Varför ska studenter bo i celler när byggbranschen går fri? Postad av: Archileaks, Datum: 2015-05-28

I flertalet utredningar har byggsektorn visat sig ha enorma problem och helt sakna vilja eller förmåga till förändring, trots de stora vinster som skulle kunna göras. Men inte ens när Sverige står inför katastrofal bostadsbrist är det hitåt man riktar de politiska initiativen. Istället kommer ”lösningar” som BBR-lättnader för studentbostäder, regeländringar som ofrånkomligen kommer reducera människors livskvalitet. Varför ska studenter bo i celler när byggbranschen går fri? Angrip problemets uppenbara kärna istället för att låta de unga ta smällen, skriver Barbro Engman.

”Sverige behöver en långsiktig och hållbar bostadspolitik för alla” skriver Mehmet Kaplan på DN debatt och ansluter sig därmed till vad bostadsministrar av skilda kulörer sagt under flera årtionden. Mycket talar för att även nästa bostadsminister kommer att efterlysa en långsiktig och hållbar bostadspolitik. 

Vi är många som fortfarande väntar ivrigt på den. Under tiden har Boverket jobbat fram regler som ska sänka boendekvaliteten för de unga. Ulf Perbo, statssekreterare hos dåvarande bostadsministern Attefall uttryckte det så här i facktidningen Järn Bygg Färg 2012: 

”Ska man förenkla byggreglerna är studentbostäder, där unga människor bor tillfälligt, det första stället att experimentera på. Det är ju ingen livskatastrof om studentrummen är lite för trånga, om köken försvinner och det saknas gemensamt utrymme.”

Det är möjligt att det inte är en livskatastrof att bo trångt och inte ha något kök. Livskatastrofer är sådant som dödsfall, skilsmässa, sjukdom och annat som innebär att livet plötsligt ändrar form och innehåll. Men om det är livskatastrofer som ska vara ledstjärnan för den politiska ambitionsnivån är det mycket vi kan börja nedmontera. Perbos ide gick ut på att som ett första steg "experimentera" med studenternas boendestandard för att sedan gå vidare med - ja vadå? Pensionärernas? Kanske visar det sig att de kökslösa och trångbodda studenterna fått en så härlig boendemiljö att man kan jobba vidare med att nedmontera bostadsstandard också för andra grupper. Är det verkligen sant att det är omöjligt i detta högteknologiska och väl fungerande samhälle att bygga bostäder till unga människor? Finns det något annat område förutom bostadspolitiken där allt är så omöjligt? 

Under många år var en återkommande fråga hur det egentligen stod till i byggsektorn. Utredningarna avlöste varandra. De hade namn som ”Skärpning gubbar!” och ”Sega gubbar?”. 

2002 tog dåvarande bostadsministern Lars-Erik Lövdén emot ”Skärpning gubbar!”, utredningen som hade tillsatts av regeringen för att föreslå åtgärder mot byggsektorns olika problem med allvarliga byggfel, höga priser, svart arbetskraft och karteller. Utredningen föreslog till och med att en haverikommission skulle tillsättas.  

Gubbarna i byggbranschen ansågs vara förändringsobenägna och handlingsförlamade. Detta bekräftades senare av Statskontorets utredning ”Sega gubbar?”. Ingenting hade hänt på sju år. Rapporterna om bristerna i byggbranschen duggade tätt. Effektiviseringspotentialen var stor och omvittnad. Jag ledde själv en utredning på uppdrag av BQR, Rådet för byggkvalitet. I boken ”Kan omvärlden ha rätt” redovisades slutsatserna av de intervjuer som gjordes med 45 beslutsfattare utanför byggsektorn. De ansåg att byggsektorn var förändringsobenägen, inte visste vem kunden var och saknade "sjukdomsinsikt".

”Produktionskostnaderna kan sänkas med cirka 40 procent och boendekostnaden med omkring 25 procent”, skrev Boverket i en rapport. Sen började de jobba med kvalitetssänkningar.

Svaret på dessa brister var alltså att lägga alla larmrapporter på hyllan och istället sänka kvaliteten i boendet. Om detta kan man läsa i Boverkets rapport “Ändrade byggregler om små bostäder och studentbostäder”. Där står bl.a att ”funktionerna daglig samvaro, sömn, måltider och hemarbete får överlappa varandra på samma plats. Det betyder att inget matbord/arbetsbord behövs och att säng/soffa fungerar även som mat- och arbetsplats.”

Så studenter ska äta, arbeta, sova, sitta och inte minst få "funktionen daglig samvaro" att fungera på ett och samma ställe i rummet – det vill säga i sängen. Man måste helt sakna förmåga (eller kanske vilja) till inlevelse för att tycka att det låter lämpligt. Hur gott sover man i lakan fulla med brödsmulor, omgiven av kurslitteratur som tigger att få bli läst? Studenter är, tro det eller ej, också människor (och inte försökskaniner som det är lämpligt att ”exprimentera på”). De kan – radikala tanke – precis som vi andra ha behov av ett socialt liv och av sådant som de flesta tar för givet, exempelvis att äta sittande vid ett bord.

Exempel på studentbostad, från Boverkets rapport

Andra lättnader som trädit i kraft i och med nya BBR gäller ljus och ventilation. ”I enskilda studentbostäder, oavsett antal boende, räcker det med indirekt tillgång till vädring och dagsljus i rummet för matlagning”. Och för studentkorridorer gäller att ”i de gemensamma utrymmena för daglig samvaro, matlagning eller måltider räcker det med tillgång till indirekt dagsljus, och de behöver inte ha utblick.”

Indirekt tillgång till vädring är väl möjligheten att öppna ett fönster i "rummet för matlagning" som inte är detsamma som ett kök utan ett ställe där själva överlappningen till de andra funktionerna äger rum. Dagsljuset i rummet för matlagning ska komma från det indirekta vädringsstället. Och studentkorridorers vardagsrum får alltså helt sakna fönster. Om man återigen tar till basal inlevelseförmåga framträder en bild av något ganska mörkt och instängt. Är det verkligen värdigt? 

Var är alla framtidsvisioner och politiska ambitioner? Inlåsta i ett trångt, fönsterlöst kyffe utan kokplatta? Sverige borde kunna bättre. Borde, istället för att reducera studenters livskvalitet, utmana byggbranschens bevisade strukturella problem och kräva de sega gubbarnas skärpning.

//Barbro Engman

Barbro Engman är krönikör på Archileaks.  Hon har tidigare varit ordförande för Hyresgästföreningen. Innan dess kommunfullmäktige, landstingsledamot och riksdagsledamot. Barbro har arbetat som folkhälsoplanerare, chef inom missbruksvården, utredare inom barnpsykiatrin, varit försäkringskasseanställd och fackligt aktiv. Hon är uppväxt i allmännyttan men har bott i alla upplåtelseformer. Barbro bor nu i hyresrätt i Hammarby sjöstad.