Tredubblat markpris på tio år Postad av: Staffan Carenholm, Datum: 2014-05-07

Kostnaderna för att bygga bostäder har ökat kraftigt under lång tid. Bostadsbyggandet har många aktörer och kostnadsökningar uppkommer i många olika led. Allt transporteras vidare i ett system där ingen enskild part bär ansvar för vad slutsumman blir på sista raden. Alla tar ut vad de kan på den marknad som präglas av obalans mellan tillgång och efterfrågan.

Jag tänkte ge ett exempel och det gäller priset på mark. Markanvisning för bostadsbyggande kan ges på olika sätt. Ibland, och glädjande nog allt oftare, ges markanvisning efter en avvägning mellan pris och kvalitet. Ibland är det bara priset som gäller. Den som bjuder högst för marken tar hem anvisningen. Den senare modellen tillämpas nästan undantagslöst av Stockholms stad. Staden kramar ut den sista kronan för sina markanvisningar.

För drygt tio år sedan, 2001, byggde arkitekterna Anders Bergkrantz och Lasse Vretblad  genom Arkitektmagasinet Bygg AB  fem uppmärksammade radhus i Björkhagen i Stockholm. Markpriset var då ca 735 000 kr per hus. Arkitektmagasinet fick på angränsande tomt 2011 ytterligare en markanvisning, nu för tio radhus. Nu fastställdes markpriset till 2,26 miljoner kr per hus – en tredubbling på tio år! Av alla omskrivna kostnadsökningar i bostadsbyggandet framstår detta som en rekordnotering.

Man måste hålla Stockholms stad ansvarig för denna exempellösa kostnadsutveckling, även om det ligger i skattebetalarnas intresse att staden gör goda affärer. Att många vill bygga i Stockholm leder förstås till upptrissade markpriser. Jag tycker dock inte att staden kan komma undan med att konstatera att så fungerar en marknad. Man behöver faktiskt inte använda sig av pris som enda urvalskriterium. Det går att göra kloka avvägningar mellan pris och kvalitet.

Nu tog visserligen en mindre aktör - en byggande arkitekt - hem just denna markanvisning men allmänt sett är Stockholms stads stelbenta policy för markanvisningar ett hinder för fler, och mindre, aktörer att bygga i Stockholm.  Göteborg, Uppsala och en rad av Stockholms kranskommuner har regler ger större frihet att väga samman pris med kvalitet.  I Stockholm, där behovet av att bygga bostäder är störst i landet, envisas politikerna med att sista kronan ska avgöra var en markanvisning hamnar. Är det verkligen att ta sitt lagstadgade ansvar för bostadsförsörjningen?

Nu ger man stora fastighetsägare i City mångåriga rabatter på tomträttsavgälderna, bland annat för att få fastighetsägare att koppla på några bostäder på sina projekt och därmed få mer folkliv i citylägen. Man borde också kunna vara mer flexibel när det gäller principer för marktilldelning för bostadsbyggande. Ska man kunna leva upp till de mål man ställt upp för de kommande decenniernas bostadsbyggande bör man frångå sista kronans princip och i större utsträckning värdera kvalitet. Det skulle vara en signal om att man inte bara vill bygga, utan också ta ansvar för stadsutvecklingen

Staffan Carenholm är tidigare förbundsdirektör för Sveriges Arkitekter och arbetar nu som frilansade debattör och konsult. Han skriver varje månad krönikör om aktuella frågor kring arkitektur, företagande och politik. Krönikorna publiceras även på hans hemsida, staffancarenholm.se

(Krönikan är publicerad i Byggindustrin nr 15/2014)

 Bild från stennordin.se