Lagrummet - allt går med fyra hjul Postad av: Archileaks, Datum: 2015-05-29

25% av stadens markyta upptas av gata. Den är allmän plats och ska enligt lag vara till för gemensamma behov. Men hur jämnt fördelad är egentligen rätten till utrymmet? 

Den ideella organistationen Happy Sweden tänkte sig en parklet - en tillfällig vistelseyta på en parkeringsplats - men att ta tillbaka det som en gång byggts för bilar visade sig svårare än vad de trodde. Istället blev det en park på hjul från vilken de nu tar debatten om tillståndsprocessen.

Det började med tillgång till offentlig plats. I vår vardag som planarkitekt respektive konfliktforskare stötte vi ofta på frustration hos boende och verksamma som ville ta initiativ i sitt närområde - odla, ställa upp möbler, vad som. ”Kom igen”, tänkte vi, ”möjligheterna är ju oändliga: markupplåtelser, brukaravtal med kommunen... Vi kan hjälpa dessa människor med förståelse om att allmän plats är tillgänglig för olika grader av tillfälliga initiativ, vi kan göraa ett verktyg, en manual i app-format. Och så illustrerar vi med en Parklet, det vill säga en tillfällig vistelseyta på en parkeringsplats.” Det var alltså planen. Sen kom tillståndsprocessen.

Ansökan till Polisen med betalad ansökningsavgift på 700 kr. Betalningen måste vara inkommen till Polisen för att processen ska sättas igång. En måttsatt skiss över platsen och förslaget med exakt läge bifogas. Polisen skickar ansökan vidare till aktuell kommun, i vårt fall Stockholms stads trafikkontor, och eventuella andra remissinstanser. Trafikkontoret tar ut en evenemangskostnad, för våra tio kvadratmeter 600 kr för en dag. 

Eftersom Parkleten ligger på en plats där den stör en trafikfunktion så krävs det också en TA-plan, en trafikanordningsplan. TA-planen beskriver hur avstängningar ska göras med bibehållen trafiksäkerhet, framkomlighet och arbetsmiljöfrågor lösta. Den ansökan går också till trafikkontoret, men till en annan enhet än tidigare. Vi bedömde att vi behövde professionellt stöd för att upprätta en TA-plan och uppskattade arbetet till 3600 kr plus moms. Att få planen granskad och godkänd av trafikkontoret kostar 1800 kr. 

Om det finns risk för påkörning för de som vistas i Parkleten krävs tung avstängning, det vill säga en betonggris eller liknande. En indragen parkeringsficka kan bedömmas fungera med lätt avstängning medan en Parklet längs en rak kantsten anses vara en större risk. Så var fallet för oss. När en använder p-platser eller tar en vänd- eller lastzon i anspråk behöver skyltningen ändras. Om en bil ändå ställs inom den upplåtna ytan kan den inte flyttas eftersom den på en parkering inte anses stå trafikfarligt. Böter kan utdelas, men det går inte att bogsera. En betonggris med skylt kostar 3000 kr. 

Två separata tillstånd från kommunens trafikkontor, ett tillstånd från polisen, professionellt stöd, två månaders handläggningstid och 9700 kr i avgifter och arvoden blev notan. Vi la ner. Och gjorde som reklamhungriga porrklubbar och villaägare som vi slippa bygglovskrav gör – vi byggde ett fordon istället. Ett släp med lite pynt. Allt går med hjul på.

Institutionellt motstånd

Om initiativ i gaturummet ska infinna sig finns två alternativ. Antingen någon form av direkt aktion, kultur för ohejdade initiativ. Den lösningen innebär att ställningstagande till makt, regleringen av vad som ur ett allmänt perspektiv är ok, uteblir. I det andra alternativet krävs tillstånd av kommunen och polisen. Processen är tidskrävande, kostar pengar och ställer ofta krav på specialistkompetens. 

Forskning visar att svenskar upplever lagrummet som svårnavigerat samt att många tror att alternativ användning måste vara olaglig - en vet inte ens om att det går att söka tillstånd. Knepiga regler innebär att initiativ från boende uteblir och att många goda idéer aldrig prövas. Gaturummet blir statiskt och tillskott av vistelsevärden uteblir när det skulle kunna prövas av boende, bearbetas så att användningen i högre grad blir sammanbunden med boende och verksamma. 

