Enskilt avlopp

Enskilt avlopp är en avloppsanordning som ej är ansluten till ett kommunalt reningsverk och som fastighetsägaren själv ansvarar för. Att anlägga ett avlopp är tillståndspliktigt och kräver tillstånd från aktuell kommun. Totalt saknar ca 750 000 fastigheter i Sverige anslutning till kommunalt avlopp.[1] Långt ifrån alla dessa har enskilda avlopp med tillfredställande reningsgrad.

Avloppets innehåll
Avloppsvatten delas vanligen upp i BDT-vatten (Bad-, Disk-, Tvätt-) och Klosettvatten (urin och fekalier). Både BDT-vatten och klosettvatten innehåller närsalter och syreförbrukande ämnen. Den största mängden närsalter utgörs av fosfor och kväve. Syreförbrukande ämnen förkortas i regel BOD - Biochemical Oxygen Demand och ofta förekommer termen BOD7 vilken innebär den syremängd som går åt vid biokemisk nedbrytning under 7 dygn vid 20°C. Fördelning av ämnen som ska reduceras BDT: 31 % BOD7, 30 % Fosfor, 11 % Kväve Urin: 11 % BOD7, 60 % Fosfor, 81 % Kväve Fekalier: 58 % BOD7, 10 % Fosfor,
8 % Kväve

Reningskrav
I Sverige delas reningskraven in i normal skyddsnivå och hög skyddsnivå. Vilka områden som tilldelas vilken skyddsnivå avgörs av respektive kommun utifrån de förutsättningar som råder.

För normal skyddnivå gäller följande reduktionskrav:
Minst 90% BOD7 Minst 70% TotP (Totalfosfor) Inget krav på kvävereduktion.

För hög skyddsnivå gäller följande reduktionskrav:
Minst 90% BOD7 Minst 90% TotP (Totalfosfor) Minst 50% TotN (Totalkväve)

Vanligt förekommande avloppsanordningar
• Stenkista
• Infiltrationsbädd
• Markbädd
• Minireningsverk1