Hälsa (i stads- och boendemiljö)

Kopplingen mellan hälsa och stads- och boendemiljö är välbelagd. Det rör sig om bland annat om mögel, fukt, luftföroreningar och buller, men också om tillgång på grönska, om trygga miljöer, och möjligheter att gå och cykla. Ytterligare faktorer är trångboddhet och bostadslöshet. Stads- och boendemiljön samspelar förstås även med en mängd andra faktorer som ligger utanför arkitekturen – det finns till exempel en mycket stark koppling mellan låg utbildning och sämre hälsa.

Hälso-ojämlikheten i Sverige har ökat åtminstone sedan 1970-talet. Sverige skiljer sig också alltmer från övriga Norden. Alla grupper är, i genomsnitt, vid bättre hälsa, men de välbärgade har dragit ifrån. Idag (2014) skiljer det till exempel c:a 5 år i livslängd mellan en fattig malmöbo och en rik malmöbo, och dålig tandhälsa är 6 gånger vanligare bland fattiga malmöbor än bland rika malmöbor. I Västra Götalandsregionen ger ojämlik hälsa årligen upphov till 1600 dödsfall. En kvinna från en välmående göteborgsstadsdel blir i genomsnitt 7,5 år äldre än en kvinna från ett fattigt göteborgsområde; den motsvarande skillnaden för män är drygt 9 år.

De senaste åren har bland annat Malmö och Göteborg tagit fram en serie rapporter för att bedöma förhållandet mellan hälsa och städernas stads- och boendemiljöer. Grunden för dagens resonemang kring hälsa och stadsmiljö kan härledas till Världshälsoorganisationens (WHO) rapport "Closing the Gap". I rapporten ses hälsa som en nyckel till andra mänskliga rättigheter - har man inte sin hälsa så blir det svårt att utöva sina andra rättigheter. Rapporten understryker även hur man relativt enkelt kan förbättra hälsan för de sämst ställda, och hävdar den moraliska plikten att faktiskt göra detta. Nedan ges ett några exempel på slutsatser som utifrån bland annat detta dragits i Göteborg respektive Malmö:

Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg(2014). Rapporten presenterar bland annat ett av Göteborgs stads fyra fokusområden: "Stadsmiljö och boende". Målet för detta fokusområde är att "skapa hälsofrämjande och hållbara miljöer och samhällen” (s. 39, se länk nedan). Man ger ett antal förslag till åtgärder, med inspiration från WHO:s "Closing the Gap", SKL:s “Gör jämlikt – gör skillnad”, Västra Götalandsregionens “Samling för social hållbarhet” och "Malmökommissionen". Förslagen är för en förbättrad stadsmiljö i Göteborg, och därmed för en bättre hälsa, är (s. 45, se länk nedan):

  • Skapa "offentliga platser och grönområden av god kvalitet, som är tillgängliga utmed den sociala gradienten.”
  • “Ge stöd åt lokalt utarbetade och evidensbaserade upprustningsprogram.”
  • “Planera för ett hälsofrämjande boende med varierat bostadsutbud och blandade funktioner.
  • “Utveckla vräkningsförebyggande arbete, särskilt med tanke på barnfamiljer.
  • “Planera samhället för trygga och tillängliga fysiska miljöer, t.ex. fler cykelvägar, trygghetsvandringar och effektivarare lokalanvändning”
  • “Använd metoder som kollegial granskning, följeforskning och forskningscirklar för att utveckla kunskaperna om problemen, lösningarna och om hur resultaten ska kunna bedömas.
  • “Vidareutveckla en infrastruktur för social innovation där kommun, civilsamhälle, näringsliv, högskola, myndigheter och lärosäten erbjuds delta.”

.

Malmökommissionen (2013). Malmö stads Malmökommissionen pekade i sin slutrapport ut stads- och boendemiljö som viktig hälsofaktor:

"En del fysiska egenskaper i stadsmiljön som exempelvis tillgång till gröna ytor, avsaknad av fysiska barriärer för promenader och cykling, trygga och inbjudande utemiljöer, är direkt kopplade till välbefinnande och hälsa och de är ofta på ett uppenbart sätt socialt ojämlikt fördelade. Eftersom den fysiska miljön också är ett ramverk för alla de sociala interaktioner som sker i en stad, är stadens utformning även ur denna aspekt en grundläggande förutsättning för invånarnas hälsa. Sociala kontakter, social kontroll och tillit kan möjliggöras och förhindras beroende på bostadsområdens utformning. Begreppet hälsofrämjande stadsplanering inbegriper alla dessa aspekter.”(Malmökommissionens slutrapport, s. 67, se länk nedan).

Malmökommissionen utgår från två övergripande bestämningsfaktorer: samhällssystem respektive rumsliga och sociala förutsättningar. Det är framförallt inom den senare faktorn som vi finner stads- och boendemiljö. Malmökommissionen ger ett antal förslag till stadsplaneåtgärder som kan förbättra hälsan:

  • Bostad och bostadsförsörjning. Att minska bostadsbristen genom samarbete mellan kommun, högskola/universitet och den privata sektorn för att ta fram nycklar till billiga lägenheter, och lägenheter öronmärkta för bostadslösa (dock ej social housing). Att upprätta "en ny kommunal utförarorganisation för uppdragsbaserat bostadsbyggande”. Möjligheten till detta ges i lagen om allmännytan (2010:879); kommuner kan använda överskott från allmännyttan och lägga på integration, osv.

”Organisationen bör vara tvärsektoriellt sammansatt och driva bostads- och lagstiftningsfrågor på nationell nivå och ha speciellt fokus på de grupper som idag har svårt att efterfråga bostad."(ibid., s. 70).

  • Boendesegregation. Att införa sociala konsekvensbedömningar för integration, genus, etc, som föregår alla fysiska investeringar. Att blanda upplåtelseformer, funktioner, etc.Att bygga bort fysiska barriärer. Att satsa på två stadsförädlingsprojekt (att omvandla Amiralsgatan från trafilkled/barriär till stadsgata/stråk, samt ”Bygga om dialogen” i Lindängen).
  • Tillit. Att skapa fler tillgängliga mötesplatser, speciellt i trångbodda områden. Att skapa stadsplanering som stärker delaktighet och inflytande (boendemedverkan).

.

Källor: "Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg"; "Göteborgs egen Closing the Gap"; Malmökommissionens rapporter; WHO:s Healthy Urban Design, ; WHO:s rapport Closing the Gap