(Hyres)rätt och fel Postad av: Archileaks, Datum: 2015-01-08

Bristen på billiga hyresrätter verkar samtliga regeringspartier vara eniga om. Men bostadsmarknadens problem är större än så. Idag anses en boendeform rätt och den andra fel – vi ska äga, inte hyra. De senare årens politik har inneburit konsekvent missgynnande och nedvärdering av hyresrätten. Barbro Engman reflekterar över den orättvisa det innebär.

När jag växte upp i allmännyttan på Manhemsvägen i Falun bodde en del i hyresrätt och andra i radhusen bredvid eller i villaområdet. Ingen diskuterade om det ena var bättre än det andra. Vi gick på samma dagis och i samma skola hela bunten. Sen dess har något hänt. 

Nu bor jag i Hammarby Sjöstad. När jag berättar det för folk tar de nästan alltid för givet att jag bor i bostadsrätt. För inte kan det väl ligga hyreshus i så galanta omgivningar? Och när jag säger att jag bor i hyresrätt får jag ofta frågan hur det kan komma sig. Har jag betalningsanmärkning och inte kan få lån eller vad är felet?

Den egentliga frågan är väl vad som säger att det alls skulle finnas något fel.

Är det bättre att äga sin bostad än att hyra den? Rimligen borde det väl gå att utläsa av vilka bostäder människor söker. Men det förutsätter att det är möjligt att välja boendeform. Och det är det inte. Vad det finns att välja på och om det överhuvudtaget finns något att välja på bestämmer politikerna, på riksplanet och i kommunerna.

Hur och var vi bor avgörs genom beslut inom alla politikområden. Det är lätt att se att skattepolitiken, pensionssystemet, villkoren på arbetsmarknaden, skolpolitiken, socialförsäkringens utformning med mera är avgörande för vilka ekonomiska förutsättningar var och en har och därmed också vilka möjligheter vi har att få en bostad eller få just den bostad vi vill ha.

De senare årens politik grundar sig i en ideologi som utgår från att ägandet i sig gör oss till bättre människor. Det är grundläggande för privatmoralen, sa Thomas af Aquino, vars tankar utgör en del av grunderna i den kristdemokratiska ideologin. Jag har träffat många som hävdar att människor inte vårdar det de inte äger själva.

Ägandet är en del i familjegemenskapen, sa Mats Odell, som blev finansmarknadsminister och som tog över bostadspolitiken 2006, i ett tal på KD:s riksting. Dessa tankar fick snabbt genomslag i politiken. Idag står det klart för alla att statens insatser är helt inriktade på att gynna ägandet. Det har blivit betydligt mer ekonomiskt fördelaktigt att äga sin bostad än att hyra den.

Våra samhällen förändras därmed både när det gäller det vi ser med blotta ögat och det som döljer sig bakom fasaderna. I landets villaområden renoveras husen, byggs om och till medan hyreshusen lämnas åt sitt öde. När de slutligen renoveras så blir det ofta så dyrt för många att de tvingas flytta. Så blir det förstås när riksdagen bestämt att 14 miljarder ska gå till ROT-avdrag till det ägda boendet och 0 kronor till hyreshusen. Och orättvisorna syns inte bara på husen. Det syns på människorna i takt med att de ekonomiska villkoren försämras för en del och förbättras för en del.

Utförsäljningen av allmännyttan i syfte att omvandla hyresrätter till bostadsrätter är ett tydligt exempel på hur politiska beslut inte bara i grunden förändrat bostadsmarknaden och valmöjligheterna utan också själva synen på hyresrätten. I Margaret Thatchers England gick detta under namnet "Right to buy". Det blev en rättighet att äga det som tidigare varit en gemensam egendom. 

Omvandlingarna, minskningen av antalet hyresrätter, de uteblivna renoveringarna och det ekonomiska gynnandet av det ägda boendet har fått till följd att hyresrättens attraktionskraft minskat. Det anses vara ett boende för de som inte lyckats i livet och som inte har råd att köpa en bostad. Framgångsrika människor köper sitt boende, byter kök och skapar sitt eget varumärke. Så länge det finns en stark politisk strävan att ersätta hyresrätten med andra boendeformer kommer hyresrätten att bli mindre värd i människors ögon.

Allmännyttan gick i bräschen för det väldiga lyft av bostadsstandarden som genomfördes på 40-50 talet. Det är en roll den skulle kunna ha idag också - för hyresrätten behöver ett rejält lyft. Men då måste det ske en genomgripande förändring av den ideologiska bas på vilken bostadspolitiken vilar. Små, billiga hyresrätter i all ära men det får inte vara allt regeringspartierna pratar om. Vi behöver bygga hyresrätter av alla de slag och storlekar. Och vi måste sluta betrakta hyresrätten som ett andrahandsalternativ. 

// Barbro Engman

Barbro Engman är krönikör för Archileaks. Hon har tidigare varit ordförande för Hyresgästföreningen. Innan dess kommunfullmäktige, landstingsledamot och riksdagsledamot. Barbro har arbetat som folkhälsoplanerare, chef inom missbruksvården, utredare inom barnpsykiatrin, varit försäkringskasseanställd och fackligt aktiv. Hon är uppväxt i allmännyttan men har bott i alla upplåtelseformer. Barbro bor nu i hyresrätt i Hammarby sjöstad.

Featurebild: Thomas af Aquino, wiki commons