Tak över huvudet - en rättighet eller en lyx? Postad av: Archileaks, Datum: 2016-04-04

Antalet valmöjligheter för den som söker en bostad är snart nere på noll givetvis med undantag för de som fortfarande kan köpa en bostad. Men för alla andra ser det dystert ut, menar Barbro Engman.

Att det råder bostadsbrist verkar nu ha trängt upp till ytan fast det har varit uppenbart under mycket lång tid att vi skulle hamna i en akut bostadskris. Men nu är det som det är.

Så nu kommer alla frågorna på en och samma gång. Ska vi bygga baracker, ändra i hyressättningssystemet, göra det ännu enklare att hyra i andrahand, ändra skattereglerna, införa ett social housing-system eller ändra ännu lite mer på den uppsjö av regler som styr byggandet?

Under tiden debatten pågår känner sig människor alltmer övergivna och kastade till vargarna.

För nu gror och växer alla former av oegentligheter och utnyttjande. Marknaden, även den svarta, agerar precis som förväntat när efterfrågan vida överstiger tillgången. Fast man måste tillägga att den vanliga lite vitare marknaden inte har visat prov på samma framförhållning. Där har man kunnat beskåda en växande efterfrågan utan att man satt igång någon kreativ process så att man kunnat producera de bostäder som efterfrågas. Om inte efterfrågan gäller dyra bostäder på kajkanterna förstås, där har man hängt med. Ett undantag är SABO som utvecklat sitt koncept med KOMBO-hus för människor med lite mera vanliga inkomster.

Unga människor har alltid haft det knöligt på bostadsmarknaden. Det är också en grupp som möts av mängder av undanflykter, ursäkter och som förmodas ha förståelse för sin egen bostadslöshet. Jag har varit på otaliga debatter där någon 40-talist alltid kastar in att även på hens tid fick man bo eländigt i rivningskontrakt. Så det ingår liksom i ungdomstiden att ha dåligt och osäkert boende.

Tänk om vi sa det om äldreboenden. Äldre människor har minsann haft det fattigt och eländigt i alla tider så det är inte mer än rätt att vi fortsätter att ha det så. Så klart ingen säger så, vi vill ju förbättra välfärden och boendet. Fast kanske inte just för ungdomar. De kan gott och väl bo i tält när de kommit in på universitet eller högskolor. För det löser sig alltid till slut. De hittar en soffa att bo på, ett ställe att vara inneboende på, några andrahandslägenheter, ett studentrum och slutligen ett förstahandskontrakt på en studentlägenhet när studierna går mot sitt slut.

De äldre som behöver särskilt boende kan gå till domstol och kräva att kommunen ser till att de får hjälp med en anpassad bostad. Det är i alla fall en rejäl insats för att säkerställa Regeringsformens skrivning om “att det åligger det allmänna att trygga rätten till bostad.” Men det borde givetvis gå att efterleva Regeringsformen utan att ge alla rätt att gå till domstol för att få en bostad.

Det värsta är att politiken krattat manegen för allehanda lurendrejeri. Först krattade man med bostadsbrist. Det är den viktigaste förutsättningen, utan bostadsbrist faller hela affärsidén för de som ser möjligheter att ruffla åt sig lite pengar från människor i bostadsnöd. Sedan beslöt den förra regeringen påhejad av Boverket att underlätta andrahandsuthyrningen. Det är olika regler för uthyrning i andrahand för bostadsrätter och hyresrätter. För det finns regler. Men det känner de flesta inte till. Så nu är det fritt fram att mjölka ut så mycket det går. Det blir bara dyrare och dyrare att hyra i andrahand och bo inneboende. Att sälja hyreskontrakt svart verkar också vara en populär sysselsättning liksom att hyra ut lägenheter som inte finns. Ingen åker fast.

Förre Vänsterpartiledaren Lars Ohly hyrde en lägenhet i andra hand till en alldeles för hög hyra. Enligt reglerna får man inte ta ut så hög hyra så Ohly anmälde detta till hyresnämnden och fick tillbaka de pengar han betalt för mycket. Han gjorde inget fel och lagen var på hans sida. Men han dömdes hårt. Att man ska vara lojal med den som lurat en och inte hålla på att luta sig mot lagboken tycks vara en vanlig åsikt.

P-O Enquists skriver i sin bok, Ett annat liv, att han ”på väg in i skilsmässa och med ett gungande privatliv, köpte en lägenhet svart. Han far mycket illa av detta skriver han. Han anser sig ha gjort det sämsta möjliga av alla alternativ. Han skriver att det tog många år innan han blir kvitt detta gnagande i sitt inre, som han kallar skam. Det bleknar långsamt bort, men aldrig helt.

Det är många som i exakt samma situation som P-O Enquist. Frågan är om det finns någon längre som har ett gnagande samvete över att de tvingats göra våld på sin uppfattning om rätt och fel?

Det pågår så mycket ruffel och båg utan att samhället reagerar så till slut har det blivit naturligt och självklart. Man ska bli lurad och man ska luras. Det är så man får en bostad. Det värsta är att generation efter generation lär sig att det är så samhället reagerar dvs. inte alls.

94 procent av svenska ungdomar mellan 18 och 25 år tycker att bostadsbristen är den största samhällsutmaningen. Och 39 procent tror att bostadsbristen kommer fortsätta att öka under de närmaste 15 åren. Det visar en ny studie som Novus gjort på uppdrag av Linnéuniversitetet. Samtidigt visar studien ett lågt förtroende för politiker och beslutsfattare för att lösa problemen.

Många upplever att kraven är höga i det samhälle vi har skapat och att de inte har kontroll över sin situation, säger Aleksander Perski, psykolog och forskare på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet.

På Boverket menar man att det finns anledning att vara orolig.

Den här oron är viktigare att fatta än hur läget är mellan blocken i den senaste opinionsmätningen. När unga människor tappat tilltron till politikens förmåga är det riktigt illa, inte bara när det gäller förmågan för det ekonomiskt starka och högteknologiska Sverige att se till att människor får tak över huvudet.

//Barbro Engman


Barbro Engman är krönikör för Archileaks. Hon har tidigare varit ordförande för Hyresgästföreningen. Innan dess kommunfullmäktige, landstingsledamot och riksdagsledamot. Barbro har arbetat som folkhälsoplanerare, chef inom missbruksvården, utredare inom barnpsykiatrin, varit försäkringskasseanställd och fackligt aktiv. Hon är uppväxt i allmännyttan men har bott i alla upplåtelseformer. Barbro bor nu i hyresrätt i Hammarby sjöstad.