor och att samla flera funktioner på samma plats (ex dagis i anslutning till stora arbetsplatser som fabriker och sjukhus), på så sätt ges både män och kvinnor möjlighet till ändrade resvanor, rättvisare förutsättningar och fler livsstilar. 

En annan klassiker är trygghet. Trots att de som drabbas av våld i utemiljöer främst är män så visar trygghetsundersökningar att kvinnor känner sig mer osäkra utomhus och att de dessutom undviker att gå ut om kvällarna, väljer bort sociala aktiviteter och tvingas till skyddsstrategier . Detta leder till marginalisering i samhället och är en konstant påminnelse om kvinnors underordning. Planering och gestaltning kan inte ändra den ojämna maktstrukturen men kan däremot försvåra för män att begå brott och förbättra upplevelsen av trygghet. Funktioner som är viktiga och används frekvent måste också upplevas som trygga, vilket kräver noggrann planering av tågstationer, busshållplatser, stora arbetsplatser och stråk. Små detaljer som att lägga cykelstråk längs trafikerade vägar, ge parker och busshållplatser genomtänkt belysning och god översikt och att anlägga överbyggnader istället för tunnlar kan förbättra upplevelsen av trygghet. 

 Lite genusperspektiv skulle dessutom kunna fräscha upp planeringen av aktiva utemiljöer. Idag läggs 60%  av bidragspengarna på sporter som främst utövas av killar, vilket både försummar tjejers tillgång till det offentliga rummet och inverkar på deras fysiska hälsa. Om multisportytor, skejtramper, klätterväggar och basketplaner främst approprieras av killar, vad krävs då för att tilltala även tjejerna? Det handlar om att inte lyssna enbart till de som skriker högst, utan att aktivt söka upp de som inte gör det. I Rosengård gjordes nyligen ett projekt  där den ursprungliga idén om ännu en skejtramp ersattes av en scen med musikanläggning, enligt önskemål från en grupp tjejer.

I Göteborgs valde kommunen att måla en basketplan rosa på tjejernas inrådan för att manifestera deras närvaro. Den rosa basketplanen ger förvisso högsta utslag på genusmätaren men resulterade ändå i den positiva effekten att tjejernas plats på basketplanen blev självklar. Målet om morgondagens jämställda samhälle utgår trots allt ifrån dagsläget, då kan det vara tvunget att våga generalisera och kompromissa med sina egna åsikter ibland för att nå själva effekten. 

Att planera med ett intersektionalitets- och genusperspektiv innebär att utgå ifrån fler perspektiv och att aktivt lyfta dem. Första steget är självrannsakan: vilken makt har jag, vilka normer representerar jag och hur påverkas människor av det jag gestaltar? Nästa steg är att fundera på vem som hörs i debatten, vems perspektiv lyfts fram, vilka maktfunktioner ligger bakom planeringen och hur påverkar det olika människor? Att planera ett jämställt samhälle är något som alla tjänar på.  

 // Karin Brodin, intitativtagare No man's land

 

 

 

 

 

--------------------------------------

No Man's Land är ett feministiskt nätverk som fokuserar på fysisk planering och gestaltning av utemiljöer. Syftet är att öka kunskap och medvetenhet om hur genus och normer återskapas i byggd miljö. Genom att diskutera och problematisera bakomliggande strukturer, samt uppmuntra till nya metoder och perspektiv i planeringen, kan vi få ett mer tolerant och demokratiskt samhälle. 

nomanslandmalmo@gmail.com

 Omslagsbild: flickr commons