Hållbarhet

Det moderna begreppet om hållbar utveckling stammar ur FN-rapporten Vår gemensamma framtid från 1987 (den så kallade Brundtlandrapporten). Begreppet, som har sina djupare rötter i ekonomiforskningen, hade myntats av miljövetaren Lester Brown några år tidigare. Brundtlandrapportens definition lyder:

"Sustainable development is development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs. It contains within it two key concepts:

  • the concept of 'needs', in particular the essential needs of the world's poor, to which overriding priority should be given; and
  • the idea of limitations imposed by the state of technology and social organization on the environment's ability to meet present and future needs." (Se Vår gemensamma framtid).

.

Den svenska översättningen:

"En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov". (Se Svenska FN-förbundets Hållbar utveckling).

Det var också i denna rapport som uppdelningen av begreppet i tre samspelande faktorer gjordes: ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Senare kom begreppet att bli en fyrklöver: UN-Habitat State of the World Cities 2010/2011 lät de sociala och ekonomiska dimensionerna "omslutas" av den kulturella. (Se Hållbar stadsutveckling, 2011, s. 11).

Vid Rio-mötet 1992 ("Earth Summit") omsattes Brundtlandkommissionens visioner i en praktisk agenda för det 21:a århundradet: Agenda 21.

Brundtlandkommissionens rapport och Agenda 21 är grunden för Sveriges nationella strategi för hållbar utveckling, även om liknande strategier funnits tidigare. Se tex Nationell strategi för hållbar utveckling (2002); En svensk strategi för hållbar utveckling (2004); och Strategiska utmaningar – En vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling (2006).

En övergripande historik över hållbarhetsbegreppet inom ramen för FN finns här.

I Sveriges Radios Agenda 21 - var tog du vägen efter Rio -92 (2012) beskrivs hur hållbar utveckling har kommit att offras för ohållbar tillväxt.

Se även Pernilla Hagberts Byggbranschens gröna paradox.

Per-Olof Östergren drar paralleller mellan hållbarhetsbegreppet och systemteori, där frågan om stabilitet och instabilitet är central. Stabilitet i sig är dock inte nog: en diktatur kan vara ett stabilt system. Östergren beskriver samhället och dess hållbarhet som ett människocentrerat öppet system, analogt med människokroppen och dess hälsa. Alltför ohållbara system bryter samman, liksom kroppen bryts ned under sjukdom. Hans definition lyder:

"Hållbarhet kan därför definieras som de situationer där omgivningen tillåter att systemstabiliteten kan upprätthållas i ett längre perspektiv" (Östergren, s. 24).

Övriga källor: Per-Olof Östergren, "Socialt hållbar utveckling", s. 22-38 i Hållbarhetens villkor. Bokförlaget Arena: Malmö. 2012.