När andra säger "hem", känner jag ingenting Postad av: Örjan Wikforss, Datum: 2014-05-13

Medan arkitektur reduceras till utsmyckning och fasadtillfixning i den svenska bostadspolitiska debatten tillmäts den desto större betydelse i andra sammanhang. 

Häromdagen offentliggjorde UIA, International Union of Architects, att den svenskproducerade filmen HOME tilldelats UIA Architecture & Children Golden Cubes Awards 2014. Ett arkitekturpedagogiskt pris som premierar arbetet med arkitektur och unga. 

Det är en fin dokumentärfilm som med stark närvarokänsla berättar om hur barn på barnhemmet Bilgorod-Dnivstrovsky i Ukraina genom dans undersöker betydelsen av ordet hem. 

”När andra säger ’hem’, känner jag ingenting”, berättar en flicka i filmen. 

Barnen och dansarna bygger rum med trådar, tyger, rör och wellpapp och sätter ord på upplevelsen. Solen lyser genom det röda tyget och färgar rummet. Akustiken dämpas och samtalet blir lågmält. Barnen viker wellpapp och bygger en lång gatufasad. I varje låda finns ett eget hem. Men framför allt upplever de rummen genom dansen. Ur varje låda kliver så en liten invånare och dansen börjar. Sakta men säkert gör barnen ordet hem till sitt.

 ”Ord överdriver så lätt, medan kroppen alltid är ärlig”, säger en av dansarna. Dansleken blir en föreställning som tar barnen med på en resa till stad efter stad och möten med andra människor. De upptäcker världen utanför barnhemmet och överbryggar klyftan mellan barn och vuxna. Publikens gensvar är fantastiskt.  Avskedet berörande när projektet når sitt oundvikliga slut och barn och dansare skiljs åt.

Arkitekturpedagogik syftar inte till att utbilda barn till arkitekter, utan till att utveckla förmågan att varsebli och förstå arkitekturen i hela dess bredd. Det handlar naturligtvis också om att förbereda barnen inför deltagande i framtida planeringsprocesser där de ska kunna ta ställning självständigt och fatta beslut: vad tycker jag? 

En gemensam referensram är nödvändig om människor ska kunna kommunicera och göra sig förstådda. Det handlar om att uppleva, reflektera och kommunicera arkitektur. Och då behövs begrepp med vilka vi kan förstå och tala om arkitekturen. Denna kunskap tränas bäst genom att man rör sig i rummet och staden och upplever arkitekturen med alla sinnen. Arkitekturpedagogik är inte främst en fråga om att lära ut ord, utan om att var och en ges möjlighet att träna sin förmåga att kommunicera sina rumsliga erfarenheter. 

 

Den som har sett denna lågmälda film kan inte gärna påstå att rumsupplevelse och arkitektur är utanverk eller lyx, utan utgör själva grunden för vår orientering i och förståelse av omvärlden. Något alla borde få möta redan i skolan. 

En civilisation kännetecknas av städer och urbanisering; arkitektur. Arkitekturen kan skänka den värdighet åt miljön som får oss att räta på ryggen och känna att vi är en del av något gemensamt gott. Värt att besinna både för nuvarande och inkommande civilminister med ansvar för bostadspolitiken. Bostaden är ett hem. 

Örjan Wikforss är arkitekt SAR/MSA, tekn dr och professor. Han är idag verksam i det egna företaget Arkiteturanalys. Inläggen publiceras även på hans blogg Kort sagt


Fakta om filmen: Projektet är ett samarbete mellan ADDM (Molodva), Arkitektur- och Designcentrum och Lava Dansproduktion. Koreograf är Benno Voorham. Filmare är Tinus Kramer. Arkitekturpedagog är Madeléne Beckman. Filmen är upplagd på Vimeo och är drygt 22 minuter lång. Den 11 maj offentliggjordes att den erhållit Golden Cubes Awards 2014 i klassen audiovisuella projekt. 

Pressfoto från Lava Dansproduktion. Fotograf: Nadja Voorham. Beskuret.