REPLIK: På vilken fråga är kvartersstaden svaret? Postad av: Archileaks, Datum: 2014-03-12

REPLIK: Om vi tror att stadslivet bara bestäms av hur husen står i relation till varandra, då gör vi det alldeles för enkelt, skriver Moa Tunström i en replik till Johannes Hulters text om ”Diskursurbanism”.

Jag har inte hört begreppet ”diskursurbanism” tidigare, men jag har hört och läst Johannes Hulters kritiska synpunkter. Jag och några andra författare har uppenbarligen gjort stort intryck på honom, eftersom han känt sig manad att upprepa sig genom åren – på bloggar, seminarier och i artiklar. Detta trots att han verkar tycka att vi ”diskursurbanister” som han alltså kallar oss, inte har mer än ”fria associationer och abstrakta filosofiska och idéhistoriska tankesprång” att komma med, ”intressanta, om än ofta uppenbart tendentiösa, analyser” och ”helt befriade från empiri”.

Hulter har en väldigt sträng syn på vad empiri är. Om jag förstår rätt är riktig empiri enbart den som ger honom det svar han vill ha, och i hans förståelse är det bara en analys av den fysiska strukturen som kan göra det - hur husen står i relation till varandra och om det kan beskrivas som kvartersstad eller som öppen plan. Men som samhällsvetenskaplig planeringsforskare måste jag ändå påpeka att det finns massor av intressant, relevant och viktigt annat material att använda sig av för att få förståelse för varför staden ser ut som den gör i olika tid och rum, hur den upplevs och byggs. Statistik, policydokument, planer och nyhetsartiklar kan också vara värdefullt empiriskt material, liksom att samla boendes uppfattningar om sin miljö eller intervjua planerare och politiker om deras syn på sin uppgift. 

Varför är det just i den fysiska strukturen och bebyggelsens utformning som svaret på den stora gåtan finns? Att påstå att forskning med diskursanalytiska utgångspunkter inte tar avstamp i riktig empiri, är en allvarlig anklagelse med ett tjockt positivistiskt dammlager över sig. Jag tror dessutom att Hulter egentligen är medveten om att diskursbegreppet kan användas på olika sätt, och inbegripa text, tal, handlingar och händelser – och materiella konsekvenser av dessa. ”Materiella strukturer reduceras till språkliga epifenomen”, skriver han ändå.  Tänk att jag tycker precis tvärtom, att ett intresse för språk och ord tillför ytterligare dimensioner till analysen av den fysiska miljön, stadens planering och till frågor om utformning, tillträde till platser, upplevelser av hemhörighet, attraktivitet med mera! Om vi tror att stadslivets karaktär bara bestäms av hur bebyggelsen är utformad och hur husen står i relation till varandra, då tycker jag vi gör det alldeles för enkelt.  

Det verkar dock som att han nu håller med om det mesta vi ”diskursurbanister” säger. Till exempel skriver han: ”Ja, ”förorten” som begrepp har laddats med mycket stigmatiserande fördomar, förakt och rasistiska stereotyper. Svartmålningen och nidbilderna av vissa områden är ett reellt problem.” Men ändå är kvartersstaden av någon anledning svaret på alla frågor och lösningen på alla problem. Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt, skriver han – men kvartersstaden är ändå den rätta lösningen. För den är tät, blandad och hållbar. Ja, och vi är ju alla överens om vad de begreppen betyder …? 

Och var den ”preskriptiv[a], empirisk[a] praktik” som är så problematisk faktiskt utövas, det undslipper mig i Hulters text. Det finns planeringspraktik som påverkats av mig och andra, tycks han mena, men hur den ser ut eller var den tillämpas får jag inte grepp om. Är det när efterkrigstidens boendemiljöer undersöks utifrån både sina problem och kvaliteter? Om det gröna i ytterstaden behandlas som park, mötesplats eller miljökvalitet istället för som barriär eller mark som bara väntar på att bebyggas? Om man planerar med gång- och cykeltrafikanternas intressen för ögonen, snarare än bilisternas? Med barn i fokus istället för konsumenter och handlare? I så fall vill jag ropa halleluja. 

/Moa Tunström

Moa Tunström är fil. dr i kulturgeografi, forskare och lärare vid Avdelningen Urbana och Regionala Studier, KTH.  Hennes avhandling i kulturgeografi:  På spaning efter den goda staden (2009) kan ni läsa här.


 



-------------------------------------------------

Detta är en replik på Johannes Hulters text "Bortom diskursurbanismen" och en del av en serie texter om stadsbyggnad och språkbruk. De andra texterna finns här. 

Omslagsbild: klipp från lokaltidningen Mitt i