Gatan är överallt

Som UN Habitat, WHO, WWF, the New Climate Economy säger – Det är dags att tänka stad. Eller gata kanske. Våra städer är i snabb förändring. I rask takt blir de större städerna allt större. Tillsammans med bilsamhällets nedmontering utgör den snabba befolkningstillväxten en förändringsprocess som utmanar stadsrummets nuvarande utformning i Sveriges större städer. 

När städer förtätas ökar trycket på marken och våra förväntningar av vad stadsrummet ska erbjuda. I en framtid där bilen samtidigt tar mindre plats öppnas möjligheten för annan användning av marken. Gatans potential utvidgas, från att primärt vara en transportsträcka till att bli en möjlig lekyta, mötesplats eller handelsyta. Och vi har gott om plats - gatan upptar enligt SCB 25 % av markytan, dvs. runt 90 km2 bara i Stockholms tätort. 

Assymetrisk tillgång

Idag regleras gatumark, och särskilt parkeringsyta, hårdare än andra ytor på allmän platsmark. Den hårdare regleringen är ett resultat av bilsamhället; bilens stora behov av ytor samt hantering av olycksrisk på bekostnad av all annan användning i gaturummet. Gatan är allmän plats och som sådan enligt svensk lag till för gemensamma behov. Det primära gemensamma behovet för gatumark är transporter. Privat användning, vilket kan ges tillfälliga tillstånd, utgörs av kommersiella verksamheter genom uteserveringar och uppställning av varor, samt de upp till 200 km2 som i Sveriges sextio största tätorter nyttjas för förvaring av bilar. Användningen är i dagsläget kraftigt asymmetrisk både för gemensam och privat användning. Den gemensamma genom att transportslaget bilen ges en avsevärt större yta per resenär än gång. Det privata genom att användning kräver både kapital och tillgång till specialistkunskap för sitt genomförande. Eller en bil.

Vi ändrar på det

När tillgången till gatan är asymmetriskt fördelad får det effekter på boende och verksammas initiativförmåga, graden av deltagande i gaturummet och värdeskapande i gaturummet, vilket kan summeras som effekter på samhällets demokratiska potential. Ett jämnt fördelat handlingsutrymme och en allmän tillgång till nyttigheter och resurser är en förutsättning för en fungerande demokrati. 

Med avsikt att främja allmänna intressen genom större utrymme för enskilda initiativ vill Happy Sweden uppmana dels Polisen, men framför allt kommunerna att se över sin hantering av markupplåtelser på gatumark. Alternativet är annars antingen att den asymmetriska tillgången till gaturummet kvarstår, alternativt att regelverket kringgås helt, vilket innebär risker ur bland annat arbetsmiljöperspektiv för de som arbetar i gatumiljön.

Vi uppmanar till ett samordnat förfarande med stöd av tekniska hjälpmedel. Vi uppmanar kommuner att se över möjligheter att tänja på vad lagrummet kan tillåta vad det gäller tillståndsgivning och utmana sina tjänstemannaorganisationer. Vi uppmanar kommuner att se över möjligheterna att tänja på vad lagrummet kan medge vad det gäller multifunktionalitet för parkeringsytor så att våra gator kan möta samtida behov och förväntningar utan att allmänna intressen förbises. 

//

Sara C W Johansson (Arkitekt MSA) Happy Sweden

Carl Österlin (Forskare) Happy Sweden

Happy Sweden är en ideell organisation som intresserar sig för små enskilda intressens handlingsutrymme. Vi tror att lekfullhet kantar vägen till ett tolerant samhälle med god tillgång till och jämn fördelning av nyttigheter och resurser för alla. Med syftet att vidga den grupp som upplever ett större handlingsutrymme och initiativkraft samt kommunicera värdet av väl fungerade och starka institutioner arbetar vi genom att belysa och problematisera mötet mellan det gemensamma regelverket och den enskildes vilja. Vi arbetar aktionsorienterat – genom handlingar som sätter strålkastarljus på gränszonen mellan enskilt och gemensamt, gränszonen mellan agent och struktur, med avsikten att väcka debatt och därmed accelerera, vända eller avstanna processer.

Bild nedan: Happy Sweden och deras rullande parklet

.