Vägen till Frihamnen Postad av: Archileaks, Datum: 2015-05-05

Historien om Kvillebäcken kan berättas på flera sätt men någon framgångssaga om integration och social hållbarhet är den inte. Det är en viktig utgångspunkt för att förstå diskussionen om Norra Älvstranden idag. Jonas Bäckström följer upp förra veckans första artikel om Frihamnen med en bakgrundshistoria och en hoppfull framtidsbild.

”Vi byggherrar åtar oss att gemensamt omvandla Kvillebäcken till en socialt, ekonomisk och ekologisk hållbar stadsdel.” (Kvillebäcksfördraget, januari 2010) 

”Enligt Hyresgästföreningen så är hyrorna där nu bland de absolut högsta i Göteborg.” (Sveriges Radio, juni 2013) 

Om Frihamnen har blivit ett fokus för hittills ouppfyllda sociala förhoppningar så finns en av orsakerna en dryg kilometer inåt Hisingen. I och med Kvillebäckens 2000 lägenheter lades ytterligare en bit till det älvstrandspussel som Göteborgs stadsarkitekt kommit att kalla för ”ett medelklassghetto”   – möjligen lyckat på många sätt, men knappast en framgångssaga för social integration.   

Ibland kan en hel mytologi vara nedlagd i vårt språk. Det bostadsområde som idag kallas Kvillebäcken togs ur namnlöshet. Det tidigare industriområdet ”nordost om Vågmästareplatsen”, eller ”Gustaf Dahlénsområdet”, fick först några år in på 2000-talet dopet. Fött på nytt som ”Östra Kvillebäcken” kom det snart att tappa förledet och bli dagens ”Kvillebäcken” . På så sätt har det som för Lundby stadsdelsförvaltning är ett 80 hektar stort område från Tingstadsvassen till Tolered genom Älvstrandsbolagets försorg blivit till en 2,5 hektar stor rektangel mellan vattendraget Kvillebäcken och gatorna Hjalmar Branting, Gustaf Dahlén och Minelund.  Det är det senare Kvillebäcken som under 2000-talet har givit upphov till alltmer olika bilder av fakta. Det är ömsom en front i den gentrifierande bortträngningen av samhällets kapitalsvaga  – där området tidigare var en spontan blandstad med ett 50-tal verksamheter i billiga lokaler är det idag en planerad stadsdel för högavlönade. Det är ömsom ett nergånget område med den moderna stadens viktigaste resurs: det centrala läget. 

Den splittrade kvillebäcksbilden stammar delvis ur otydlighet. Medan Kvillebäcksfördraget förankrades i ekonomisk och framförallt ekologisk hållbarhet så förblev den sociala hållbarheten till största delen ett visionsord . Det går i linje med hela älvstrandsprojektet, och det går i linje med 40 år av goda men förspillda integrationsintentioner i Sverige . Och det är just på denna punkt som markanvisningsavtalet för Frihamnen sätter in stöten: de låga, 15-års-låsta hyrorna är ett försök att faktiskt sätta begreppet om social hållbarhet i sten. Kanske samlar Frihamnen på så sätt det hittills byggda Norra Älvstrandens splittrade sociala arv till en tydligare framtidsbild. 

Om den sociala framtidsbildens tydlighet i mycket beror på kontrasten mot en suddig historia, så gynnas dess symboliska tyngd av en speciell framtid. Frihamnens första 1000 bostäder och första 1000 arbetsplatser ska, tillsammans med ”delar av” Jubileumsparken, stå färdiga märkesåret 2021.  Göteborgs 400-årsjubileum, som börjar ”redan innan själva jubileumsåret och fortsätter till långt därefter”, ska vara ”ett riktmärke för framtiden”.  Om Frihamnens sociala testarena blir ett riktmärke bortom märkesåret 2021 så kan det, möjligtvis, vara ett tecken på inledningen av en ny form av bostadspolitik.

//Jonas Bäckström

Jonas Bäckström är statsvetare och arkitektstudent på Chalmers. Under hösten praktiserade han på Samhällsbyggnadskontoret i Kalmar.

Läs också Jonas tidigare artikel om Frihamnen som testarena för sociala hållbarhetsprojekt.

 

Illustration: Erséus Arkitekter