Vilket värdeskapande och för vem? Postad av: Örjan Wikforss, Datum: 2015-09-07

Till de många värdeladdade orden – attraktiv! stadsmässig! – läggs nu värdeskapande! 

Modeorden förvirrar. Ställd inför dessa känner man sig övertalad och mållös. Försöker man invända hamnar man utanför. De här orden förstör språket med vilket vi skulle kunna diskutera våra gemensamma angelägenheter. Väl definierade begrepp däremot är praktiska verktyg för att nå ömsesidig klarsyn och lägger grund för nydanande samarbete.

Värdeskapande stadsbyggande genom samverkan mellan privat och offentligt låter väl bra, men testa antitesen icke värdeskapande stadsbyggande. Vad är det? Genast reser sig frågan vilket värdeskapande och för vem? Och vilka hamnar utanför?

Kundvärde, bytesvärde eller användarvärde? Många säger värdeskapande, men talar inte om vad av detta eller annat de avser.

Begreppet värdeskapande finner vi i industriell produktionsplanering och värdeflödesanalys där man söker eliminera så kallade icke värdeskapande aktiviteter för att maximera kundvärdet. Men stadsbon är inte i första hand kund utan just stadsbo och jämställd medborgare. 

Kundvärdesmaximering i stadsbyggande ställer svaga kundgrupper åt sidan; barnen, ungdomarna, de bostadslösa, låginkomsttagare, nyanlända och flyktingar. Så minimeras skolgårdar och fotbollsplaner byggs bort, bostadsbyggande kanaliseras till dyrbara bostadsrätter och samhället står rådvillt inför att lösa bostadsfrågan för nyanlända och unga som söker sin första bostad. Politik och medborgardeltagande ses som icke värdeskapande störningar och kommunal planering som ett gissel.

Att det privata kapitalet i allt större utsträckning står för investeringarna har gett andra förutsättningar för stadsbyggandet än när det offentliga stod för fiolerna.

I en globaliserad ekonomi söker det internationellt lättrörliga kapitalet värdeskapande investeringar. Var är räntegapet tillräckligt stort just nu? Var blir avkastningen på investeringen tillräckligt mycket högre än priset på pengarna med riskpremien inräknad. Investeringar vars avkastning beräknas efter deras bytesvärde vid exit. 

Men bytesvärde vid snabb exit är inte detsamma som långsiktigt användarvärde.

 

Med ekonomismens språkbruk förskjuts fokus bort från användarvärdet. Det är ett försåtligt språkbruk som gör det alldeles hopplöst att argumentera för det som borde vara självklart; rättvis tillgång till stadens resurser och justa levnadsvillkor för alla invånare. 

Nej, nu ska resurserna gå till särskilt utvalda platser. Platser som bedöms kunna göras attraktiva och få ett högt bytesvärde genom samverkan mellan det privata och det offentliga. Medan andra platser inte bedöms ha dessa förutsättningar och därför lämnas åt sitt öde.  

Det är milt uttryckt lättare att få till detta värdeskapande i Västra hamnen än i Rosengård. Trots att användarvärdet av investeringarna hade varit så mycket högre där.  

Bytesvärdeskapande exploatering är ett inslag i, men inte samma sak som samhällsplanering och stadsbyggande. Det är därför styrkeförhållandena mellan de privata och offentliga intressena måste hållas i balans.

Politiken får inte abdikera från en samhällsplanering som omfattar stad och land, rika och fattiga stads- och landsdelar och som håller användarvärdet av investeringarna högt. För samhällsplaneringen och politiken finns ingen bekväm exit när räntegapet är mer lockande någon annanstans.

//Örjan Wikforss

Örjan Wikforss är arkitekt SAR/MSA, tekn dr och professor. Han är idag verksam i det egna företaget Arkitekturanalys. Inläggen publiceras även på hans blogg Kort sagt.