Vad finns lagrat i miljonprogrammets DNA? Postad av: Archileaks, Datum: 2015-11-06

Ibland har man lite tur ändå. 1952 och 1969 till exempel. 1952 flyttade vi in i en av allmännyttans trevåningslimpor på Linneplan i Falun. Allt var fantastiskt. Det fanns varmvatten, badkar, kylskåp, vindar och källare. Allt verkade vara uttänkt av någon högre makt som förstod precis vad som behövdes. Det fanns hur många barn som helst och vi bodde inte i varsin lägenhet, vi levde i husens alla skrymslen och vrår. Vi gick in och ut hos varandra, lekte röda och vita rosen i källargångarna, jagade Svarta Damen på kyrkogården och sprang för livet ifrån en ständigt arg gubbe på Gustavs äng. Så mycket tur var det förstås inte och någon högre makt var det inte heller. Det var en politisk ansträngning som syftade till att lyfta bostadsstandarden och bygga fler bostäder. Men det kom ju obönhörligen en dag när vi måste flytta hemifrån och då fick vi dra vidare till bostadsbristens studentstäder och vänja oss vid att vara inneboende eller bo i andrahand.

Men så slog politiken till igen. Miljonprogrammet blev räddningen och1969 flyttade jag först till Bollmora och sedan Vårberg. Ett nytt bostadspolitiskt lyft såg dagens ljus och i de nya satellitstäderna utanför Stockholm stod nya fina hus på rad och väntade. Mycket gick att känna igen från tiden i Falun men husen var högre och stod likt tennsoldater uppsträckta på rad.

Miljonprogrammet hyllades och internationell media beskrev hur välplanerade lägenheter och bostadsområden som byggts utifrån de boendes perspektiv tog fart och form. Efter denna bostadspolitiska ansträngning har politiken gjort allt den kunnat för att skapa bostadsbrist och lagt grunden till en bostadsbubbla. Nu krävs det en rejäl bostadspolitisk ansträngning igen. Allmännyttans trevåningslimpor håller inte längre måttet och miljonprogrammet är i stort behov av renovering och omstrukturering. Och bostadsköerna blir allt längre. Men framtidens boende är redan byggt. Nyproduktionen kommer bara att utgöra en liten andel av de bostäder vi behöver i framtiden. Miljonprogrammet står där det står och där kommer det att bli stående.

Nu måste vi välja riktning. Vi har byggt och vi bygger oss åtskilda och segregationen förvärras för varje år som går. Vi kan givetvis fortsätta på den linjen och förstärka de strukturer som håller oss åtskilda socialt, etniskt och ekonomiskt. Eller så inriktas våra ansträngningar på att bryta av från den vägen. Miljonprogrammet byggdes inte för att åstadkomma segregation. Det byggdes för att människor skulle ha någonstans att bo. Byggandet på kajkanterna kom väl heller inte till för att öka segregationen eller så gjorde den det. För ökade gjorde den ju.

"Miljonprogrammets bebyggelse har uppenbara förtjänster som måste lyftas fram och utnyttjas till fullo. Att betrakta och döma 60- och 70- talets bostadsområden med en snäv bild av innerstaden som måttstock ger en förenklad och negativ bild av en livsmiljö med stora kvaliteter. I miljonprogrammets DNA finns redan inbyggda möjligheter till en kreativ och odogmatisk förändring skriver arkitekterna Klas Ruin och Ola Broms Wessel i Dagens Samhälle.

 Låt oss anta att de har rätt. Frågan är då hur miljonprogrammets DNA ser ut?

DNA-molekylens huvudsakliga funktion är att långtidsförvara information som används för organismernas utveckling och funktion. DNA liknas ibland vid ett bibliotek eller ett recept eftersom det innehåller de instruktioner som behövs för att konstruera cellernas komponenter. Finns det information, bibliotek eller ett recept som långtidsförvarats och som nu kan användas som instruktion för att utnyttja möjligheterna till en kreativ förändring av miljonprogramsområdena?

En viktig beståndsdel när miljonprogrammet byggdes var att det skulle finnas kommersiell och samhällelig service, rekreationsanläggningar, biograf, arbetsplatser, kyrka och skolor. Service av olika slag skulle finnas i en centrumanläggning och den planerades med utgångspunkten att den skulle kunna användas kvällar och helger, för kurser, dans och föreningsmöten.

Har denna del av miljonprogrammets genuppsättning långtidsförvarats så att den nu går att återuppväcka eller har det skett en mutation? Mutationer kan ju ha flera olika orsaker, till exempel slumpmässiga kopieringsfel och kanske är utbyggnaden av stormarknader utanför tätorterna ett exempel på ett sådant kopieringsfel. För det är dit kommersiell och samhällelig service, rekreationsanläggningar, biografer och arbetsplatser flyttat. Om det inte är fråga om en mutation, utan det finns tillräckligt med DNA-molekyler som gör att utvecklingen kan brytas och servicen flytta tillbaka till våra bostadsområden ökar chansen avsevärt för att människor väljer att bo kvar eller flytta dit när man bygger nytt, bygger om och förtätar. För givetvis måste man passa på att utnyttja den infrastruktur som redan finns.

Kanske finns det också en genbunden förmåga hos politiken att ta itu med bostadspolitiken när det krisar på alla fronter? För det vore ju bra om den politiska turen höll i sig inte bara för mig utan det är hög tid att se till att vi 40-talister som flyttade in i allmännyttan och senare i miljonprogrammet kan ta oss vidare så vi slipper vi bli sittande kvar som sorgliga exempel på de inlåsningseffekter som präglar bostadsmarknaden. Men då duger det inte att han 70000 trappuppgångar som saknar hiss och bostadsområden som saknar liv.

När vi ska fira att miljonprogrammet fyller 60 år så måste de som bor där kunna gå från en renoverad och energieffektiv lägenhet till en bankomat i närheten, kolla lite på de nybyggda husen, handla dagligvaror på vägen, köpa en gratulationsbukett i centrum och eventuellt vila en stund på det nya torget där den utbyggda kollektivtrafiken stannar till.

För dit har vi inte kommit än, nu när miljonprogrammet fyller 50.

//Barbro Engman

Barbro Engman är krönikör för Archileaks. Hon har tidigare varit ordförande för Hyresgästföreningen. Innan dess kommunfullmäktige, landstingsledamot och riksdagsledamot. Barbro har arbetat som folkhälsoplanerare, chef inom missbruksvården, utredare inom barnpsykiatrin, varit försäkringskasseanställd och fackligt aktiv. Hon är uppväxt i allmännyttan men har bott i alla upplåtelseformer. Barbro bor nu i hyresrätt i Hammarby sjöstad.

Bild härifrån.