Vem blir del i byggemenskapen? Postad av: Archileaks, Datum: 2014-08-11

En nästan unison hyllningskör sjunger byggemenskapernas lov. Den mångfald de kan ge vårt bostadsbyggande, den hållbara stad vi kan få! Men hur höga är trösklarna in i gemenskapen? Vem och vad får plats? Ulf Barkan vill se en stad lika variationsrik som mataffärens bröddisk.

Jag skulle berätta om byggemenskaper på en föreläsningskväll på Sweco i Stockholm. Som sig bör när man pratar byggemenskaper presenterade jag bilder från sydtyska Freiburg under den högtflygande rubriken ”Vykort från framtiden”. När jag trissat Freiburgs byggemenskapsområden till skyarna räckte en tjej på första raden upp handen. Med tysk brytning berättade hon att hon växt upp i just Freiburg. Hennes bild var en annan: invånarna cyklade omvägar för att undvika stadsdelen med byggemenskaper på min framtidsbild.  

För den som missat begreppet byggemenskap är det ett nytt perspektiv på bostadsbyggande importerat från Tyskland. Konceptet har lovande lösningar på byggindustrins fastkörda läge där slimmade kalkyler och starka normer skapat ett vitt och fräscht men enkelspårigt utbud. I en byggemenskap är de framtida boende med och planerar sitt hus och kan påverka ekonomin. Det öppnar för en mycket mer individuell utformning av lägenheter (när människor själva planerar en bostad som skulle passa deras liv och drömmar blir det långt ifrån standard). 

Dessutom kan det gemensamma framtagandet också hantera sådant som ligger utanför den egna lägenheten som ekonomiska satsningar på miljövänliga systemval, delade funktioner eller byggnadens roll i staden. 

Trots alla lovande möjligheter kan alltså byggemenskaper få så negativa resultat att folk cyklar omvägar. Det finns några byggemenskaper i Sverige men utvecklingen har inte kommit igång på bred front än. Det är viktigt att vi redan nu vågar skärskåda byggemenskapers negativa sidor för att undvika fallgroparna. Det är lättare att ställa in färdriktningen i början, än att vända en utveckling som är i rullning. 

Tjejen från Freiburg fortsatte; byggemenskapsområdena ”var bara för en sorts människor”, områdena hade osynliga grindar, en exkluderande atmosfär. Jag hörde mig själv (i auditoriets högtalare) eftertänksamt mumla att knäckfrågan för byggemenskaper i Sverige måste bli hur vi undviker att skapa gated communities. Desillusionerad stod jag senare i matbutiken. Vid synen av en limpa Pågens massproducerade surdegsbröd i hyllan växte plötsligt eftertankens kranka blekhet till en övertygelse. Är något vi är bra på i Sverige, är det just att snabbt göra den senaste trenden folklig och massproducerad. Kan vi göra det med surdegsbröd, så visst kan vi göra samma sak med byggemenskaper.

 Baugemeinschaft i Vauban, Freiburg

För att bredda byggemenskaper som ett gångbart koncept för fler måste vi se vilka trösklar och filter som sorterar ut människor från byggemenskapsprojekt. Vi måste ner i detaljerna:

Den första tröskeln är ekonomin: de 100’000 – 200’000 kr per hushåll i förskott som medlemmar i en byggemenskap sannolikt behöver riskera. Banker ger ut lån först när det finns ett beviljat bygglov, men innan dess finns en lång förprojektering där huset planeras och ritas upp med flera konsulter inblandade. En lösning för att täcka förprojekteringens kostnader är att ta in ett förskott. För ett urbant flerbostadshus kommer förskottet uppgå till mellan 100’000 – 200’000 kr per hushåll. Det låter kanske inte som mycket jämfört med folks bostadslån i övrigt, men förskottet har ingen säkerhet. Det är alltså pengar man behöver ha disponibelt, alternativt kunna belåna egendom eller skaffa en borgenär för. Det är också pengar man riskerar i ett tidigt skede när man inte vet vad projektet kommer mynna ut i. Hur kan vi lösa finansieringen för byggemenskapens förprojektering på andra sätt?

Den andra svårigheten för att bredda byggemenskaper är den sociala dimensionen. Vem kommer i kontakt med en byggemenskapsgrupp eller startar en egen? Ofta har personer i gruppens kärna kunskap om bostäder och byggande från början och de flesta grupper som finns idag är bildade ur informella nätverk. Trots sin informella tillväxt har jag inte upplevt någon exkluderande vi-känsla runt byggemenskapsgrupper som helhet. Tittar man närmare är bygg-”gemenskapen” ofta en farkost för flera subgrupper med ganska olika intressen. I samma byggemenskap kan några vara en släkt som vill ha ett generationsboende, några andra vara ett gäng kompisar som vill leva miljömässigt, några pensionärer som vill dela ett storkök. Det sociala hindret ligger alltså inte i byggemenskapen som form, utan i hur de olika subgrupperna kommer i kontakt. Hur ökar vi räckvidden och rekryterar på fler sätt till byggemenskapsgrupper? 

Den tredje tröskeln är tid. Även om det finns kunniga personer i grupperna så tar en byggemenskap ändå enormt mycket tid och energi. Gruppen behöver jobba internt med komma fram till en gemensam syn på hur och var de vill bo. Parallellt måste de undersöka hur en byggprocess går till, möjligheten att få en tomt och gruppens ekonomiska förutsättningar. Alla parametrar måste sedan stämmas av mot varandra. Det är en svårgreppad process, med flera omtag innan man hittar rätt. Flera grupper har varit aktiva i över 7 år utan att huset börjat byggas än. Hur gör vi snabbare byggemenskaper? Här behövs både kunskapsåterföring och paketlösningar till de som inte har tiden att starta från noll. 

Jag tror att många av oss som förespråkar byggemenskaper ser konceptets potential i större samhällsperspektiv. Privatpersoners ökade inflytande över sitt boende eller byggemenskapen som katalysator för en levande stadsmiljöer. Tar vi samhällsperspektivet på allvar och vill göra något bättre på riktigt måste vi få fram ett större spektra av byggemenskapsprojekt. För att återigen jämföra med brödsortimentet behöver vi både handknådade surdegsbröd som får kosta och ta tid, men också färdigskivade skogaholmslimpor. Ifall byggemenskapers positiva effekter bara lyfter delen av samhället med pengar, kontakter och tid, ökar vi endast höjdskillnaden mellan topp och botten - och simsalabim har vi trollat fram den där osynliga stadsbarriären så att folk cyklar omvägar.

//Ulf Barkan Pettersson

 

Ulf Barkan Pettersson är arkitekt och har jobbat med byggmenskapsprojekt i både Stockholm och Göteborg.

Bildkällor: Flickr Commons, urbanist.org