Kan Tübingen visa vägen? Postad av: Martin Nordahl, Datum: 2014-09-26

Kan Byggemenskaper användas som verktyg för att bygga bättre städer i Sverige? Hur kan kommuner skapa förutsättningar för att det ska bli verklighet? 

För allt fler framstår den tyska universitetsstaden Tübingen som en stadsbyggnadsförebild. Här har man lyckats åstadkomma den variation och det lokala stadsliv som i stort sett vartenda svenskt kvalitetsprogram talat om de senaste decennierna. För att möjliggöra en liknande utveckling i Sverige anordnade Föreningen för byggemenskaper nyligen ett seminarium om byggemenskaper som stadsbyggnadsverktyg.

Staffan Schartner från Föreningen för byggemenskaper (FFBg) menar att kommunerna har huvudrollen:  

”De måste hitta instrument som kan ge det hållbara stadsbyggande som alla efterfrågar men byggindustrin inte kan leverera. Vi vill med dagen visa hur kommuner kan vända sig till sina medborgare och de som ska bo i en ny stadsdel snarare än till den del av byggindustrin som vill göra dem till sina kunder."

Dagens huvudtalare Cord Soehlke – till vardags borgmästare i Tübingen – berättade om hur staden lyckats med att involvera privata initiativ i stadsbyggandet. Soehlke är något av det gröna stadsbyggandets fixstjärna och har bland annat myntat det sympatiska citat, som alla byggemenskapsförespråkare (och allt fler arkitekter) kan rabbla i sömnen. 

”Med byggemenskaper leder människorna stadens utveckling istället för att vara dess offer” 

Cord Soehlke var i Sverige för att tala på stadsbyggnadsdagen, men dagen innan passade FFBg på att bjuda in till ett mindre seminarium med ett tjugotal kommunala tjänstemän, stadsplanerare och exploateringsingenjörer i publiken. Soehlke redogjorde för hela processen – från bakomliggande tankar, detaljplaner till markanvisning. 

Det lilla formatet innebär plats för frågor, som mestadels kretsade kring genomförbarhet och hur man får igång byggemenskaper i en stad där få känner till begreppet. Det krävs engagemang från kommunen men också tur och tålamod var Soehlkes svar. 

Tübingens utveckling började i slutet av 1990-talet när det förre detta regementsområde Französishes Viertel skulle omvandlades till en stadsdel med både verksamheter och bostäder. En grupp människor gick samman i en byggemenskap för att låta bygga flerbostadshus. De första projekten gjorde att fler fick upp ögonen för att de själva kunde vara byggherrar till flerbostadshus. Ändå var kritiken mot den nya stadsdelen hård. 

 

"Kritiker menade på att ingen ville bo så tätt. Innan Französisches Viertel var klart så låg det något i det" berättar Cord Soehlke ”då ville även alla i Tübingen bo i villa med bilen runt knuten. Hade de första projekten inte blivit bra, så hade allt stannat där” 

Idag har byggemenskaper blivit så etablerade i Tübingen att det är konkurrens om att få mark – i snitt konkurrerar 3-4 byggemenskaper om varje ledig tomt. Grupper som vill bygga får kortfattat beskriva sina projekt, och urval sker sedan genom att en kommitté med samtliga partier representerade avgör vilka grupper som tilldelas marken. Detaljplanen görs generell och utan fastighetsindelning för att kunna vara flexibel mot byggemenskapernas olika önskemål. 

Just urvalsprocessen fick tjänstemannapubliken att haja till - hur hanterar man jävsituationer och finns inte risk för korruption? Inga problem, enligt Soehlke, som menade att eftersom alla partier var representerade så fanns det en intern kontroll – då ingen vill ge sina motståndare fördelar. ”En svår modell att föreslå i Göteborg. I alla fall just nu” kommenterade Peter Junker, Fastighetskontoret i Göteborg. 

I en svensk kontext har kommunens möjlighet att ställa krav vid markanvisning blivit en allt hetare fråga. Cord Soehlke såg det som självklart att ställa krav: ”Vi måste ställa krav för att få den stad vi vill ha. De kommersiella byggherrar som inte vill bygga social housing* har ingen chans. Då ger vi marken till dem som erbjuder det istället.”

Staffan Schartner hoppas att Sverige kommer ta intryck av fler saker än byggemenskaper från Tyskland: 

”Efter att ha haft en i huvudsak parallell utveckling inom bostadsbyggandet decennierna före och efter andra världskriget, kom ett skifte under 70-talet. Sverige fortsatte att satsa på ”byggindustrin”, ett antal stora företag som i huvudsak har sitt ursprung i anläggningsbyggandet. Tyskland valde en annan väg: där är inslaget av privata pengar, privata initiativ och mindre skala mycket större. Antalet byggherrar är generellt mångdubbelt större än i jämförbar svensk kontext. 

I Stockholm under 2013 fick 26 organisationer markanvisningar. Det räcker inte. Det är alldeles för få och deras projekt för stora och likriktade. Många fler aktörer måste vara med och bygga staden.”

********************************************

Vill du veta mer. Ladda ner presentationerna från seminariet här

* I Tübingen innebär ”social housing” att hyran regleras i 15 år. Därefter har byggherre rätt att ta ut marknadshyra.

Illustration av Björn Nordin från pågående byggemenskap av Inobi.