Bostad, rätten till

Rätten till bostad är inskriven i en av Sveriges grundlagar:

”Särskilt ska det allmänna trygga rätten till […] bostad”. (1 kap. 2§ regeringsformen).

Den grundlagsstadgade rätten till bostad är ett mål. Rätten är ”något som det allmänna kontinuerligt ska sträva efter att uppfylla”. (Se ”Mänskliga rättigheter i Sverige", länk nedan). Rätten betyder att det allmänna – det vill säga stat, län, kommun – måste försöka lösa bostadslösheten.

Rätten till bostad finns även inskriven i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella (mänskliga) rättigheter: ”

Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en till […] en lämplig bostad" (artikel 11).

Bostaden som mänsklig rättighet anses vanligtvis som svagare än rättigheter som skydd från fysiska övergrepp, etc.

I Sverige har rätten till bostad tillgodosätts på två sätt i modern tid. Från 1930-talet fram till 1990-talets början låg huvudansvaret på staten; sedan början av 1990-talet har huvudansvaret placerats under de så kallade marknadskrafterna. Efter miljonprogrammet fanns ett överskott av bostäder i Sverige, och problem som oligopol på byggmarknaden och dåliga boendemiljöer hade kommit att symbolisera eran av statlig styrning. Bildtregeringens tillträde 1991 kom att bli det formella startskottet för en marknadsanpassning av bostadsfrågan. Ola Nylander har beskrivit utvecklingen mer detaljerat i sin artikel Bygg bort bostadsbristen.

Det finns idag (2014) ett antal verktyg för kommunerna att säkra rätten till bostad. Även om allmännyttan nu ska drivas som företag – se bland annat lag (2010:879) om allmännyttiga kommunala bostadsbolag – så kvarstår till exempel möjligheten att specificera krav i program för nya bostäder. Ett exempel är Göteborgs stads riktlinjer om låga hyror för de nya bostäderna på Guldmyntsgatan i Högsbohöjd 2013. (Man stötte dock på problem i och med ambitionen att även låsa hyresnivåerna, se länk nedan). Exempel på ytterligare möjligheter är:

  • Möjligheterna att specificera krav i markanvisningar. Ett exempel är Linköpings kommuns markanvisningar för Vallastan. Här tycks även möjligheten finnas till att ställa krav på långsiktighet; därmed minskar risken för kraftiga hyreshöjningar vid upprustningar.
  • Kravet på kommuner att upprätta riktlinjer för goda bostäder för alla. (Se lag (2000:1382) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar). Riktlinjer ska upprättas varje mandatperiod. Det kan till exempel innebära riktlinjer om att sänka trösklarna för vilken privatekonomi en bostadssökande måste ha. Det kan också vara ett verktyg för att stödja hyresgäster kontra kraftiga hyreshöjningar vid upprustningar.
  • Möjligheten att använda överskott från allmännyttan till att främja integration och social sammanhållning "inom ramen för kommunens bostadsförsörjningsansvar" (se lag om bostadsförsörjningsansvar).

.

Ett exempel på ett nytt grepp för att säkra rätten till bostad är Malmökommissionens förslag att skapa ”en ny utförarorganisation”:

”Den ska etableras med mandat, resurser och kompetens från både den sociala, ekonomiska, miljömässiga och fysiska sidan. Antingen kan MKB [Malmös allmännytta] ges nya ägardirektiv eller kan ett nytt kommunalt bolag etableras. Organisationen bör vara tvärsektoriellt sammansatt och driva bostads- och lagstiftningsfrågor på nationell nivå och ha speciellt fokus på de grupper som idag har svårt att efterfråga bostad.” (Malmökommissionens slutrapport s. 70, se länk nedan).

Rapporten ”Det hållbara Göteborg” (2014), som tagits fram av för Göteborgs stad, pekar på ett liknande arbetssätt . Rapporten tar en av sina utgångspunkter i den grundlagsstadgade rätten till bostad. Man föreslår (under punkten ”Bostäder och civilsamhälle”) bland annat att (s. 12-13):

  • låta "de allmännyttiga bostadsbolagen bli en motor i samverkan med övriga aktörer - privata, statliga och krafter inom den idéburna sektorn".
  • ge ytterligare mandat till Förvaltnings AB Framtiden för att bryta boendesegregation. (Förvaltning AB Framtiden står bland annat bakom Utveckling Nordost, ett projekt för att lyfta nordöstra Göteborg).
  • låta allmännyttan stå för åtgärder för social och etnisk blandning. skapa mötesplatser/allaktivitetshus med hjälp av brukarmedverkan.
  • skapa sociala investeringsfonder, en ”regional Marshallplan”, och använd dessa för att bygga bort bostadsbristen (till exempel genom fördelaktiga villkor för billiga hyresrätter).

.

Källor: ”Mänskliga rättigheter i Sverige”; ”Stanford Encyclopaedia of Human Rights”, ; angående problemen med att låsa hyresnivåer; ”Det hållbara Göteborg”, ; "Malmökommissionen", ; "Hemlös 2013"; Utveckling Nordost