Attefalls ofullbordade planer Postad av: Örjan Wikforss, Datum: 2014-04-14

I betänkandet ”En effektivare plan- och bygglovsprocess” föreslog utredaren Lars Magnusson en förstärkning av den översiktliga planeringen i kommunerna. I en fördjupad, tydlig och aktuell översiktsplan, benämnd områdesplan, skulle den huvudsakliga indelningen i allmänna platser, kvartersmark och vattenområden visas. Liksom principerna för bebyggelsens utformning och trafikförsörjning.

Detta var ett överraskande, efterlängtat och modigt förslag. Men det skrotades av bostadsministern som istället satsade allt krut på att ta bort kravet på att upprätta detaljplan. Utan att samtidigt förstärka den översiktliga planeringen kastas vi nu ut i villervalla och rättsosäkerhet; finns ingen detaljplan finns heller ingen rätt för fastighetsägare att bygga och ingen skyldighet för kommunen att anlägga gator och allmänna platser. Och nu ligger detta ofullbordade förslag som proposition på riksdagens bord.

Vi behöver planera våra framtida allmänna platser, gator och torg, rörelserum och vistelserum, länkar och noder. Inte i form av färdiga områden, utan som robusta stadsstrukturer som kan utvecklas efter ännu okända behov och drivkrafter. 

Det är just de allmänna platserna, gaturummen, torgen och parkerna som bildar stadens grundstruktur. Områdesplanen visar hur stadens nya rum kan byggas över tid. Den är rumslig utan att vara alltför detaljerad vad avser byggnaderna. Den anger tydligt hur de allmänna platserna och gaturummen ska anläggas och lämnar stort utrymme för detaljprojektering och effektiv produktion av de enskilda fastigheterna. Det är i detta stadium som dialogen med medborgarna är mest meningsfull. Det är här balansen mellan det enskilda och allmänna intresset bäst avgörs.

Kulturgeografen Torsten Hägerstrand skrev 1983 om behovet av nya organisationsprinciper i stadsplaneringen, som med förslaget om områdesplan kunde ha fått ett vasst verktyg.

”Den hittillsvarande organisationsprincipen – den ”fixa idén” – som inneburit specialisering och särskiljande har varit utomordentligt framgångsrik vad gäller att tillgodose materiella behov. För de sociala och psykologiska behovens skull kan det vara på tiden att släppa fram den alldeles motsatta organisationsprincipen: mångsyssleri och hopfogning. Omtolkat i energitermer betyder en sådan ny ”fix idé” inte en enda dominerande lösning utan många i kombination. 

Omtolkad i sociala och psykologiska termer betyder den en omgestaltning inifrån av såväl innerstäder och sovstäder från ensidiga uppgifter till blandade. Att lägga bostäder, arbetsplatser och andra mötespunkter nära varandra borde vara ett självklart sätt att spara in transporter. Resultatet blir också en socialt intressantare och för barnen mer lärorik struktur än vad uppdelningsfilosofin fört med sig.”

Denna socialt intressantare och klimatmässigt robustare stad byggs inte med förenklat planförfarande på frimärksplaneringsnivå. Attefalls förslag är ofullbordat. Det saknar Magnussons modiga förslag om fördjupad översiktsplanering.  

Stadsplanering är ett fantastiskt verktyg, inte ett krångligt hinder. 

 

Örjan Wikforss är arkitekt SAR/MSA, tekn dr och professor. Han är idag verksam i det egna företaget Arkiteturanalys. Inläggen publiceras även på hans blogg Kort sagt