Mellanstaden - för en alternativ markpolitik Postad av: Lisa_Deurell, Datum: 2015-04-17

Att "bygga på höjden" - vilket allmänt anses vara en lösning på den växande stadens problem - är varken det enda alternativet eller det självklart rätta. I forskningsstudien Mellanstaden visar Paradiso Arkitekter på den ojämnlika fördelningen av stadens resurser och på möjligheterna med en alternativ markpolitik.

En av de stora hindren för Stockholms växande är den bristande tillgången på mark. Förutsatt att parker och naturområden ska bevaras, finns inte mycket orörd mark kvar. På lång sikt är förtätning av den befintliga stadsstrukturen det som återstår, eftersom en spridning av staden vore oförsvarligt ur miljösynpunkt.

Med vår forskningsstudie Mellanstaden vill vi visa på de markresurser som finns tillgängliga i stadens villaområden. Marken inom villastrukturen är underutnyttjad i relation till stadens behov, vilket vi menar beror på okunskap om planmonopolets möjligheter och på en föråldrad praxis hos kommunernas plankontor av att inte se över sina gamla detaljplaner. Om de gjorde det regelbundet skulle det vara möjligt att tillåta högre byggrätter i lägen där det anses lämpligt och där det gagnar stadens syften. Detta skulle varit en proaktiv handling som inkluderade även privatägda fastigheter, trots att dessa själva inte begärt en detaljplaneändring. Om villaägaren sedan väljer att använda sin nya byggrätt eller inte är upp till denne.

En kartläggning vi gjort över storstockholm visar att 72 % av stadens yta för bostadsbebyggelse består av småhusområden. Det kan tyckas som en anmärkningsvärt stor andel med tanke på att Stockholm är en miljonstad. Trots den stora mängd mark som går åt för småhusbebyggelse är det endast 21% av länets hushåll som bor i småhus, vilket visar på villatypologins ineffektiva markanvändning och låga befolkningstäthet. På individnivå, i de stadsdelar vi studerat, upptar en person som bor i ett villa ungefär 400 kvm mark medan en person som bor i flerbostadshus upptar mellan 25-70 kvm mark. 

Stadens struktur upprätthåller en ojämlik fördelning av resurser, både vad gäller tillgång till mark och till stadens goda lägen. Villastädernas utbredning förhindrar en välfungerande sammankoppling av staden. Att tätbefolkade stadsdelar lokaliseras i stadens ytterområden tvingar till onödigt resande och de fördelar som kommer med en sammanhållen stadsstruktur går förlorade. 

Det är märkligt att markpolitiken inte diskuteras oftare och mer livligt än vad som sker. Hur kommuner väljer att markanvisa utgör ramverket för stadens växande och är avgörande för vilka aktörer som släpps in. Det tycks ligga kvar gamla lojaliteter mellan kommuner och de stora byggbolagen sedan tiden för miljonprogrammets uppförande. Medborgerliga initiativ och små byggherrar har svårt att få markanvisningar. Istället borde kommunen ta ansvar för en större mångfald av byggare. En bra början vore att göra processen för markanvisningar transparent. Kriterierna måste vara tydliga så att de som ansöker om marken kan tävla på lika villkor. Varje medborgare har rätt att få veta på vilka grunder kommunen säljer den gemensamt ägda marken och vilka alternativ som valdes bort. Det är en demokratifråga.

När mark- och bostadsfrågan kommer upp i den allmänna debatten brukar det enkla svaret som förs fram av såväl ledarskribenter, byggbolag som politiker vara att “staden ska byggas på höjden”. Vi menar att det svaret inte är gott nog som generell lösning. Att bygga höga hus förstärker ytterligare en redan ojämlik markfördelning mellan människor. Dessutom saknar höga hus förmågan att bilda sammanhängande gaturum och de skuggar omkringliggande bebyggelse. Bostaden riskerar att reduceras till enbart funktion.

