Nu har det hänt! Postad av: Staffan Carenholm, Datum: 2014-06-17

För första gången på 10 år har upphandlingslagstiftningen ändrats till det bättre. Alla vinner på nya LOU, skriver Staffan Carenholm.

Hälften av arkitektföretagens uppdragsvolym kommer från den offentliga sektorn. Reglerna för offentlig upphandling, och hur reglerna tolkas, är därför mycket viktiga för arkitektföretagen.

Företagen har sedan länge fått anpassa sig till ett alltmer detaljerat och krångligt regelverk. Upphandlingsbyråkratiska innovationer plågar företagen som får lägga oproportionerligt stora resurser på att möta alltmer disparata krav för att kvalificera sig som anbudsgivare.

Arkitektupphandlingen har också blivit alltmer prisfokuserad medan förmåga, kapacitet, innovation och kvalitet sällan blir utslagsgivande faktorer. I ramavtalsupphandlingarna har arkitektföretagen fått lära sig att en utstuderat taktisk och föga verklighetsanknuten prissättning är ett vinnande koncept. När man inser hur ekvationen till slut vägs samman förstår man att det kan löna sig att sätta priset på handläggande arkitekt till 300 kr/tim. Den som i denna miljö försöker sig på en alltigenom hederlig marknadsprissättning har inte en chans.

Ramavtalseländet hänger direkt samman med reglerna för direktupphandling. Uppseendeväckande låga gränser för direktupphandling har fått ramavtalen att frodas.  Utrymmet för direktupphandling har krympt till ett minimum. Få vågar direktupphandla, inte minst skrämda av Konkurrensverket som väldigt gärna vill skicka ut pressmeddelanden om att man minsann har hittat en otillåten direktupphandling.

Nu, på det tredje försöket under det senaste decenniet, har dock riksdagen börjat rita om kartan. Det jag för några år sedan inte trodde var möjligt, har faktiskt hänt. Från den 1 juli har Sverige regler för direktupphandling i paritet med omvärlden. Plötsligt går det att direktupphandla upp till ett värde av 508 000 kr, nästan en fördubbling av den gamla gränsen på 270 000 kr. Det är, enligt min uppfattning, första gången på tio år som en ändring av upphandlingslagstiftningen väsentligen skett till det bättre. Vinnare är köpare och säljare, det offentliga och den privata marknadens leverantörer.

Många mindre arkitektuppdrag, utredningar, studier, analyser, inventeringar och mindre planuppdrag kan nu direktupphandlas och behöver inte tyngas av en kvävande upphandlingsadministration. 

Det blir förstås inte fritt att göra hur som helst. De upphandlande myndigheterna ska besluta om riktlinjer för direktupphandling. Det innebär att varje myndighet kommer att lägga fast principer för hur direktupphandling får användas, hur konkurrensen ska beaktas, hur genomförda upphandlingar ska dokumenteras och vem eller vilka som får direktupphandla. Lagen föreskriver en dokumentationsplikt där skälen för beslutet att direktupphandla ska anges.

Några sådana regler föreskrivs inte om värdet av det som ska upphandlas understiger 100 000 kr. Det innebär nog inte att upphandlingar av tjänster som har ett värde understigande 100 000 kr blir helt formlösa. Grundprinciperna för den offentliga upphandlingen ska alltid gälla och man kan räkna med att upphandlande myndigheter ändå kommer att fastställa vad som ska gälla även vid upphandling vid väldigt små belopp. 

 

Resultatet av de nya reglerna bör bli att många mindre upphandlingar av arkitekttjänster inte längre behöver tvingas in under allt mer allomfattande ramavtal. Man kan fortsättningsvis, med respekt för den offentliga upphandlingens grundprinciper, köpa direkt av den som framstår som mest lämpad för uppgiften.  Upphandlingar kommer att gå snabbare och kräva mindre administration såväl av upphandlare som för leverantörer.  Skattebetalarna kommer att få mer nytta för pengarna.

Och arkitektföretagen kommer att kunna föra en dialog med dem som köper och nyttjar deras tjänster.  Ökade möjligheter till direktupphandling skapar helt enkelt nya dialogmöjligheter mellan det offentliga och marknaden. Det måste arkitektföretagen ta fasta på. Det behöver inte längre vara en riskfylld verksamhet att presentera goda idéer och uppslag för en kommun. Den goda idén kan nu resultera i ett uppdrag i stället för en upphandlingskarusell där någon annan än den som burit fram idén snor uppdraget genom att prisa in sig.

Trevlig sommar! 

Staffan Carenholm är tidigare förbundsdirektör för Sveriges Arkitekter och arbetar nu som frilansade debattör och konsult. Han skriver varje månad krönikör om aktuella frågor kring arkitektur, företagande och politik. Krönikorna publiceras även på hans hemsida, staffancarenholm.se