Vilka samhällen ska vi bygga? Postad av: Archileaks, Datum: 2014-09-12

Många menar att politiken abdikerat och släppt bostadspolitiken. Det är fel. Politiker bedriver visst bostadspolitik. Fast resultatet är inte särskilt lysande. Trots att vi alla vet att vi inte bygger hus utan samhällen så förs ingen debatt om byggandets konsekvenser.

I debatten behandlas de flesta samhällsfrågor styckevis och delt. För det mesta görs inte minsta lilla försök att sätta in dem i ett större sammanhang. Det är oerhört tydligt när det gäller debatten om bostads- och samhällsbyggande. I den mån det förekommer någon sådan debatt.

För vi bor inte i en låda på tredje våningen eller i ett småhus på en tvärgata. Vi bor i ett sammanhang som är betydligt mera vidsträckt än trappuppgången eller garageuppfarten. Vi lever och bor där skolor, fritids, kollektivtrafiklösningar, affärer och matbutiker utgör en viktig del i boendet och där hela samhällsutvecklingen ger avtryck i hur våra förutsättningar till ett gott liv ser ut.

I årtionde har vi byggt oss åtskilda. Stora hyreshusområden avskiljs genom landsvägar och motorvägar från angränsade villamattor som i sin tur avskiljs av gångvägar och viadukter till radhusområdena. Så ser grundstrukturen ut i de flesta både små och stora samhällen. Och så kommer det att se ut. Framtidens boende är redan byggt. Trots att vi alla vet att vi inte bygger hus utan samhällen så förs ingen debatt om byggandets konsekvenser.

I takt med att de ekonomiska villkoren förändras för både enskilda människor och för olika boendeformer så förändras också våra förutsättningar och omgivningen.  Arbetslöshet, sjukskrivningar och förtidspensioneringarna slår olika hårt i olika områden. På vissa håll försvinner bankomaterna, skolor får dåligt rykte och läggs ner, matbutikerna stänger, kollektivtrafiken haltar. I andra områden renoveras det, byggs till och byggs om med hjälp av ROT avdrag. På vissa håll fördubblas hyrorna när renoveringarna ska ske och många tvingas flytta. Sakta men säkert blir åtskillnaden i alla bemärkelser bara större och större och tydligare och tydligare.

Många menar att det beror på att politiken abdikerat och låtit marknaden ta över. Det är fel. Politiker bedriver visst bostadspolitik. Fast resultatet är inte särskilt lysande.

Riksdagen, olika fullmäktigeförsamlingar och politiker i bolagsstyrelser runt om i landet fattar dagligen mängder av bostadspolitiska beslut. De besluten är helt avgörande för om det byggs hus eller inte, vilka slags hus som i så fall byggs, hur dyrt det kommer att bli att bo i dessa hus och vad som ska hända med det som redan är byggt.

Alla dessa beslut förhåller sig marknaden till. Marknaden spelar på den planhalva politiken anvisar och efter de regler som politiken beslutat om.

 

Om riksdagen fattar beslut om att hyresrätten ska vara skattemässigt missgynnad så kommer det att byggas färre hyresrätter. Om kommunens politiker fattar beslut om att ombilda hyresrätter till bostadrätter så kommer det att finnas färre hyresrätter. Om kommunen säljer marken till högstbjudande kommer hyrorna att bli höga. Om riksdagen fattar beslut om en knölig plan- och byggprocess så kommer den att bli knölig. Om regeringen inte vill stimulera bostadsbyggandet så kommer den att sakna ett sådant stöd.

När riksdagen beslutar att subventionera renovering, ombyggnad och tillbyggnad av villor till en kostnad av 14 miljarder så kommer det att renoveras, byggas om och byggas till för 14 miljarder. När regeringen fattar beslut om att inte bidra med motsvarande insatser i hyresfastigheter så blir det mindre av renoveringar och ombyggnader i hyreshusen.

Så det vimlar av bostadspolitik. Den leder visserligen fel men finns det gör den i allra högsta grad.

Men marknaden uppträder givetvis rationellt och logiskt. Man bygger för de segment man själv väljer och som ger högsta möjliga utväxling.

Att tro att marknaden i form av privata aktörer skulle ikläda sig rollen som samhällsaktör och se till att olika inkomstgrupper får någonstans att bo är i bästa fall en from förhoppning. Allmännyttan däremot borde vara den aktör som tar ett större ansvar för bostadsförsörjningen. Men det kräver politiska beslut, en kommunal bostadspolitik, vilket är en bristvara.

Bostadsdebatten lever sitt liv på ytan. Likt skräddarna opererar den i stillastående sötvatten och vilar på den tunna ytspänningen.Skräddare återfinns lite här och var. De förekommer flitigt i olika kommissioner och på en del ledarsidor, inte sällan är de nationalekonomer. 

Förslagen svischar förbi i punktform från någon kommission men de har ytterligt sällan, om ens någon gång, föregåtts av några djupgående analyser och det görs nästan aldrig några konsekvensanalyser. Inte heller de verkliga beslutsfattarna, politikerna, som ställt till så vi har en alltmer bedrövlig bostadssituation ägnar sig åt eftertanke och självkritik. Fast snart måste de. 

Bostadsbristen och segregationen blir ett allt värre problem för den enskilde och för samhället. Tillväxten är hotad och det brukar få politikerna att ruska på sig. Nu är det bostadsrally i valrörelsen med en toppnotering på 300 000 nya bostäder. Vore väl utmärkt om detta också ledde till en diskussion om hur vi ska forma våra samhällen framöver. 

// Barbro Engman

 

Barbro Engman är ny krönikör för Archileaks.  Hon har tidigare varit ordförande för Hyresgästföreningen. Innan dess kommunfullmäktige, landstingsledamot och riksdagsledamot. Barbro har arbetat som folkhälsoplanerare, chef inom missbruksvården, utredare inom barnpsykiatrin, varit försäkringskasseanställd och fackligt aktiv. Hon är uppväxt i allmännyttan men har bott i alla upplåtelseformer. Barbro bor nu i hyresrätt i Hammarby sjöstad. 

 

 Vinjettbild från Andersson Arfwedsson