REPLIK: På vilka empiriska grunder? Postad av: Archileaks, Datum: 2014-03-18

                                                                           

                                                                                            DEBATT: Läs alla texter här

Att grunda sin forskning på observationer är inte sämre empiri. Det menar etnologen Joakim Forsemalm, som undrar vilken empiri Patrik Andersson och Johannes Hulter har som utgångspunkt i sina resonemang om kvartersstaden.

Patrik Andersson från Yimby Göteborg och Johannes Hulter har diskuterat med Lisa Deurell vid Paradiso arkitekter vilka föreställningsvärldar som bör vara rådande i stadsbyggandet: känt är det att Yimby ser ”den gamla kvartersstaden” som mer sannolikt gynnsam när det gäller att uppnå en annan föreställningsvärld – blandstaden. Deurell å sin sida, verkar vilja se en diskussion med ett bredare spektrum av föreställningsvärldar – och refererar till Per Wirtén och Moa Tunström, den sistnämndas avhandling är en diskursanalys av de olika berättelser (föreställningsvärldar) som präglat stadsbyggnadsdiskussionerna. Hulters kritik till Deurell i den här debatten är egentligen en kritik mot att bygga staden på föreställningsvärldar – i hans svar benämnt diskurser. Kritiken mot Tunström och även Karin Bradley (”diskursurbanister”) är att de ”tenderar att kapa förtöjningarna med den fysiska verkligheten”. Vidare skriver Hulter: “Men det finns empiriska argument för att kvartersstad ger bättre förutsättningar, rent fysiskt, för att skapa täta, blandade och hållbara stadsstrukturer”. Men vilka är då dessa grunder? Och vilken är egentligen ”den fysiska verkligheten”?

I repliken framställs det som att Wirtén et al inte har någon empiri, utan gör ”fria associationer och abstrakta filosofiska och idéhistoriska tankesprång”. Men vilka är Yimbys empiriska grunder? För mig blir det lika mycket ett diskursivt resonemang. Bara för att man grundar sina analyser på observationer (som i Wirténs fall) betyder det inte - i alla fall inte ur ett vetenskapligt perspektiv - att det är sämre empiri. Det är en annan slags empiri än t.ex. statistiska analyser som Spacescape och Evidens gjort om Stadskvaliteter – för att ta ett exempel på en kvantitativ analys av stadens strukturer och kvaliteter. Den samtida fixeringen vid statistik är för övrigt ett problem inom många politikområden (mäta barnens prestation så tidigt som möjligt, bara metoder med evidens får upphandlas inom psykologi, t.ex.). Jag tycker resonemanget blir överdrivet polemiskt: Hulter (Yimby?) håller på med verklighet, diskursanalytikernas resonemang är “bara prat”. Så kan det läsas. 

Jag håller annars med i mycket av resonemangen (men tror inte att ”diskursurbanisterna”  påverkar planeringspraktiken så mycket, just för att det är för ”filosofiskt”, och därmed inte så praktiskt användbart)  men undrar hur Yimby ser på sig självt: är ni diskursproducenter (”den gamla kvartersstaden är  att föredra”) eller ser ni det som ni håller på med ” verklighet” Hur gör ni i så fall en sådan distinktion?

Jag ser inte den egentliga skillnaden mellan Bradley/Tunström och Yimby: alla vill förändra planeringspraktiken åt något håll, men man gör det med olika medel och från olika ingångar. Det skulle därför vara intressant att veta mer om Yimbys empiriska grunder, eftersom ni tycker att “diskursurbanisternas” empiri är verklighetsfrånvänd. I kommentarsfältet till replikinlägget på Yimby (som länkats från Archileaks) skriver någon så här:

"Det enda Wirtén & co gör är att bidra till det låga utbudet av kvartersstad och därmed till de höga priserna där. Därmed blir de försvarare av privilegiesamhället. De hindrar bokstavligen talat fattigt folk från att få samma korta avstånd och låga transaktionskostnader som de mer välbärgade redan har. Förutom förstås att de hindrar en omställning till mer ekologiskt hållbara städer."

Då ställer jag frågan igen: på vilken empiri är ett sådant antagande ställt? Hur kan man härleda Wirténs resonemang till att det blir negativa socioekonomiska och ekologiska effekter? 

//Joakim Forsemalm

 

Joakim Forsemalm är Dr i Etnologi, forskare och praktiker vid Radar Arkitektur & planering. 

-------------------------------------------------

Detta är en del av en serie texter om stadsbyggnad och språkbruk. De andra texterna finns här. 

Omslagsbild: Flickr commons