Megaron var forngrekiska (mykenska) rektangulära hallar med entré i en kortsidesvale och en eld i centrum. Megaron anses vara en föregångare till det klassiska Greklands doriska tempel. Det har även föreslagits att megaron är besläktat med de nordiska eldhusen.

I de mykenska palatsen - den mykenska kulturen varade mellan c:a 1600-1050 fKr - var megaron det centrala rummet:

”This was the heart of the palace and contained a large circular hearth (usually more than 3m in diameter) with four wooden columns supporting a holed ceiling or light-well. It was also the throne room of the ruler”. (Mycenaean Civilization)

Megaron kan även ha haft en religiös funktion.

Megaron finns utgrävda i till exempel Mykene, Tyrins och Pylos. Utgrävningarna började på 1800-talet. Johan Mårtelius skriver:

”De fyrkantiga rummen inneslöt samlingen kring ett centrum, elden där mat bereddes och runt vilken gästerna placerades. I vissa av dessa rum, i Tyrins och Troja, skönjdes dessa funktioner i form av en vid cirkel, markerad som en lätt nedsänkning i golvet.”. (Mårtelius, s. 206).

En 1800-talstolkning av megaronformen, förfäktad av bland annat Duncan Mackenzie, gav vid handen att det var en förenkling av palatset. (Här fanns även kopplingen till det nordiska eldhuset: megaronformen hade utvecklats ur de mer komplexa mykenska palatsformerna och ’vandrat’ norrut). Att det enkla skulle ha utvecklats ur det komplexa gick annars på tvärs med 1800-talets utvecklingsidéer. Ferdinand Noack tolkade istället megaron som en första fristående byggnad, som sedan kom att bli allt komplexare. (Se Mårtelius, s. 206-207).

I Homeros texter, det vill säga runt 700 fKr, var megaron bara ett ord för hus, eller huvudrum, i allmänhet. (Megaron betyder "stort rum"). Gregor Paulsson ansåg att den "grekiska kungatidens byggnader fick i stort sett samma form, vare sig de var tempel eller hus” (s. 110). Paulsson menade också att megarons svale eller "öppna förhall" var ”en av grundstrukturerna i den grekiska byggnadskonsten” (Paulsson, s. 111); megaron skilde sig på så sätt från "den egyptisk-orientaliska bostaden, vilken bestod av rum lagda kring en central gård” (Paulsson, s. 111)

Källor: Johan Mårtelius, "Antika tempel och nordiska hus", s. 199-211 i Byggnader och betydelser. En antologi om arkitektur. Red. Britt-Inger Johansson och Christian Lovén. Arkitektur Förlag: Stockholm 2000; Gregor Paulsson, Konstens världshistoria: Antiken. 3:e upplagan. Natur och Kultur Stockholm: 1968; The Oxford Classical Dictionary. Second edition. Oxford University Press: 1976; The Homer Encyclopedia; Mycenaean Civilization (ancient.eu); Oxford Reference; wikipedia.org