I tider av mark- och bostadsbrist finns en överhängande risk om att acceptera försämringar. Just därför är det extra viktigt att i dessa dagar stå fast och försvara betydelsen av en arkitektur och stadsbyggande som värnar om de boendes välmående och livskvalitet. Gamla lojaliteter behöver brytas och alternativa lösningar plockas fram. Vi kan inte acceptera en utveckling där de som är på väg in på bostadsmarknade tvingas nöja sig med att bo trångt, dyrt och dåligt. Vår förhoppning är att Mellanstaden kan erbjuda ett sådant alternativ!

/Lisa Deurell för Paradiso Arkitekter

***********************************************************

Om Mellanstaden:

Med vårt forskningsprojekt Mellanstaden vill vi uppmärksamma villastadens utvecklingspotential för fler bostäder och nya former för stadsliv. Med Stockholm som utgångspunkt har vi undersökt hur krav på utformning och en högre exploatering av villastaden kan erbjuda en väg fram för stadens växande.

Mellanstaden knyter an till det tidiga 1900-talets egnahemsrörelse av självbyggande. Vi önskar ge medborgare möjlighet ta ansvar för sin egen och andras bostadsförsörjning, att utveckla alternativa och mer personliga sätt att bo och att slippa ekonomisk exploatering. För Stockholm som helhet bidrar Mellanstaden till att knyta samman innerstad och ytterstad, att minska stadens miljöfarliga koldioxidutsläpp och att ge plats för ett mindre segregerat samhälle. Till skillnad från den tidigare egnahemsrörelsen handlar Mellanstaden om att bygga flerbostadshus inom befintlig villastruktur. 

Mellanstaden fokuserar på fyra problem där förslaget kan bidra till positiv förändring. Dessa problem är sned fördelning av markresurser, bostadsbrist, segregation och miljöfarliga utsläpp.

Varje område har sina unika förutsättningar för att utvecklas. För att visa på att Mellanstaden kräver en mångfald av strategier har vi tagit fram fallstudier för tre sinsemellan olika platser inom Stockholms kommun. Dessa är Linde, Hökmossen och Spånga. 

I utformningen av våra planförslag har vi valt att utgå från ett antal konkreta ställningstaganden: att undvika rivning och ge plats för ny historia, att skapa riktiga bostäder, att garantera rätten att bo kvar, att prioritera bostäder framför bilparkering och en bibehållen fastighetsindelning.

Om Mellanstaden byggs ut i full skala i enbart Stockholms kommun skulle det innebära bostäder för 106.000 personer. Om Mellanstaden skulle inkludera fem av Stockholms mest centrala kommuner skulle det innebära bostäder för 160.000 personer. 

Projektgrupp: Lisa Deurell (projektledare), Aysegul Alayat och Lovisa Ohlsson

Ladda ner hela projektet här eller besök mellanstaden.se

***********************************************************

Läs också:

Låt villakvarteren bli stad,

Alla hatar småhus

En kartläggning visar omfattningen av Stockholms småhusområden 

 

Stockholms befolkningstäthet i relation till centrum. Den streckade linjen illustrerar platsen för Mellanstaden. Här finns potential för att bättre utnyttja lågexploaterad mark i goda lägen och att knyta samman innerstad och ytterstad.


Jämförelse av markanvändning för småhusområden (gul) och flerbostadsområden (grön). Kartläggningen visar att småhusområden motsvarar 72% av den bebyggda ytan för bostäder. Områden för flerbostadshus motsvaras av endast 28%.

 

Andel hushåll som bor i småhus beräknat från det totala bostadsbeståndet. 21% av hushållen i Stockholms län bor i småhus. 

 

Den sneda fördelningen av markresurser. En jämförelse mellan stadsdelar visar att villastadsdelarna Hökmossen, Linde och Spånga har mångdubbelt mer markyta per person än flerbostadsstadsdelarna Tensta och Birkastan.