Miljonprogrammet 50 år: Håkan Forsell Postad av: Archileaks, Datum: 2015-12-21

"Miljonprogrammets spår är paradoxala. Önskan att skapa mer traditionella stadsvärden, som har varit den långvariga reaktionen mot miljonprogrammet, har ändå resulterat i storskaliga och homogena boendemiljöer som dagens privata byggföretag producerar." 

För att uppmärksamma att miljonprogrammet fyller 50 i år har vi på Archileaks gjort en serie korta intervjuer med personer som har särskild kunskap, intresse eller åsikter om ämnet. IDAG: urbanhistoriken Håkan Forsell. 

LÄS ÄVEN: Övriga intervjuer om miljonprogrammet hittar du här. 

Hur har miljonprogrammet satt spår i dagens bostadsarkitektur?

Miljonprogrammet blev ett riktmärke, byggnadsekonomiskt, socialt och stadsmässigt, som all planering och bostadsbyggande efteråt har varit tvungen att förhålla sig till, på gott och ont. Programmets spår är därför paradoxala. Önskan att skapa mer traditionella stadsvärden, som har varit den långvariga reaktionen mot miljonprogrammet, har ändå resulterat i storskaliga och homogena boendemiljöer som dagens privata byggföretag producerar. Små eller alternativa aktörer har haft det svårt att slå sig in, samtidigt som det industriella byggandet snarare har resulterat i sämre lägenhetsplanering och materialkvalitet. 

Om regeringen presenterade en plan idag att på kort tid bygga ikapp bostadsbristen med en halv miljon nya bostäder, vilken skulle då vara den viktigaste lärdomen att ha med sig från miljonprogrammet?

Att det inte går att planera bostadsproduktion utan att också planera stad. Och nya stadsmiljöer behöver en mängd funktioner för en varierad vardag, sådant som många miljonprogramsområden - åtminstone initialt - inte hade beaktat eller underskattat betydelsen av. 

Hur ser vi på miljonprogrammet om 50 år?

Det kommer tydligare framstå som en vattendelare i det svenska välfärdssamhällets historia. Det sammanfattar ett ”före” och ett ”efter” inom så många områden: samhällsekonomi, bostadsmarknad, migration. Sen tror jag man också kommer inse att miljonprogrammet måste differentieras mer. Det som uppfördes under 1960-talets slut har en helt annan karaktär, präglad av gestaltningssäkerhet och framtidstro, än det som uppfördes omkring 1975. Vissa sena 1960-talsprojekt, både när det gäller flerfamiljshus och mer småskaliga boendeformer, kommer få högt kulturhistoriskt värde, helt i klass med 20-talsklassicismen och den tidiga funkisen. 

Vilket projekt vill du särskilt lyfta fram? 

Jag bor i kvarteret Plankan vid Hornsgatan på Södermalm, och det är en socialt oerhört blandad, välbefolkad egen liten miljonprogramsstad i staden, där den stora lummiga parken löser upp gränsen mellan privat och offentligt rum, samtidigt som fastigheten är helt stadsmässigt stram i gatusträckningen. Ett storgårdskvarter med snitt av efterkrigstidens Wien. Det finns ett förtroende i att alla hyreslägenheterna vänder sina mjuka delar - sovrum, badrum, balkong - mot den offentliga platsen. Jag ser det som en nyckel till att förstå vilka socio-spatiala jämlikhetsvärden som fanns i svensk stadsbyggnad på 1960-talet. Att vi alla har del i samma stad.

Det finns ju en omdebatterad plan på förtätning av kv. Plankans innergårdspark – går detta att koppla till en omvärdering av skillnaderna mellan offentligt-privat i stadsmiljöer?

Den öppna gränsen, mellan allmänningens park och den privata bostaden, som jag talar om, motsvarade under en tid inte normerna, utan var ofta något som planerare och fastighetsägare ville få bort, just för att det förknippades med 1960- och 1970-talets bostadsmiljöer. Man föredrog en mer sluten, privat, avgränsad planering.

Förtätningen av innergårdsparken i kvarteret har exempelvis Svenska Bostäder och planarkitekten motiverat till de boende med att: "Ni vill väl ändå slippa förortskänslan?!“ – En sådan inställning är inte bara allmänt föraktfull, utan skadlig och förlegad. Vi behöver snarare få tillbaka ett socialt förtroende i våra stadsmiljöer. Här spelar arvet efter miljonprogrammets en stor roll, ett arv som måste vårdas som en medborgarresurs inför framtiden.

Håkan Forsell är docent i historia vid Stockholms universitet och gästforskare vid Center for Metropolitan Studies i Berlin. Forsell har främst arbetat med urbanhistoriska teman som bostadspolitik, egendomskonflikter och migration.

Han medverkar också i podcasten Staden som produceras i samarbete med Sveriges Arkitekter och tidskriften Arkitektur. Vill du läsa mer av Håkan, så kolla in hans blogg Arbetsbok, eller boken Bebodda Platser. 

Kvarteret Plankan är ett gatukvarter och en sammanhängande byggnad på Södermalm i Stockholm. Arkitekt: Lars Bryde. Kvarteret hade 629 invånare år 2008

Källa och bild: Wikipedia

Kvarteret Plankan ägs av Svenska Bostäder och är föremål för en segdragen planprocess. Svenska Bostäder vill förtäta och i planen föreslås en förtätning med huset på innergårdsparken, en påbyggnad med två våningar på den befintliga fastigheten och att öppna kvarteret för biltrafik. Planförslaget har mött mostånd bland de boende, som överklagat och vunnit i två instanser.