Bostadspolitiska målet

Det bostadspolitiska målet är regeringens mål för bostadspolitiken i Sverige. Det nuvarande målet för "bostadsmarknaden" lyder:

"långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven." (Se Regeringskansliets Mål och visioner för boende och byggande).

Målet beslutades 2006. Det föregående målet (från 2002) lydde:

"alla skall ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning skall en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten." (Se Boverkets Vad innebär det bostadspolitiska målet? (2005)).

Begreppet om ”goda bostäder” var ett mål som i sig innebar en insnävning av 1967 års mål om ”sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet”. (Boverket tolkade 2005 detta som att boendestandarden var så hög att målet inte längre behövde vara så brett. Man pekade dock på problem som fukt och dålig tillgänglighet som hinder för goda bostäder; den goda bostaden tycktes alltså vara den som håller en viss teknisk kvalitet. En ”rimlig kostnad” var ett mål som Boverket relaterade till levnadskostnaderna i stort. Se Vad innebär det bostadspolitiska målet?).

2014 kritiserade Riksrevisionen regeringen för bristande måluppfyllelse i Bostäder för äldre i avfolkningsorter (RiR 2014:2). Man skrev bland annat:

"Riksrevisionen anser att eftersom regeringen inte har gett kommunerna tillräckliga verktyg för att hantera icke­fungerande bostadsmarknader, har regeringen inte heller gett kommunerna tillräckliga förutsättningar att uppfylla sitt bostadsförsörjningsansvar."

Se även Bostadsförsörjningslagen; Ola Nylanders bostadspolitiska historik i Bygg bort bostadsbristen