SCAFT (Stadsbyggnad, Chalmers, Arbetsgruppen för Trafiksäkerhet) var en stadsplaneringsmodell som utvecklades på Chalmers Tekniska Högskola under 1960-talet på uppdrag av Vägverket (nuvarande Trafikverket) och Planverket (nuvarande Boverket).

Den längre beteckningen på SCAFT är "Riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet".

En av riktlinjerna var separering av trafikslag - trafikdifferentiering. Gående och cyklister skulle inte behöva korsa bilvägar, bilister inte störas av fotgängare. Därför skulle gång- och cykelbanor skiljas från bilvägar och bilvägarna i sin tur delas upp efter olika ändamål.

Detta innebar i praktiken att man anlade en ringväg – lokalgata - runt ett bostadsområde från vilken återvändsgator – matargator – ledde in till områdets parkeringsplatser. Områdets samhälleliga och kommersiella funktioner, som skolor och närhandel, placerades ofta centralt så att gående i så hög grad som möjligt skulle undvika att möta bilar. För att som gående ta sig ut ur området byggdes gångtunnlar och –broar under respektive över ringvägen.

SCAFT-planeringen kom att starkt prägla miljonprogrammets stadsbyggande. På senare år har den fått mycket kritik för att prioritera bilen framför cyklister och gående och skapa miljöer som är oattraktiva för de senare att röra sig i.


Denna artikel är kort och vi ser gärna att du bidrar om du har möjlighet.

Klicka här för att redigera sidan "SCAFT"