Mot en ny arkitekturteori Postad av: Anders Dahlgren, Datum: 2012-06-06

Utvecklingen av arkitekturteorin har genom historien hängt samman med tekniken för informationsspridning. Boktryckarkonsten gav renässansens arkitekter möjlighet att nå en långt större publik med sina arkitekturtraktat än vad den antike romerske förebilden Vitruvius gjorde. Vitruvius stora verk De architectura (Om arkitektur: 10 böcker) reproducerades och spreds tillsammans med nyskrivna arkitekturtraktat över Europa och satte igång en kollektiv tankeprocess som kom att lägga grunden till dagens arkitekturteori. Den fotografiska tekniken och den moderna tryckpressen ökade utgivningen av arkitekturböcker och ledde till att den publiceringsfrekventa arkitekturtidskriften uppstod. Nästa tekniska språng som radikalt förändrade förutsättningarna för hur arkitektur kommuniceras var den digitala revolutionen under slutet av 1900-talet. Internet och digitalkameror har förändrat vårt sätt att förmedla men även att diskutera arkitektur.

Före internet var den arkitekturintresserade hänvisad till böcker och tidskrifter. I denna typ av publikationer presenteras ett redaktionellt bearbetat material. Det

 redaktionella arbetet består dels i att välja ut vad som skall presenteras och dels i att förklara och analysera detta. Urvalet, analysen och kritiken är det man betalar för när man köper en arkitekturtidskrift.

Internet har inneburit att utbudet av information ökat dramatiskt. En dator med internetuppkoppling ger tillgång till en oöverskådlig mängd presentationer av arkitekturprojekt. Utrymme är ingen begränsning på internet och därmed har det redaktionella urvalet av vilken information – vilka projekt – som skall presenteras kringskurits. Det som återstår för arkitekturböcker och -tidskrifter är således att ge läsaren analys och kritik av den arkitektur som bedöms vara aktuell. Det är i alla fall den slutsats som Tidskriften Arkitekturs chefsredaktör Dan Hallemar drar när han citerar internetgurun Chris Anderson ”i framtiden är informationen gratis men analysen kostar”. Men består det gratis tillgängliga materialet på internet bara av ren information? Finns det inte analys på internet?

Vart är vi på väg? Charles Jencks diagram över epoker i arkitekturhistorien.

Om man tittar på hur databascommunitys är uppbyggda så saknar de inte analys. Databasernas material diskuteras av användarna och delandet av erfarenheter är lika viktigt som delandet av information. Ett databascommunity är således ett forum för diskussion, erfarenhetsutbyte och värdering – ett odlande av en användarkultur.

Internet i allmänhet och databascommunitys i synnerhet gör det möjligt för praktiskt verksamma arkitekter och byggare att dela erfarenheter i anslutning till publicerade studier, ritningar och dokument. Internet är således inte bara ett verktyg för informationsspridning utan även en plattform för diskussion och analys, vilket ger arkitekter möjlighet att lyfta diskussionen från det egna ritbordet till att (i teorin) inkludera hela arkitektkåren. Därigenom uppnås en kritisk massa av läsare som kan korrigera och fylla i diskussionen. Detta skapar goda förutsättningar till en praktiknära reflektion som genom användarnas kollektiva insats kan utveckla, knyta samman och lyfta fram den kunskap och idérikedom som finns samlad i yrkeskåren.

Internets tekniska möjligheter kan på så vis utveckla arkitekternas sätt att arbeta. Vidare kan det även förändra vårt sätt att tänka och teoretisera om arkitektur. De diskussioner som breder ut sig i ett communitys forum skulle kunna bli en ny empirisk bas för arkitekturteoretiker som vill utveckla en arkitekturteori med direkt relation till det praktiska arbetet.

Idén om databascommunityt hänger väl samman med den riktning som arkitekturteorin idag har tagit. Man har i samklang med postmoderna idéströmningar rört sig bort från de stora berättelserna och har brutit ner, dekonstruerat och kritiserat arkitekturens stjärnor och ikoner. Intressefokus har flyttats från det metafysiska till det instrumentella, det praktiknära. Ett exempel på detta kan vi finna i beskrivningen av den Chalmersbaserade forskningsmiljön Architecture in the Making vars syfte är ”to review and develop theories and methods in relation to architectural practice with architectural thinking and making as its point of departure.”

Detta hänger väl samman med universitet och högskolors ökade fokusering på forskningens nytta och tillämpbarhet. För arkitekturteorin och –historien innebär detta att man genom att ta utgångspunkt i praktiken försäkrar sig om att vara nyttig för praktiken. Databascommunitys är en guldgruva för den forskare som intresserar sig för de problem som uppstår i arkitektpraktiken och en unik möjlighet att utveckla en arkitekturteori med utgångspunkt i vardagsarkitekturens praktiska problem. En diskussionstråd i ett forum kan bilda grunden till en artikel, en arkitekturteoretisk text eller varför inte ett nytt arkitekturtraktat.

Mer info om Architecture in the Making 

Skönt häng i Bucky Dome 1971. Foto: Erik Cornelius/Moderna Museet

Detta är den första delen av tre i en artikelserie som handlar om hur utvecklingen av tekniska verktyg hänger ihop med utvecklingen av arkitekturen. Den andra delen kommer behandla arkitektyrkets professionalisering ur ett historiskt perspektiv och reflektera över vad detta kan säga oss om den samtida och framtida situationen. Den avslutande tredje delen kommer diskutera förutsättningarna för hur de två tidigare artiklarnas teman – arkitekturhistorisk forskning och teoriutveckling samt det kontinuerliga professionaliseringsarbetet – kan kan mötas och utvecklas i symbios.

Anders Dahlgren är arkitekt och konstvetare och för närvarande verksam som doktorand vid Göteborgs Universitet där han forskar om projektet Svensk stad (1950, 1953) samt dess betydelse för svensk arkitekturhistoria och -praktik. Anders Dahlgren har tidigare varit redaktör för tidskriften 4 ARK